Om längtan längs livets väg

När en är riktigt liten
Från längtan är en fri
För att få upp aptiten
Krävs synligt stimuli
Sen lär en sig att snacka
Och omvärld smått förstå
Och hoppas på en macka
Delad i tuggor små

Sen börjar en att greppa
En perioditet
På tisda’n redan peppa
För lördagsgottighet
Med raffinerat socker
Som godis, kakor, läsk
En erfar njutningschocker
Effekten är grotesk

En lärt sig då att minnas
Just där i livets färd
Att vissa saker finnas
Som är väl väntan värd
Just då när detta händer
En ny förmåga väcks
Ja, längtan låga tänder
Som sedan aldrig släcks

Och högtider en snappa
En minns att de är kul
En frågar mamma, pappa
”Hur långt är det till jul?”
Och när sen julen händer
Med godis, klappar, flärd
Signaler hjärnan sänder
Att den var väntan värd

Sen bygger hela livet
Och lyckan en del säg
På att en tar för givet
Att vänta är ok
Och luster undergräva
Och visa disciplin
Att slita och att sträva
Och nära fantasin
Om lön för prestationen
Till den som är strävsam
Om gratifikationen
Som hägrar längre fram

En längtar sen att slippa
Från dem som har kontroll
Och navelsträng en klippa
Och tar sig vuxenroll
En börjar även drömma
Om vad en ”kommer bli”
Och sakteliga glömma
Behov att vara fri

En vill slå rot och landa
Och göra karriär
Och sin genpool uppblanda
Med nån en håller kär
Och längtan kulminerar
Just då när ny person
I livet debuterar:
Ens egen lilla klon!

Men där nånstans det vänder
Ny riktning längtan tar
Ja, därefter det händer
Att det som en gång var
Blir föremål för tankar
Blir minnen som förgylls
Som längtans portar bankar
Och ens visioner fylls

Av minnen utav lycka
Där bakom gläntad dörr
En kanske börjar tycka
Att det var bättre förr
En kanske börjar drömma
Om tiderna som var
En blir rädd för att glömma
Ens gamla ungdoms dar

En närmar sig paniken
En vill ej glömma bort
En vill ej bli besviken
Att resan var så kort
Och sen där fram mot slutet
En tappar kompetens
En sitter där förtrutet
Och lider av demens

En kan ej längre skilja
På enkla stimuli
Helt borta är ens vilja
Kvar finns blott nostalgi
Ens livs funktioner sänkta
Och dröm om morgondag
Blott till en sak en längta:
Till sista andetag

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Skilda verkligheter

När en ber nån vuxen att något berätta
Om sin dag, något som varit intressant
Utan förbehåll en brukar förutsätta
Att hen delar med sig av nåt relevant

När en samma fråga ställer till sin telning
Vet en inte riktigt vad som kommer ut
Ty vad hen tycker är relevant för delning
Rätt markant kan skilja sig när dan är slut

Jag är säker på att när de gått i skola
Haft lektioner, rast och fritids efteråt
De har lärt sig saker som är riktigt coola
Även om jag mest får höra vad de åt

På sin lunch, på mellanmål och om snorkråka
Vad de lekt på rasten, vad nåt barn har sagt
Om det hänt något kul, eller om någon bråka
Om nån lek vars syfte verkar rätt abstrakt

Om jag frågan lite mer då precisera
Frågar vad de lärt sig under sin lektion
Oftast resultat blir att hen kort fundera
Och sen åberopar svag minnesfunktion

Men ibland trots att de hellre vore tysta
Det kan komma någon liten episod
Som om en bara har tålamod och nysta
Med en outtröttlig, lugn frågemetod

Kan ge bilder som är djupa och färgrika
Utav intensiva minnen spinns ett garn
Och i dessa bilder som är helt unika
Kan en minnas hur det var att vara barn

När var ny dags upplevda erfarenheter
Krävde en kontext för att förstådda bli
När en inte hade nån hyllkilometer
Av slutsatser dragna i krass empiri

Och först då kan en förstå det givna svaret
”Ahh jag kommer faktiskt inte helt ihåg”
Ty i barnens värld det vuxliga gensvaret
Blir en fantasilöst tradig epilog

Som med regler och förnumstigheter gärna
Missförstår kontexten saker funnits i
Och förgör upplevelsernas sanna kärna
Och kullkastar det som upplevts som magi

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Får en gnälla över att vara förälder?

Får en gnälla över att vara förälder?
Eller måste lyckan alltid va total?
För det innebär ju ständiga avgälder
Och ens tid och energi är ganska skral

Det är lätt att en framstår som lite småsint
När en egentid från glinen önskar få
Och det dåliga samvetet gör sig påmint
Varje gång en inte gläds åt sina små

Och omgivningen för en ständigt påpeka
Att en ska ta vara på varje minut
Och till varje pris ska en med barnen leka
Även när en är utsliten, trött och slut

En ska serva och avleda dem och truga
Även när de är på omöjligt humör
En ska tvätta, städa, laga mat och ljuga
Och förlåta alla dumheter de gör

En ska se dem utveckla sina förmågor
Växa ur sin garderob, cykel och säng
En ska se när de beter sig som odågor
En ska mången gång av sleven få en släng

En ska känna stor oro för deras hälsa
Vara rädd att någon mot dem ska va dum
En ska dem med vinterkläderna påpälsa
Trots att höstvinden blott fläktar lite ljum

En ska också känna stolthet och beundran
När en ser till vem de utvecklas att bli
En ska känna ändlös kärlek och förundran
När de visar fina prov på empati

En ska också känna kärlek som är äkta
Och få känna sig nödvändig och central
Och en dag ska en i saknaden försmäkta
När de flyttar ut och till egen lokal

Sen en dag en kanske ska få chans att skåda
Hur de avlar fram en ny generation
Då ska en tänka ”Det gick ej att bebåda,
När de låg i min famn i babyversion!”

Sen om en har tur när en har blivit gamling
Att de trots ens brister kommer på besök
Kanske sitter de där som en liten samling
Skänker sällskap, dricker kaffe i ens kök

Kanske sen en dag när de i jord en fästa
Och de samlats nånstans för att sörja har
De i sorgen ändå minns det allra bästa
Och en tår de fäller för sin gamle far

Ja det låter ganska fint, en blir smått tagen
Om en låter fantasin långt framåt gå
Men egentligen jag känner denna dagen
Att jag lek och bråk med dem helt tröttnat på

Så trots att jag älskar dem så hjärtat svälla
Just idag jag undrar om det är ok
Att jag över deras bråk och egon gnälla
Utan att ni tar det som en tråkig grej?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Recept för lyckat barnkalas…

…eller i alla fall för minnen därav…

När en går på barnkalas
Föräldrarollen blir knas
För trots en är med
Vill en lämna ifred
Och se barn leka på i full gas

Och för glinen är det också skumt
Och känns nog både udda och dumt
Att ens far ska se på
När en leker och så
Medan han sitter där helt stumt

Så då blir allt som lite teater
För båd åskådare och krabater
Det blir lätt att de tveka
Om hur de då ska leka
Trots att de ju är kamrater

När en sen lägger socker därtill
Så att ingen kan sitta still
Blir det helt ohållbart
Det står tydligt och klart
Att de små inte gör som en vill

En aspekt som då bör föras fram
Och som icke får komma på skam
Är att fotografi
Utav bölande gli
Gör sig dåligt på instagram

För att ansats ej ska va förspilld
I en grupp båd osäker vild
Regissera en bör
Barns och vuxnas humör
Så det ser lyckat ut på bild

Det kan kännas som pärlor för svin
Skattjakt, tårta, ballong, serpentin
När gäst och jubilant
Svinar på helt flagrant
Och ej ser nerlagda energin

Men om bildsessionen rätt fungera
Kan den hjälpa att manipulera
”Kolla här, vilken fest!
För båd dig och din gäst!”
Bilder en lyckad fest vidimera

Genom glorifierad lins
Nya minnen med guldkant spinns
Oetiskt, må va hänt
Men har du nån gång känt
Tveksamhet inför saker du minns😊?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Ingen är oumbärlig…

Att vakna utan dig
Känns tomt och meningslöst
En går och vrider sig
Av och an nervöst

En känner ej hur dagen
Ska kunna få en start
Trots morgontimme slagen
En kan ej tänka klart

Och doften utav java
Den retar gom och svalg
Så mycket det kan skava
Med en saknad detalj

Och hur en leta och titta
Det tjänar inget till
Du fattas mig, Melitta
Ja, utan dig livet står still

Så slås jag av en fundering
Om ditt inre väsen och så
”Du är blott en pappersformering
Det här kan kanske gå!”

Och hushållsrullen på bänken
Som står där så anspråkslöst
Känns plötsligt som gudaskänken
Som änglalikt allting förlöst

Ja, plötsligt en insikt slår mig
Om livets frågor och svar
”Melitta, när du försmår mig,
Är du ganska lätt utbytbar!”

Stolt över uppfinningsförmåga
Och kaffe som smakar ok
Då plötsligt jag slås av en fråga
”Är det lika lätt att ersätta mig?!”

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂