Farsdagsmorgonfrid

Farsdagsmorgonens mörker är kompakt
När fadern väcks för dagen
Två nakna gossar står i givakt
Klockan är noll sex slagen
TV:n påslagen, mackor med smör
Barnprogram på som sig bör
För att vi säkert ska fatta
Slutar avsnitt med att alla skratta

För sent för mig att få en blund
Fastnar i en fundering
Ser på mina gossar att vi lagt en grund
För en långsiktig investering
Ser att de besitter empati
Kanske inte för mig än, men det skiter jag i
Jag ser att de har kvalitéer
Och sunda och goda idéer

Om några år när de äldre är
Kanske en farsdag jag vakna
Av att de gjort sig morgonbesvär
Och klätt sig och inte är nakna
Kanske att de fixat frukost och så
Sitter vid bordet med oss båda två
Äter och konverserar
Och kloka tankar adderar

På detta sätt jag drömmer mig bort
Sittande där framför skärmen
Väcks ur min fantasi inom kort
Sitter och njuter i värmen
Njuter av dessa vilda små gli
Med sin otyglade energi
Visst saknar jag morgonfriden
Men måste ta vara på tiden

Hemmapedagogik

När vår äldste son nu börjat skola
Som förälder jag tänker som så:
För att förkunskaper framspola
Är det bra om vi hittar på

Lite uppgifter att lösa
Som träning i matematik
Hans lärande kan vi förlösa
I vardagens logistik

Så här får ni ett litet urval
För att ni enkelt ska förstå
Hur jag skapar matematiktal
För att höja hans kunskapsnivå:

”För att dricka upp ett glas saft
Du tar fyra plastsugrör
Hur mycket extra diskkraft
Tror du pappa behöver därför?

Om vi vaknar noll sju noll fyra
Med ett stressat, frustrerat ryck
För att hinna är goda råd dyra
Vad kostar de, tror du, per styck?

Om vi startar kvällens nattning
Klockan nitton och tjugotvå
Vid tjugoett, vad är din uppskattning
Om pappas blodtrycksnivå?

Om vi blir ovänner om bagateller
Som att jag ber dig nyttja kniv
Och vi efter en timme än gnäller
Hur mycket värt är vårt tidsfördriv?

Om det är helg och du vaknar vid sex
Och du tänker ”jag får väcka min far”
Och jag verkar trött och perplex
Tror du jag hade velat ligga kvar?

Om ni barn varje dag skulle plocka
Upp saker ni slängt på vårt golv
Skulle detta oss vuxna locka
Till att lägga oss före tolv?

Ja, med dessa små vardagens frågor
Det kan verka jag sprider tragik
Och gnäller över livets plågor
Men tro mig, det är pedagogik!

6-årskalas a.k.a. mayhem

Med blodsmak i munnen
Och klump i min hals
Jag kan konstatera
Det gick inte alls

Vi preppat som satan
Med tårta och saft
Med heliumballonger
Ja, som vi lagt kraft

Vi pyntat med spindlar
Och blodpåsedryck
Slajmpocorn & tårta
För läskigt intryck

Sen kom våra gäster
De var blott 6 år
Men redan från början
Jag kände kall kår

Av höstlovets vila
De fått mer än nog
De var instabila
Och krävde ofog

De voro utklädda
Och redo och pepp
Men blev inte rädda
Av vårt monstergrepp

”Det är inte läskigt,
Korv gillar jag ej,
Jag vill ej ha tårta”
Till lek sa de nej

Och korv, popcorn, tårta
Saft, pynt och ballong
De vaskade frejdigt
Och tonen var vrång

De rev sönder papper
De slet i present
Mot lekarnas regler
De fann argument

Och nån höll för öron
När andras skrik lät
Och nån meditera
Och nån satt och grät

I tävlingsmomenten
De trigga varann
Ett par börja böla
När de inte vann

När de protestera
Jag bjöd ej nån tröst
Nej jag, dumme sate
Jag höjde min röst

Vi ville så gärna
Att allt skulle va
Som vi ju planerat
Så mysigt och bra

Så att äldste sonen
Kunde vara stolt
Mot min hårda stämma
Han gjorde revolt

Han klaga på domarn
Han hojta och skrek
Han till och med gnällde
På egenvald lek

Och på blott tre timmar
En hel veckas jobb
Blev jämnat med marken
Av 6-årig mobb

Sen kom det föräldrar
Och hämtade glin
Borta var då stimmet
Borta hysterin

Och trots våran känsla
Av grav anarki
De enda som märkt detta
Verkar va vi

Ty sonen uttrycker
Med tydlig emfas
Att båd han och andra
Gillade kalas

Nu börjar rannsakan
Ja, tänka vi får
På hur vi ska slippa
Det här nästa år

Om längtan längs livets väg

När en är riktigt liten
Från längtan är en fri
För att få upp aptiten
Krävs synligt stimuli
Sen lär en sig att snacka
Och omvärld smått förstå
Och hoppas på en macka
Delad i tuggor små

Sen börjar en att greppa
En perioditet
På tisda’n redan peppa
För lördagsgottighet
Med raffinerat socker
Som godis, kakor, läsk
En erfar njutningschocker
Effekten är grotesk

En lärt sig då att minnas
Just där i livets färd
Att vissa saker finnas
Som är väl väntan värd
Just då när detta händer
En ny förmåga väcks
Ja, längtan låga tänder
Som sedan aldrig släcks

Och högtider en snappa
En minns att de är kul
En frågar mamma, pappa
”Hur långt är det till jul?”
Och när sen julen händer
Med godis, klappar, flärd
Signaler hjärnan sänder
Att den var väntan värd

Sen bygger hela livet
Och lyckan en del säg
På att en tar för givet
Att vänta är ok
Och luster undergräva
Och visa disciplin
Att slita och att sträva
Och nära fantasin
Om lön för prestationen
Till den som är strävsam
Om gratifikationen
Som hägrar längre fram

En längtar sen att slippa
Från dem som har kontroll
Och navelsträng en klippa
Och tar sig vuxenroll
En börjar även drömma
Om vad en ”kommer bli”
Och sakteliga glömma
Behov att vara fri

En vill slå rot och landa
Och göra karriär
Och sin genpool uppblanda
Med nån en håller kär
Och längtan kulminerar
Just då när ny person
I livet debuterar:
Ens egen lilla klon!

Men där nånstans det vänder
Ny riktning längtan tar
Ja, därefter det händer
Att det som en gång var
Blir föremål för tankar
Blir minnen som förgylls
Som längtans portar bankar
Och ens visioner fylls

Av minnen utav lycka
Där bakom gläntad dörr
En kanske börjar tycka
Att det var bättre förr
En kanske börjar drömma
Om tiderna som var
En blir rädd för att glömma
Ens gamla ungdoms dar

En närmar sig paniken
En vill ej glömma bort
En vill ej bli besviken
Att resan var så kort
Och sen där fram mot slutet
En tappar kompetens
En sitter där förtrutet
Och lider av demens

En kan ej längre skilja
På enkla stimuli
Helt borta är ens vilja
Kvar finns blott nostalgi
Ens livs funktioner sänkta
Och dröm om morgondag
Blott till en sak en längta:
Till sista andetag

17.45

Sitter efter flyg och tåg på buss som tar mig hem
Måste vara framme senast sjutton fyrtiofem
För att ta en bil till en fritidsaktivitet
Där vår son ska träna upp sin bröstsimkunnighet

Hemifrån jag varit nu i nästan en hel vecka
Det har varit roligt, men nu får det faktiskt räcka
Först hälsa på brodern med sällskap av mina små
Sedan hem och lämna dem för att åter utgå

Upp till samma ställe än en gång för att kampera
För att seminarie om finans facilitera
Hela kvällen satt jag uppe, plugga, läste på
För att kunna hjälpa deltagare att förstå

Gårdagen var fartfylld, ja den kändes helt perfekt
Fram tills nån idag sa ”jag förstod ej dialekt”
Stackarn hade suttit en hel dag men ej sagt till
Hans gårdag onekligen var åtta timmars spill

Därför vi idag bytte till annat tungomål
För att lärpoänger för dem alla ta i mål
Körde på i hyfsat tempo fram till klockan ett
Satte mig i taxi när det var dags för reträtt

Vad kan jag då lära utav denna lilla tur?
Resande i jobbet, det är ingen sinekur?
Att trots länders släktskap och en gammal union
Finns det ingen garanti för kommunikation?
Att med resans mål det ofta finns en tydlig mening?
Att blodtryck på mig går upp vid risk för en försening?
Borta bra men bäst är ju till slut att komma hem?
Särskilt om en hinner innan sjutton fyrtiofem?