Sånt skriver de ganska sällan om…

Ibland rinner musten ur en
En blir till en trött och sur en
Sånt skriver de ganska sällan om
I finlitteraturen

Ibland orkar en inte städa
Eller plocka fram sin strykbräda
Men ej heller sånt en ofta se
I utgivna verk framträda

Att nån viktig karaktär
Slår sig ner bara sådär
Och ingenting gör, inget tar sig för
Och att detta handlingen bär

Ej heller i verk med klass
Omskrives när nån går på dass
Och blir sittande kvar med mobilen i hand
Och låtsas att magen är kass

En kan välan tycka såklart
Att det är rätt uppenbart
Att just dessa livets mellanrum
Ej är av så läsvärd art

Men ändå jag tänker uppgivet
Att detta ej blir så omskrivet
Att de ej lyfts fram är faktiskt en skam
De är ju en del av livet

Slikt sitta jag här och fundera
Och apatiskt prokrastinera
Nåt nyttigt jag bort, men ej fått gjort
Till förmån för att vegetera

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Om influenser och influencers…

På sociala media
Är influencers rediga
Och redovisar samvetsgrant
Var de har köpt sin proviant
Och vem som sy och rita
All deras rekvisita

”Den hära é så himla bra!
Och denna hära köpte jag!
Kan verka rätt godtycklig
Men gör mig riktigt lycklig!”

Och kanske tjänar de en slant
Men då får en va tolerant
De arbetar ju dygnet runt
Och visar upp en massa strunt
Och viker ut sitt liv
Med säljiga motiv

Ja, kvar finns knappast några gränser
För den som är influencer
Följer slaviskt statistik
Måste framstå helt unik
Det kan debatteras
Vem som influeras

______________________________
Någonstans vid sidan om
Finns folk, jag är en av dom
Som helt cyniskt, kallt och svalt
Skriver på helt obetalt
Samtidigt som vi
Känner jalusi

Skulle vilja tjäna flis
På vår ordkonstexercis
Få en större läsarkrets
I vilken vår text omsätts
Men vill ej begränsa
Och få influensa…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Hjulrim vid nyår

Om humlan nu kan flyga trots en påtaglig rondör
Och vi av vanlig mjölk kan göra både ost och smör

Om vi kan vandra kring på grund av jordens dragningskraft
Och andas för att gasblandning rätt syremängd har haft

Och leva för att solen ligger lagom långt ifrån
Och utvecklats från encelliga till den här nivån

Om nu evolution har lett fram till de vi har blitt
En ras med hjärna stor nog till att tänka ganska fritt

En ras som tagit herravälde över vår planet
En ras som lärt sig bruka jord och elektricitet

Nog kan en tycka då att det helt rimligt vore att
Vår avkomma förstod att en ska sova varje natt

Att fleråriga exemplar väl rimligen förstod
Att mat är näringskälla även när den ej är ”god”

Att för att uppnå önskad standard på livskvalitén
En måste upprätthålla grundläggande hygien

Men priset vi betalar för hög kognitiv nivå
Är att de ungar som föds fram allt detta ej förstå

Att vi får lägga halva livet på att lära ut
Att mat ej slabbas runt med utan ska in i vår trut

Att en gör bäst i att kanalisera aggression
Att språket används för att idka kommunikation

Ja, på ett skrikigt menlöst barn vi lägger all vår kraft
Och får sen aldrig åter all den ork vi innan haft

Och just när vi har lärt avkomman allt det här till slut
De tar sitt pick och pack och utan tack de flyttar ut

Så sitter en där sliten, trött, förvirrad, allmänt mör
Och snart därefter blir en gammal, sjuklig och sen dör

Och avkomman har parat sig och är just då i färd
Att lära upp en ny generation allt om vår värld

Ja livets ekorrhjul det snurrar vidare ändå
Och när nån blivit trött och trillar, nån ny kliver på

Så snurrar hjulet, tiden går, och nya föds och dör
Men någon gång ibland en kan fundera på varför…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En fundering om mansplaining och influencers…

Var på utflykt på djurpark idag
Mina barn, min hustru och så jag
Och jag kände behov
Av att utan uppskov
På var fråga ge ett svarsbidrag

Mina barns stolthet över mig trissa
Till att svara på frågor ovissa
Men jag axla min roll
Som en vuxen med koll
Även om mången gång jag killgissa

Vart jag såg inom rimligt synhåll
Såg jag män iklädda samma roll
Mången smart kommentar
Om när, hur, vad och var
”Svar direkt” var en samlad paroll

För en stund jag funderade så
Tänk att mammorna lät oss gå på
Men sån är vår kultur
Vi är blott enkla djur
Och vår invanda roll vi utstå

Jag sen tänkte ”Men det är väl fel
Att de små är med i skådespel
Där var okunnig far
Hittar passande svar
För att i rollen känna sig hel?”

Man blir för barn som en influencer
Som utan vettiga referenser
Skriver sponsrad reklam
För publik snäll och lam
Manar fram helt nya preferenser

Skillnaden mellan oss är banal
Frånsett spridning och huvudkanal
Medans jag får ett ”Äsch!”
Tjänar de massa cash
Nä, nu blir jag nog stämd för förtal

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Om längtan längs livets väg

När en är riktigt liten
Från längtan är en fri
För att få upp aptiten
Krävs synligt stimuli
Sen lär en sig att snacka
Och omvärld smått förstå
Och hoppas på en macka
Delad i tuggor små

Sen börjar en att greppa
En perioditet
På tisda’n redan peppa
För lördagsgottighet
Med raffinerat socker
Som godis, kakor, läsk
En erfar njutningschocker
Effekten är grotesk

En lärt sig då att minnas
Just där i livets färd
Att vissa saker finnas
Som är väl väntan värd
Just då när detta händer
En ny förmåga väcks
Ja, längtan låga tänder
Som sedan aldrig släcks

Och högtider en snappa
En minns att de är kul
En frågar mamma, pappa
”Hur långt är det till jul?”
Och när sen julen händer
Med godis, klappar, flärd
Signaler hjärnan sänder
Att den var väntan värd

Sen bygger hela livet
Och lyckan en del säg
På att en tar för givet
Att vänta är ok
Och luster undergräva
Och visa disciplin
Att slita och att sträva
Och nära fantasin
Om lön för prestationen
Till den som är strävsam
Om gratifikationen
Som hägrar längre fram

En längtar sen att slippa
Från dem som har kontroll
Och navelsträng en klippa
Och tar sig vuxenroll
En börjar även drömma
Om vad en ”kommer bli”
Och sakteliga glömma
Behov att vara fri

En vill slå rot och landa
Och göra karriär
Och sin genpool uppblanda
Med nån en håller kär
Och längtan kulminerar
Just då när ny person
I livet debuterar:
Ens egen lilla klon!

Men där nånstans det vänder
Ny riktning längtan tar
Ja, därefter det händer
Att det som en gång var
Blir föremål för tankar
Blir minnen som förgylls
Som längtans portar bankar
Och ens visioner fylls

Av minnen utav lycka
Där bakom gläntad dörr
En kanske börjar tycka
Att det var bättre förr
En kanske börjar drömma
Om tiderna som var
En blir rädd för att glömma
Ens gamla ungdoms dar

En närmar sig paniken
En vill ej glömma bort
En vill ej bli besviken
Att resan var så kort
Och sen där fram mot slutet
En tappar kompetens
En sitter där förtrutet
Och lider av demens

En kan ej längre skilja
På enkla stimuli
Helt borta är ens vilja
Kvar finns blott nostalgi
Ens livs funktioner sänkta
Och dröm om morgondag
Blott till en sak en längta:
Till sista andetag

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂