Diktafån

I varje familj finns det en person
Som kommit till tvärsäker konklusion
Om den tilltänkta stuvningslogiken
Ifrån diskmaskinsfabriken

I varje familj smyger denna hen
När andra ej ser, att sortera igen
För att disken effektivisera
Och sina tvångsneuroser hantera

I vissa familjer vet alla vem
Som bär detta ansvar i deras hem
I andra är det dolt i mystik
Vem som sköter denna logistik

I min familj är personen jag
Och jag smyger till disken varje dag
Att disken i ordning ställa
Så ej glas och bestick stå och drälla

Så skriver jag nu denna lilla dikt
Om min viktiga, hemliga diskmaskinsplikt
Och borta är plötsligt mystiken
Runt vem som har koll på logiken

Hoppas familjen ej blir besviken…

Att barn är så kassa på fotboll
Det kunde en knappast tro
De springer helt random med noll koll
En kan bara stå där och glo

Och att de är dubbelt så många
Det spelar ej alls någon roll
Ty de har så svårt att fånga
Och hantera rullande boll

Men om de till äventyrs lyckas
Att få över trasan kontroll
Då kan det egentligen tyckas
När motståndet är närmast noll

Att de borde göra sitt bästa
För att denna fångsten behålla
Men då ska de tvungetvis testa
Att springa och passa och bolla

För det har de ej kompetensen
Så de är tillbaka till noll
Och själv får en sväva på gränsen
Och spela en clownaktig roll

Och helst ska de då inte känna
Trots att de en viss ålder nått
Att mostånd som chanserna bränna
Gör detta med mod berått

Så de kan få smaka triumfen
På glädjande, trovärdigt vis
Och känna att de hade trumfen
Och mötte en dålig novis

Inför middagen i förrgår kväll
Jag kände mig spirituell
Nyfunnet koncept
Med krångligt recept
Gav känsla cool och speciell

Med kryddor jag knappt visste fanns
I het kalibrerad balans
Receptet jag följde
Hacka, fräste, sköljde
Med nit och med stor elegans

Sen bjöd jag familjen på daal
Publikreaktionen var sval
Istället för att tacka
De tog varsin macka
Ja, sågningen var total

Vad har jag då lärt mig av detta?
Jo, det ska jag för er berätta:
Om du blir global
Och bjuder på daal
Kan du ej succé förutsätta

Men det myntets andra sida
Även om kritiken kan svida
lunchlådan är klar
För kommande dar
Och det är ju bra såtillvida

Mängden sand som ryms i en sko
Är långt större än vad en kan tro
På detta har jag empiri
Insamlad av mina gli

Och denna mängd kan sprida sig
Långt längre än du kan tänka dig
Ja, det har jag fått se
I våran husentré

Och denna skarpa observation
Har gjorts i tyst indignation
I huset där vi bor
Så du ej annat tror

Men tvivlar du på trovärdighet
Vill testa studiens validitet
Så låna mina gli
För egen empiri

Men skulle du då ångra dig
Kom inte krypande till mig
Och gnäll om mängden skit
De små har dragit dit

Ty jag har ej för detta tid
Jag är upptagen hemmavid
Jag fyller livet me’
Att städa vår husentré…