Grötrimliga minnesanteckningar från småbarnslivets mikropauser
Morgonstund har guld i mund
För en pigg och vaken hund
Måste ut och kissa
Tidigt tycker vissa
Morra åt nån bagatell
Äta, skita och ge skäll
”Vad har jag nu missat
Vilka har här kissat?”
Benen pigga, men rätt små
Orkar inte riktigt gå
Husse kan gott bära
Tills vi är rätt nära
Sen till hemmets lugna vrå
Morgonturen åter gå
Ligga där och glo
Bita på nån sko
Fylld av intryck, somnar gott
När en morgonrundan fått
Sova nu, nån timma
Husse, han får rimma
Fyra råttor, en valp och två glin
Och så jag och min fru, Josefin
Delar husrum och mat
Delar glädje och tjat
Delar helger och vardagsrutin
Fyra råttor, en valp och två glin
Svårt att avkräva städdisciplin
Det blir ofta en krock
Mellan lekar och plock
Mellan ordningen och anarkin
Fyra råttor, en valp och två glin
Ger en kort, lättantändlig stubin
Ty med sömn blir det klent
Tidigt upp, somna sent
Städ, tvätt, bajs, kiss, mat, lek, diskmaskin
Fyra råttor, en valp och två glin
Låter nog mysigt i teorin
Men med sju emot två
Kan ni ge er f-n på
Dagligt påslag av adrenalin
Fyra råttor, en valp och två glin
Det må va rena idiotin
Men på nåt konstigt sätt
De nackdelar jag sett
Kompenseras av oxytocin
Julimorgonens bris är len
Måsarna skrika och stimma
Alla vill sova, utom en
Som har varit vaken nån timma
Nosar omkring utan mål eller plan
Vid tidiga morgnar jag börjar bli van
Lite tidigt i mitt tycke
Men inte för vår lilla jycke
Står där så yster vid ytterdörr
Livsglad i kroppen och anden
Flåsar som mången morgon förr
Biter mig retligt i handen
Ut emot gatans morgonkuliss
För promenad och morgonkiss
Jag förundras över fixering
Att söka ny doftmarkering
Vår promenad blir rask, men kort
Hon trampa på och skrocka
Själv går jag med som trygg eskort
Och för att avskräde plocka
Hemkommen, massor av intryck mött
Lapar i skålen, kroppen är trött
Till ljudet av vattenskålskvalpen
Somnar sen strax söta valpen
Att dela sängplats med sitt glin
Är underbart i teorin
Men om sanning ska fram
Är det ej mycket glam
När en upplever empirin
Ty trots att hen är ganska liten
Så vaknar en retlig och sliten
Och kantstött och blå
Av armbågar små
Men utsövd är den lille skiten
I varje familj finns det en person
Som kommit till tvärsäker konklusion
Om den tilltänkta stuvningslogiken
Ifrån diskmaskinsfabriken
I varje familj smyger denna hen
När andra ej ser, att sortera igen
För att disken effektivisera
Och sina tvångsneuroser hantera
I vissa familjer vet alla vem
Som bär detta ansvar i deras hem
I andra är det dolt i mystik
Vem som sköter denna logistik
I min familj är personen jag
Och jag smyger till disken varje dag
Att disken i ordning ställa
Så ej glas och bestick stå och drälla
Så skriver jag nu denna lilla dikt
Om min viktiga, hemliga diskmaskinsplikt
Och borta är plötsligt mystiken
Runt vem som har koll på logiken
Hoppas familjen ej blir besviken…