Klädsam tanke?

Min fru låter sig inte imponeras
Av mitt förhållningssätt till hur jag ekiperas
Hållbarhet är viktigt, visst
Men hon tycker det är trist
Att bedömningsgrunden är när plagg sjangseras

Dimensionen hon försöker lägga på
Ett fenomen jag inte riktigt kan förstå:
At hur de unga klär sig snappa
Och efter vinden vända kappa
Vill man vara inne ska man göra så

Men de unga går omkring i sina plagg
Hyser mot stabiliteten säkert agg
Att stå starkt med egen stil
Kanske inte så gracil
Men för tidlösheten stolt hissa sin flagg!

/29 september 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Om löften och håll

”Att hålla det man lovar”, ett valspråk för vårt land
Men är det inte bakvänt undrar jag ibland?
Att lova det man håller, mer rimligt kan väl bli?
Eller är åtskillnad bara rent hårklyveri?

Om man stannar upp, tänker efter och värderar
Runt det här med löften och om vad vi levererar
”Hålla vad man lovar” kanske oftast kom på tal
När löftet inte hölls och leveransen var för skral?

Lade man sitt fokus på att ej för mycket lova
Fick man kanske genast lite lättare att sova
När det sen till slut blev dags för löftets leverans
Tappade det där att ”hålla löftet” relevans

Men invändning då från våran plikttrogna nation
Löften tappar spänst om de helt saknar ambition
Finns det inte risk att ingen kommer spänna bågen?
Kanske för en del som uti ryggen saknar rågen
Men majoriteten vill ju inte lova strunt
Lika lite som att lova runt men hålla tunt?

Min grundtanke, kanske rappakalja, strunt och joller:
Men visst vore det skönare att lova det du håller?

Slutligen mitt löfte här för att exemplifiera:
Ingen visdom men ett gäng med rim jag garantera
Har du orkat ända hit kan du verifiera
Löftet som du nyss fick håller det jag leverera
Finner, mot förmodan, du i rimmen relevans
Ser jag det som tecken på en överleverans

27 september 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Trots…

Vår yngste har stark vilja
Som testas varje dag
På trotsobjekt han skilja
Och viktigast är jag

Mot mig han ej ge vika
Nej inte ens en tum
Det hjälper ej att skrika
Man verkar bara dum

Istället får man lirka
Med harmlösa små lur
Och även om han knirka
Så blir han inte sur

En sak som jag har noterat
Är att hans storebror
Hans trots enkelt hanterat
Bättre än far och mor

Och jag, opportunisten
Sett detta som min chans
Att via brödralisten
Nå snabbare avans

Ibland jag instruerat
”Kan du få honom med?”
Och märkt att han duperat
Och lockat med succé

Och i hans nya uppdrag
Han blivit alltmer slug
Men övertalningsbidrag
Blir mer och mera ljug

Med morot och med piska
Han leker kvickt och fräckt
Med lögnerna han fiska
Och betet sväljs direkt

Så nu då häromdagen
Då sade min moral
Att timmen nog är slagen
Att bromsa lögnspiral

Jag ville instruera
Min ”locka Frank”-adept
På sätt som inspirera
Till ärligt grundkoncept:

”Säg, kan du honom truga?
Få med honom på not?
Och helst utan att ljuga”
Han svarade ”Med hot?”

/21 september 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Bitterljuvt

Det är lite smått obskyrt
Och för åldern lite apart
Onödigt beskt och dyrt
Och pilligt och svårätbart

Men båda mina små de gillar
Och efterfrågar denna produkt
När de får välja, mina killar
Då vill de ha färsk grapefrukt

Men grapen transporteras
Halva jorden runt
När jag ser hur den av gossarna hanteras
Känns detta inte sunt

Och om man sen adderar
Min egen grapefruktfaiblesse
Man enkelt konkluderar
Att detta skapar stress

Min snåla och sparsamma sida
Och min avsky för flagrans
Gör att jag i tysthet lida
När jag ser deras extravagans

Och trots högt kilopris
Jag alltid köper två
Men på något konstigt vis
Ingen blir kvar till mig ändå

Så när vi grapefrukt har handlat
På morgonen tyst som en mus
Jag numera smyger ner i köket
I vårt 70-talsradhus

Där förbereder jag frukost
Och sätter på kaffet helt tyst
Brer mackor med smör och ost
Och njuter grapefrukt utan ett knyst

/20 september 2017

 

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Back to reality…

Åtta veckors ledighet
Lider mot sin ända
På familjens ”gemensamhet”
Vi tröttnat lite måhända

Mamma lämnar hemmet först
Och vår äldste telning
Nu ska få släcka kompistörst
På ”storbarnsavdelning”

I en veckas tid vi har
Pratat om transitionen
Om vilka som flyttat och vilka som är kvar
Bland vännerna på Bastionen

Oftast har han verkat pepp
Nån gång har han tvekat
Nån gång har han blivit knäpp
Gråtit och förnekat

Morgonen i hets förflöt
Med två trötta kisar
Kläder, tänder, toa, gröt
Skratta åt låtsasfisar

Ut till bilen sent omsider
Bilbarnstolar väck
Gossar leker, pappa lider
Ångest, stress och skräck!

Sen till förskolan bilen kör
Där mitt i trafik
Peppar sonen som sig bör
Mutar med glass på fik

Bakom mig, hårt grepp om min hand
Möts av barn och fröken
Kramas, kivas lite grand
Börjar släppa löken

Börjar visa självsäkerhet
Får en kompiskram, så najs!
Glömmer mig och sin nervositet
När han får frågan ”Ska vi leka bajs?”

Kvar står jag blödig och stolt och gråter
Glad över att allt gått lätt
På vägen ut han vänder åter
Viskar: ”Pappa, du luktar lite svett”

/29 augusti 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂