Diktafån

Jag roade mig häromdagen
Betraktandes äldre person
Av minen och anletsdrag
Att dikta hens sanningsversion:

_______________________________

”Titta, en småbarnsmamma
Ser sliten och hålögd ut
Det är för att ”fritt” hon ska amma
Går ständigt med tutten i trut

Annat var det på min tid
Då var matningschema rutin
Och nog var det bättre alltid
Så de ej blev hagalna svin

Och kläder det hade de på sig
Som passade kön och säsong
Ja, ingen kunde förebrå mig
För hur vårt hushåll hölls igång

Och dagis det verkade bråkigt
De stannade hemma hos mig
Och lärde sig av att ha tråkigt
Och att med småsak roa sig

Och gubben han ordnade pengar
Som fick vår familj att gå runt
Så vi kunde köpa små sängar
Vi hade ej råd till nåt strunt

Den dan vi blev make och maka
Vi visste att livet blev lugnt
Och visst fick vi en del försaka
Ja, ansvar för oss vägde tungt

Nu går de på institutioner
Föräldrar kräver ”egentid”
Det kostar väl staten miljoner
Och sätter barn tidigt på glid

Och mamma och pappa de jobbar
Och träffar knappt alls sina små
Karriärslivet gör dem till snobbar
Som ansvaret sitt ej förstå

Och när de sen går hem för dagen
Med luren i högsta hugg
Ja, då kommer fotobidragen
Med småbarn som glor under lugg

Så håller de på hela tiden
Men vem uppfostrar deras gli?
Tar de egentligen striden
Eller curlar de vägen fri?

Så att ungarna deras får lära
Att de duger vad de än gör
Och inte strävsamt ära
Att ”vill” kommer efter ”bör”

Så ska de sen ”jobba med media”
Och ”ha egen youtube-kanal”
Med fokus på att få va lediga
Helt galet gör de sina val

Så vaknar de mitt i livet
Och tänker på mening och så
Och saknar då kollektivet
Dit alla ska dra sitt strå

Ja, ensamhet föds i nutiden
Där alla förverkligar sig
Där fokus är på individen
Och folk knappt ens mer säger hej

Och ingen reser sig på bussen
För ingen ser en gammal tant
Som börjar bli trött uti stussen
Nej, de sitter kvar helt flagrant

Framåtlutade små profiler
Som mitt bland allt folk och ståhej
Plippar på sina små mobiler
Och är ”sociala” för sig

Och livet pågår runt omkring dem
Men inget av det har de sett
För numera har de ju sitt hem
I skärmen, på internet

Ja, kanske att de har fått ”frihet”
Att slå in var oöppnad dörr
Ej räcker familjelivet
Men visst var det bättre förr?!”

_______________________________

Jag gissar att min tankebana
Baserad på det som jag såg
Helt andra idéer frammana
Än det som bak hennes blick låg

Men visst var associationen
Ändå lite kul, eller nej?
Tänk dig då den här situationen:
Att nästa gång ser jag på dig…