Om vuxenkultur och barnslighet

När vuxna människor mötas
Som alls ej känner varann
Ska konversationen skötas
Så artigt vi bara kan

Då inledes konversationer
Om jobb och om vad vi har gjort
Vi undviker gärna friktioner
Och stryker mest medhårs i stort

Och endast om vi blivit vänner
Vi talar om vår preferens
Om hur vi egentligen känner
Om saker med lite essens

Det är kalibrerat samspel
Tyst överenskommen kultur
Försvinnande liten andel
Av möten leder till retur

När barn träffas för första gången
Agerar de mer direkt
Deras nyfikenhet hålls ej stången
Av någon påklistrad respekt

De visar direkt hur de känner
Och vad de vill leka idag
Och oftare blir goda vänner
Trots att deras fokus är ”jag”

Och efter sådär en halvtimma
Kan de kosta på sig konflikt
När deras behov ej helt rimma
Eller de har motsatt åsikt

Sen går de isär och surar
I tio minuter, en kvart
Och river sen snabbt sina murar
Och löser problem eftervart

Och ändå vi så resonera
Att vuxna är de som gör rätt
Trots att barn i mötet briljera
Och har ett klart vinnande sätt

Ja, ändå en rädsla vi nära
Att ”de ej ska sköta sig bra”
Säg borde vi mer av dem lära
Om hur en ny kompis ska va?

Sagan om barnen som plötsligt somnade på en kvart

Det var en gång en pappa
Som blivit väldigt van
Vid timmeslånga läggningar av sina båda barn
Hade kapitulerat
Och tappat helt sin tro
På att han på en kvart på sina gossar kan få ro

Han gick med trötta ögon
En blick av apati
Och räkna dagar till den tid då vuxna de ska bli
För varje dag han sörjde
Att gossarna de små
Blev lite äldre, klokare och större båda två

Det enda som han kunde
I detta få som stöd
Var just det faktum att en ökad ålder nog påbjöd
Att gossar börja känna
”Nä, nu går vi till sängs
Men det är inte lönt att du är härinne och trängs”

Så kom han då till dagen
Då denna strimma hopp
Helt övergick i sorg över att barnen växer opp
De verkade så pigga
De vägra gå till kojs
Han tänkte ”det blir många ronder nu med mina boys”

Så listigt med en tävling
Han fick dem upp i bädd
Och båda låg där snällt och tyst, om sång blev han ombedd

Han började att sjunga
Och slapp väntad protest
Av äldste sonen fick han höra ”pappa, du är bäst”
Och yngste, oftast sprallig
Låg kvar och lyssnade
Till tonerna av pappans sång de båda tystnade

Och pappan han fick feeling
Och sjöng så glad i sinn
Och på tre sånger båda gossar hade knoppat in
Klentroget han stod kvar där
Och tänkte ”vad apart!
Har dessa huliganer verkligen somnat på en kvart?”

Först fylldes han av glädje
Men sedan kom en tår
Och plötsligt kände han ”tänk om jag aldrig mera får
Va inne hos dem länge
Och hjälpa dem till ro
Och vara tryggheten på vilken båda helt bero”

Och nånstans i sitt inre
Han kunde redan se
Att detta var en början på en stor frigörelse
Det var ju helt naturligt
En smal och självklar sak
Men efter denna kväll han ofta längtade tillbak…

En Cambridgeanalys

Kom gör vårt personlighetstest
Som visar att du är bäst
När du ändå är här
Gör vi oss besvär
Att spara din info som gest

Sen samlar vi allt som vi vet
Om ditt jag och personlighet
Då vi dig ju värna
Avlastar vi gärna
Dig från otydlig nyhet

Sen matchar vi med diskretion
Till liknande population
De frågor ni har
Förser vi med svar
Som valmissnöjesprevention

När valet sen kommer till slut
Vi hjälpt alla er reda ut
Vi hjälpt er se till
Ni vet vad ni vill
Vi hjälpt er att ta ert beslut

Och är gruppen tillräckligt stor
Som gjort personlighetssejour
Då vinner vi lätt
Då valde ni rätt
Då får våran kund nytt kontor…

Nej! Se det snöat!

Nej! Se det snöat, nej! se det snöat
Var väl onödigt som f-n!
Försvinn nu vinter, försvinn nu vinter
Nu blir det tö hela dan
Nu kommer kälkarna fram, och vantarna på
Barnen blir blöta som racken och smutsiga då!

Sen ska det tvättas, sen ska det tvättas
Ja både kläder och kropp
När barn utsättas för sol och svettas
I oundvikligt förlopp
Men inte klagar vi nej, det gör ingenting
Vi tycker det är så festligt, klimatförändring

Och snön den ligger, och snön den ligger
Som ett blött täcke så vitt
Om vår vi tigger, om vår vi tigger
Så vi med vintern blir kvitt!
Nej nu får det vara nog! Kung Bore försvinn!
Nu är vi trötta och blötta, vinter, stick och brinn!

Fem minuter av eufori

I ett smått desperat försök
Att undvika tröttsamt middagsstök
Jag bjöd in äldste gossen
Att va souschef i trossen
Hjälpa till i matlagningsbesök

Tanken bakom min sluga invit
Var att lura fram lite aptit
”Om han får hjälpa till
Vill han nog sitta still
Så från spring vi kan få vår respit”

Och han mixade en egen sås
Sökte smakgiftermål, symbios
Blanda vår marinad
Blanda våran sallad
Det var trevligt och vi fick umgås

Hävde bröstet, var stolt som en tupp
När jag duka han samla vår trupp
Stolt sa vad han har gjort
Allt gick enkelt, som smort
Jag vårt vin korka och hällde upp

Men sen kom vi till känsligt moment
När vi smakat vi väntade spänt
Stoltheten bortblåst var
Jag och modern satt kvar
Hann knappt sätta oss innan de ränt

Nånstans där övergick vi till tjat
”Kom och sitt ner och ät nu er mat!”
Vägen gick via gnäll
Och till ilska och skäll
Mutor och till sist hot ultimat

Och till slut satt vi ner allihop
Maten åts av båd vuxen och glop
Då var lyckan total
Recensionen dock sval
Men vi brutit vår stökiga loop

Det var högst fem minuter, jag vet
Men det kändes som ljuv evighet
Och vi uppnått vårt mål
Matro fri ifrån skrål
Innan taffeln bröts rätt odiskret

Fem minuter av ren eufori
Med en glimt av hur allting kan bli
Om vi ej resignera
Utan envist ”dressera”
Till slut kanske vi då kan få pli

Och drömbilden som långt borta hägrar
Är att barnen vårt kök stolt belägrar
Och vi kommer till bord
Där vår middag är gjord
Av de som nu stojar och matvägrar

Och vi sätter oss ner och tar upp
Och har trevligt och pratar i grupp
Får bestick, häller vin
Njuter matharmonin
Det är då vi iscensätter kupp:

Springer runt, vägrar sitta och smaka
Säger ”Äckligt”, kladdar, kräver kaka
Står på stolarna, hoppar
Sliter kläder från kroppar
Skapar kaos, ger igen jag och maka! ?