På möte om ett möte

På möte om ett möte,
det talades som så:
Om vi ska ha så många möten
kan det aldrig gå

Ty ingen hinner jobba
och göra det den ska
Och får vi inget gjort,
ja, då är det inte bra

Vi måste diskutera snart
en lösning på det här
Men hinner inte nu då
våran mötestid slut är

Så bokades en annan dag
med tid att diskutera
Hur möten likt de nämnda två
ska gå att minimera

Och kanske kan i slutändan
det leda till process
Där de kan följa upp och styra
mötenas progress

Så tillsättes projektgrupp
och de möts att diskutera
Hur de resurserna i teamet
nu ska disponera

Och fyller sen kalendrarna
med veckomötestider
Där de sen rapporterar
resultaten vad det lider

Och kanske i slutändan bjuds de
in till ledningsgrupp
Att idogt jobb och mötande i
mötet visa upp

Och kanske visar resultaten effektivisering
Men kanske mest isåfall då de
gjort en selektering

Och bara följt upp möten
utanför detta projekt
Och därmed uppnått resultat
och glädjande effekt

Krisexpertis

I tider av kris, då blir expertis
Ett delat och kluvet begrepp på nåt vis

Vi tarvar en riktning från ämnesexpert
Om ting som till sin natur kan ändras tvärt

”När blir allt som vanligt, när får vi gå ut?
När tar karantän och smittspridningsrisk slut?”

Och svarar de svävande, som väl sig bör
Då fortsätter vi med panikkorsförhör

”OK, du kan inte ge svaren precis
Men nåt kan du säga med din expertis?!”

Och säger de då något mer definitivt
Då granskas de kritiskt och smått aggressivt

”Vad grundar ni regler och riktlinjer på?
I Tyskland får de bara gå två och två!
Ger era åtgärder en tydlig förskjutning?
Hur ser ni på smittkurvans framtida lutning?
Finns det nåt de andra vet, ni inte sett?
Kan ni garantera att ni gör helt rätt?”

Ja, oron sig sprider uti allmänheten
Och mer jobb får snabbt folkhälsomyndigheten

Och tiden går långsamt uti karantän
Vi tänker på sjukdomen och portmonän

Det enda vi vet med nån klar säkerhet
Är att vi vill slippa Covidkrasslighet
Och samtidigt uppnå flockimmunitet
…och kombon är såklart en absurditet

Och dagarna gå, efter klarhet vi tråna
Och oroar oss för varann och Corona

Men en dag ska vi blicka bakåt på detta
Och säga ”experterna gjorde det rätta,
eller åtminstone det bästa de förmådde
under omständigheter som rådde”

Om alla gjorde sitt ”lagomaste”


Om alla gör sitt bästa
Då blir nog allting bra
Så tänker väl de flesta
Men faktiskt inte jag

Ty tänk på Oppenheimer
Och på Alfred Nobel
Ja, utan deras ambition
Det vore mindre smäll

Och tänk om industrier
Som uppnått lönsamhet
La sina energier
Uppå välgörenhet

Och tänk på militärer
I knepig maktintrig
Om de blivit konstnärer
Då blev det inget krig

Och på dem som ej funnit
Nån mening i sitt liv
De kanske finna hunnit
Om de ej haft sånt driv

Då minskade nog stressen
Och färre mådde skit
De odlade intressen
Och fann så sitt gebit

Mer lagom blev förväntan
Mer lagom resultat
Och säkert blev kontentan
Att alla då fick mat

Och när som konsumtionen
Var mera adekvat
Var vi ur farozonen
Att sabba vårt klimat

Och tänk om Diktafånen
Ba’ chillat, tatt en bärs
Då hade ni förmånen
Att slippa så lång vers…

Ödets ironi…

Det finns tillfällen i livet då verkligheten skaver
Då en ser något en inte vill se
Som när en kaja och en duva delar på kaninkadaver
Men egentligen, är det inget fel med det

De resurser de utnyttjar in i kretsloppet försvinner
Det är sann hushållning av livsenergi
Men den olja i berggrunden som vi människor utvinner
Med den skapas värsta sortens dystopi

Ändå äcklas inte vi av biltrafik och industrier
Men av djur som ej ger döda amnesti
Och så går vi runt i världen med naiva drömmerier
Och tror att skapelsens krona, det är vi

Påskrim(lighet)?

Idag får en ha dymmel
Till varje liten lymmel
Och dämpa skrik och gnäll
En vilsam dag och kväll

Imorrn är en med vänner
Och trots att en dem känner
Så kantas vänkärlek
Av tvivelaktigt svek

På fredag ska nån dömas
Och vänskapen bortglömmas
Och utan rättegång
Vi straffar nån med tvång

På lördag är det mellandag
Ja, tomt är påskens mittuppslag
Ifrån förödelse
Och pånyttfödelse

På söndag går nån till en grift
Berättar utan överdrift
Att graven saknar lik
Det följer ej logik

På måndag fattar vi till slut
Att liket vaknat och gått ut
Att frälsa släktet vårt
Från ondska och allt svårt

Ja, liv och död och skuld och skam
Och lidande och brist på glam
Ja, så var våran påsk
Där fanns ej plats för pjosk

Men skuldens högtid firar vi
Och laddar våra batteri
Med mat och alkohol
En tolkning rätt frivol

Och som om det ej vore nog
Att gudasonen led och dog
Vi klär ut våra små
Och tvingar dem att gå

Till grannarna för bettleri
Att be om sånt med socker i
Klädda i högtidsdress
Redo för häxprocess

Så firar vi vår husprofet
Om honom vi ej mycket vet
Mer än att han var snäll
Och rätt spirituell

Och trots att ingen kan förklara
Varför vi tradition bevara
Vi tycker den känns rätt
På något konstigt sätt

Vi ställer oss rätt kritiska
Till andras seder, nitiska
Yom kippur, ramadan
Känns konstiga som fan

Säg kan det va för tradition
Om skuld, rannsakan och om tron
Som är för allvarsam
Utan inslag av glam

Helt krockar med vår religion
Som handlar mer om konsumtion
Och mer om överflöd
Än skuld och skam och död?

Ja, kan det va att vårt system
För länge vart fritt från problem
Behov av måttfullhet
Har blivit obsolet?

En tanke om vårt västerland
När världen vi nu satt i brand:
Säg bör vi nu agera
Och påsken uppdatera?