En balansakt…


Att barn är så kassa på fotboll
Det kunde en knappast tro
De springer helt random med noll koll
En kan bara stå där och glo

Och att de är dubbelt så många
Det spelar ej alls någon roll
Ty de har så svårt att fånga
Och hantera rullande boll

Men om de till äventyrs lyckas
Att få över trasan kontroll
Då kan det egentligen tyckas
När motståndet är närmast noll

Att de borde göra sitt bästa
För att denna fångsten behålla
Men då ska de tvungetvis testa
Att springa och passa och bolla

För det har de ej kompetensen
Så de är tillbaka till noll
Och själv får en sväva på gränsen
Och spela en clownaktig roll

Och helst ska de då inte känna
Trots att de en viss ålder nått
Att mostånd som chanserna bränna
Gör detta med mod berått

Så de kan få smaka triumfen
På glädjande, trovärdigt vis
Och känna att de hade trumfen
Och mötte en dålig novis

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Daalande intresse

Inför middagen i förrgår kväll
Jag kände mig spirituell
Nyfunnet koncept
Med krångligt recept
Gav känsla cool och speciell

Med kryddor jag knappt visste fanns
I het kalibrerad balans
Receptet jag följde
Hacka, fräste, sköljde
Med nit och med stor elegans

Sen bjöd jag familjen på daal
Publikreaktionen var sval
Istället för att tacka
De tog varsin macka
Ja, sågningen var total

Vad har jag då lärt mig av detta?
Jo, det ska jag för er berätta:
Om du blir global
Och bjuder på daal
Kan du ej succé förutsätta

Men det myntets andra sida
Även om kritiken kan svida
lunchlådan är klar
För kommande dar
Och det är ju bra såtillvida

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Grusade förväntningar

Mängden sand som ryms i en sko
Är långt större än vad en kan tro
På detta har jag empiri
Insamlad av mina gli

Och denna mängd kan sprida sig
Långt längre än du kan tänka dig
Ja, det har jag fått se
I våran husentré

Och denna skarpa observation
Har gjorts i tyst indignation
I huset där vi bor
Så du ej annat tror

Men tvivlar du på trovärdighet
Vill testa studiens validitet
Så låna mina gli
För egen empiri

Men skulle du då ångra dig
Kom inte krypande till mig
Och gnäll om mängden skit
De små har dragit dit

Ty jag har ej för detta tid
Jag är upptagen hemmavid
Jag fyller livet me’
Att städa vår husentré…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Minnen…

Våra barn är ena veritabla små minnesmaskiner
Som kan återge exakta filmcitat
Ändå kan de enkelt glömma bort vardagliga rutiner
Sånt som påklädning och handtvätt innan mat

Den jag älskar och har gift mig med har minne av detaljer
Och kan måla vacker episod linjär
Hon minns mammas klänning när de plockade liljekonvaljer
Men hon minns ej vägen till vår mataffär

Själv jag glömmer både saker som har hänt och vad jag kände
Vad jag sagt och vilka filmer jag har sett
Och detaljer runt allt viktigt, och när nu det var det hände
Men minns pinkoder jag hade nittioett

Det är därför som jag känner ett behov att återgiva
Vad som händer uti vardan i mitt liv
Jag försöker fånga minnen när jag sätter mig att skriva
Och så är det ett rätt festligt tidsfördriv

Så om min förmåga ännu mer av ålder skulle sina
Och jag bara sifferföljder kommer håg
Kan jag tänka att små verser väcker minnen som är mina
Nåt att avnjuta i livets epilog…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error