Grötrimliga minnesanteckningar från småbarnslivets mikropauser
Melodi: Morsgrisar är vi allihopa
Lortgrisar är de våra glopar,
Gräver gropar, handtvätt slopar
Grovmotorik de åberopar,
Och vi sopar idag med,
igår med, idag med…
Lortgrisar är de våra grabbar
Torkar labbar, kläder sabbar
Går kring som ena kladdeflabbar
Våra grabbar gör det
Kan ej rå för det…
Lortgrisar är de, må så vara
Men så rara, underbara
Det är det faktum som förklara
Som försvara dem två
Tur då, för dem två
I min stad skjuts det och sprängs
Och skulden är ofta ett gängs
Medan de leker krig
Och skapar intrig
Vågar andra knappt gå till sängs
Och jag gissar att de tjänar flis
På sin skumma gangsterexercis
Deras vara blir såld
Med hot och med våld
I skymundan för närmsta polis
En kan lätt undra vem
Som i dessa gäng blir medlem
En unge på glid
Som hamnat bredvid
Och ej mer vill komma hem?
Och nånstans kan en självklart ömma
För dessa som samhället glömma
Som utför våldsdåd
Och inte har råd
Att om en ljus framtid få drömma
Men för mig som själv har två barn
Som snart kvällstid ska ut på stan
Jag tänker en stund
På offer och kund
Som fastnar i gängens garn
Och hoppas av hela mitt hjärta
Att barnen håller sig alerta
Och är på sin vakt
Och slipper kontakt
Med våld och med knark och med svärta
”Varför rimmar han så sällan?”
Kanske någon nu sig frågar
Det är ting som kommer mellan,
Det är verklighet som plågar
Som mitt jobb som verkar tro
Att jag för lönen ska prestera
Kreativiteten gro
Ej av en press att leverera
Och i hemmet finns en massa ting
Som vi ska renovera
Jag har svårt att rimma kring
Att vi sekiner ska spendera
På att vårat hus framöver
Nu på nära håll ska bli
Lite mera likt det som en ser
När en blott kör förbi
Men jag kunde skriva verser
Om min vackra, kloka fru
Om kärlek och kontroverser
Kanske festligt tycker du?
Om hur vi kan kombinera
Jobb och hus, tvätt, disk och glin
Hur vi får det att fungera
Inte blott i teorin
Om hur vi tillsammans vandra
I sömnbrist, kärlek och stress
Det vi delar med varandra
Delar vi i sekretess
Trots att barnen är en källa
Till mycken inspiration
Hur de utvecklas och gnälla
Är de ock en distraktion
Ty visst kan en skriva hyllmeter
Om dessa rara monster
Men i livets ledigheter
Får en välja sina konster
Och oftast får valet falla
På att faderskap bedriva
Före att få gå och lalla
Och om dessa saker skriva
Men just denna gråa morgon gick
En barnlångfilm igång
Jag en ensamstund då fick
Och skrev denna följetong
Ty det är en vurm jag bär
Att fånga vardagen i rim
En får knipa chansen när
Det för en stund är fritt från stim…
När du säger nåt till dina små
Du med säkerhet kan lita på
Det kommer i retur
Vet ej när eller hur
Det blir bergis när fler lyssnar på
Snälla tro på mig nu, för jag vet
Och jag talar av erfarenhet
Om du ej vaktar tunga
I samtal med de unga
Du ej heller får ansvarsfrihet
När de kallar en granne för ”gamling”
Vid er påskgumme-godisinsamling
Och på rättning du få
svaret: ”Du säger så?!”
Efter flyktväg du söker med famling
Och när de använder invektiv
Inför vuxet, moget kollektiv
Det för dig blir genant
När en femårig fjant
Är för ekivok och expressiv
Och om det i nära relation
Uppstår intensiv irritation
Och du detta orera
Kommer de dig citera
Så för säkerhets skull, håll god ton
Ty de har ett fantastiskt gehör
Och de lär sig av allt som du gör
Om du ej håller höjd
Och du av dem bli röjd
Kan du ej skylla glinen därför
Idag får en ha dymmel
Till varje liten lymmel
Och dämpa skrik och gnäll
En vilsam dag och kväll
Imorrn är en med vänner
Och trots att en dem känner
Så kantas vänkärlek
Av tvivelaktigt svek
På fredag ska nån dömas
Och vänskapen bortglömmas
Och utan rättegång
Vi straffar nån med tvång
På lördag är det mellandag
Ja, tomt är påskens mittuppslag
Ifrån förödelse
Och pånyttfödelse
På söndag går nån till en grift
Berättar utan överdrift
Att graven saknar lik
Det följer ej logik
På måndag fattar vi till slut
Att liket vaknat och gått ut
Att frälsa släktet vårt
Från ondska och allt svårt
Ja, liv och död och skuld och skam
Och lidande och brist på glam
Ja, så var våran påsk
Där fanns ej plats för pjosk
Men skuldens högtid firar vi
Och laddar våra batteri
Med mat och alkohol
En tolkning rätt frivol
Och som om det ej vore nog
Att gudasonen led och dog
Vi klär ut våra små
Och tvingar dem att gå
Till grannarna för bettleri
Att be om sånt med socker i
Klädda i högtidsdress
Redo för häxprocess
Så firar vi vår husprofet
Om honom vi ej mycket vet
Mer än att han var snäll
Och rätt spirituell
Och trots att ingen kan förklara
Varför vi tradition bevara
Vi tycker den känns rätt
På något konstigt sätt
Vi ställer oss rätt kritiska
Till andras seder, nitiska
Yom kippur, ramadan
Känns konstiga som fan
Säg kan det va för tradition
Om skuld, rannsakan och om tron
Som är för allvarsam
Utan inslag av glam
Helt krockar med vår religion
Som handlar mer om konsumtion
Och mer om överflöd
Än skuld och skam och död?
Ja, kan det va att vårt system
För länge vart fritt från problem
Behov av måttfullhet
Har blivit obsolet?
En tanke om vårt västerland
När världen vi nu satt i brand:
Säg bör vi nu agera
Och påsken uppdatera?