I tider av kris, då blir expertis
Ett delat och kluvet begrepp på nåt vis
Vi tarvar en riktning från ämnesexpert
Om ting som till sin natur kan ändras tvärt
”När blir allt som vanligt, när får vi gå ut?
När tar karantän och smittspridningsrisk slut?”
Och svarar de svävande, som väl sig bör
Då fortsätter vi med panikkorsförhör
”OK, du kan inte ge svaren precis
Men nåt kan du säga med din expertis?!”
Och säger de då något mer definitivt
Då granskas de kritiskt och smått aggressivt
”Vad grundar ni regler och riktlinjer på?
I Tyskland får de bara gå två och två!
Ger era åtgärder en tydlig förskjutning?
Hur ser ni på smittkurvans framtida lutning?
Finns det nåt de andra vet, ni inte sett?
Kan ni garantera att ni gör helt rätt?”
Ja, oron sig sprider uti allmänheten
Och mer jobb får snabbt folkhälsomyndigheten
Och tiden går långsamt uti karantän
Vi tänker på sjukdomen och portmonän
Det enda vi vet med nån klar säkerhet
Är att vi vill slippa Covidkrasslighet
Och samtidigt uppnå flockimmunitet
…och kombon är såklart en absurditet
Och dagarna gå, efter klarhet vi tråna
Och oroar oss för varann och Corona
Men en dag ska vi blicka bakåt på detta
Och säga ”experterna gjorde det rätta,
eller åtminstone det bästa de förmådde
under omständigheter som rådde”
Det finns tillfällen i livet då verkligheten skaver
Då en ser något en inte vill se
Som när en kaja och en duva delar på kaninkadaver
Men egentligen, är det inget fel med det
De resurser de utnyttjar in i kretsloppet försvinner
Det är sann hushållning av livsenergi
Men den olja i berggrunden som vi människor utvinner
Med den skapas värsta sortens dystopi
Ändå äcklas inte vi av biltrafik och industrier
Men av djur som ej ger döda amnesti
Och så går vi runt i världen med naiva drömmerier
Och tror att skapelsens krona, det är vi