Nattlig tjänstgöring

Det började redan typ 01.33
Han ropade så starkt att man vaknade av det
Han stod upp och hojtade ”MAMMA!”
Fick nappen och somnade meddetsamma

De kommande timmarna det hände en masse
Han skrek och jag reste mig sliten och krass
Men var gång jag nådde fram till hans alkov
Låg han där lugnt och retligt och sov

Slutligen nån gång strax innan fyra
Kändes dessa utflykter alltför obskyra
För att övriga i familjen ej störa
Gick vi två ner för att frukost göra

Han var på strålande morgonhumör
Själv var jag trött och grinig och mör
Men kaffe och Fralla för den som blivit väckt
Får efter hand önskvärd effekt

Vi började skoja i frukoststöket
ca 05 fanns bara glädje i köket
Men då när jag äntligen blivit alert
Somnade den lille rackarn helt tvärt

Kvar satt jag med min kaffekopp
Koffeinet spritt sig ut i min kropp
Mätt och belåten i magen
Dåligt rustad för dagen

Vad kan vi då lära av denna episod?:
Att sömnprognos med småbarn inte är god?
Att natthumöret är aningen skört?
Att kaffe ska drickas först när det är kört?

Att småbarn är inga att lita på?
Att dåliga nätter gör tinningar grå?
Att även när man går som i dimma
Kan man döda tid med att rimma?

/12 September 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Rätt på stryktipset?

Såhär vid trettionio en insikt jag har fått:
Att stryka sina skjortor är varje människas lott
Trettionio ovetande långa år i streck
Har jag gått omkring med skjortan fylld av veck

Nästan fyrtio år där andra sett på mig som ynklig
”Titta stackarn där som går omkring och är helt skrynklig”

Trettionio år av envetna försök
Att övertala att det vore bättre om jag strök

Men nu, mina vänner slut det är med det!
Nystruken i tyget, vänta får ni se!
Jag mig nu förväntar dörrar på vid glänt
Möjligheter öppnas för den som bågen spänt

Nya ansvar väntar, styrelseuppdrag
Bara för att jag har släta kragar och slag
Jag kan nu se tydligt att min framtid är ljus
När jag lärt mig stryka skjorta, byxor, blus

Kvar för mig att lära hur man gör det rätt
För hur jag nu än stryker blir det aldrig slätt
Om inlärningskurvan inte tar ett skutt
Nu när jag ju tränar blir jag ganska putt
Längre än två veckor får det inte dröja
Blir de inte släta, då ser ni mig i tröja

Varför denna insikt kommit har just nu
Kan man inte veta, bara gissa ju
Kanske gör jag detta för att få balans
När nu rynkor dyker upp någon annanstans?

/19 September 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Inskolning

Mitt uppe i inskolningstider
Som förälder en märklig tid
Han lär känna nya individer
Och jag ska stå passiv bredvid

Bland 15 snoriga glopar
Ska han nu hitta sin roll
Fröknarna kelar och ropar
Och glinen har ingen koll

Och alltid är det nån som gnölar
Och nån som ska bäras fram
Ett par som slaskar i pölar
Ja, det är ganska lite glam

Men i den mänskliga naturen
Finns tydligt behov av struktur
Ty alla inrättas i kulturen
Och av styrning blir ingen sur

Och femton kladdiga blöjor
Ska bytas i flygande fart
Och femton kladdiga tröjor
Ska torkas när alla ätit klart

Man genomgår gemensamt ritardando
När alla fått nog av mat
Och att sova på givet kommando
Verkar passa varenda krabat

Och för Frallan är det snudd på fantastiskt
Ja för honom är detta helt rätt
Min roll marginaliseras drastiskt
Och jag ler och gråter en skvätt

Jag ler åt att alla gör lika
Som en överlägsen snobb
Men inser strax efter tillika
Att jag gör likadant på jobb

Där kommer vi alla samtidigt
Och sysselsätter oss i grupp
Och tycker att det är rätt smidigt
Om vi alla till lunch sluter upp

Och byter man lego mot PC
Och blöja mot kaffemugg
Då kan jag ju faktiskt själv se
Att det knappt skiljer ett dugg

/30 September 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Hetta i Nobeltider

Litteraturvetarna rasa: ”Vad är detta för beslut?!”
Kulturvetarna fasa: ”Hur ska detta se ut?!
Här har vi tagit studielån
Och så går priset till ett sångarfån!”

Hardcorefansen jubilera
Och rätta till hatten och stassen
”Vilken skiva ska jag rekommendera,
när Akademien nu övergett parnassen?”

Reaktionerna säger att det är det största som hänt
Och debatten är igång med ros och ris
Större än fredspris till oprövad president
”Hur skulle det se ut om Ranelid fick Polarpris?”

Och bomber över sargade städer faller
Och högerpopulism och rasism vinner stöd
Vid barriärrevet finns bara kvar döda koraller
Och vattennivåer stiger, vi går mot vår död

Ja, krig och rasism och miljökatastrofer
Är tråkiga inslag i livet, än sen?
Men litteraturpris till nån som falsknynnar strofer
Där går förbanne mig gränsen!!!

/15 oktober 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En fundering i advent

Västvärldens människosyn är hård
För den som ej tillhör ”de våra”
”Varför ska DOM ha gratis vård
när våra finanser är så svåra?”
Flyktingvågen vandrar sin cyniska ban
Alla flyr Syrien och Afghanistan
Styr sin väg åt väster
Hoppas på att få bli gäster

Flyr ifrån skräck och förtryck och död
Hoppas få stanna i trygghet
Kommer till länder i överflöd
Möts av vår skepsis och skygghet
”Det börjar bli en orimlig mängd
Nu måste gränsen vår bli stängd!”
Det som började med empati
Förvandlas till ”dom” och ”vi”

Står där så grå vid gränskontroll
Där hårda bud vi driva
Tittar som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot tåget som löften bär
Stoppas på vägen, vår resenär
Vädjar, fast ej lär det båta
Får sitta kvar och gråta

Nu närmar sig julen med buller och bång
Tända är juleljusen
Gran och klappar, julmat och sång
Gemenskap och värme i husen
På en förläggning, nära vårt hus
Tänder ett ensamt barn ett ljus
Saknar familjen, det är givet
Önskar att de är i livet

/4 December 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂