Månad: september 2019

Föräldrarollen blev svår
När min telning på fyra år
Förstörde atmosfären
Satte sig på tvären
På väg hem från simning igår

Han hade så kul när vi plaska
Jag fick till och med hans hår vaska
Vi skulle hem gå
Men då kom han på
Att han ej var redo att traska

Han grinade högljutt och tjöt
”Jag vill faktiskt bli mera blöt!”
Jag svarade då
Att kläder ska på
Mitt korkade gamla nöt!

Han skrek som en stucken gris
Och folk runtomkring såg vår kris
Men när jag blev sträng
Blev det handgemäng
Jag kände mig som en novis

Konflikt inför öppen ridå
Med andra som stod och såg på
Det hämmade mig
Han brydde sig ej
Men lösning vi ej kunde nå

Sen väntade spänd vapenvila
Med hot om att vi tänkte kila
Men envist och krasst
Han stod ilsket fast
Så hoten blev fånigt futila

Min strategi jag fick rannsaka
Till duschen han tåga tillbaka
Skickade hans bror
För hämtningssejour
Kvar satt jag och vänta’ och vaka’

Och mitt där i ensamheten
Jag satt och var smärtsamt medveten
Om vem som bestämmer
Och svaret mig skrämmer
Det är tur att han inte vet än…

Ni som kommer pigga, glada
Med nystruken skjorta/blus
Luktar gott och fixat håret
När ni lämnat era hus

Säkert har ni bäddat undan,
Satt er disk i diskmaskin
Tagit extra långa rundan
Era präktiga små svin!

Kanske joggat, läst avisen
Druckit kaffe, hängt en tvätt
Torkat hällen rent på spisen
Vad är det för jävla sätt?!

Ni ska veta, jag föraktar
Det intryck som ni mig ger
När jag avundsjukt betraktar
Hur ni går och kråmar er

Har ni sovit hela natten
Vaknat och känt sinnesfrid?
Förberett ditten och datten
Gått och lagt er i god tid?

Ni ska veta, denna kraken
Han har lagt sig allt för sent
Och han är än knappast vaken
Tålamodet hans är klent

Han har släpat sig ur bingen
Sängens värme övergett
Samlat kläderna och tingen
Burit barn till toalett

Inte unnat sig att äta
Pressat på morgonrutin
För att undvika att fräta
Med surhet på sina glin

Stressat, gormat, kommenderat
För att barnen hinna ska
Till frukost de får serverat
På de ställen de ska va

När han barnen levererat
Så att de kom fram i tid
Hans humör är smått sjangserat
Han är sliten och morbid

Därför glor han irriterat
när ni retligt trippar fram
Ni ej honom imponerat
Med ert leende och glam

Men nånstans i trötthetsbubbla
Med vilken han omger sig
Kan han inte sluta grubbla
”Hm, vad tänker de om mig…”

Förvisso skriven för 3 år sen idag, men fortfarande otroligt nöjd med vår socialförsäkring som tillåter betald tid med barnen, och en möjlighet att bygga en stark relation med barnen, och en jämställd familjesituation!

Dessa dagar när solen skiner
Och andras semester är slut
När de tjänar sina usla sekiner
Då sticker jag och Frallan ut

Först lekplats, sandlåda och gunga
För upptäckarlust och motorik
När sen ögonlocken blir tunga
Blir det vagnen iväg till ett fik

Då sitter man här med en fika
Och inväntar sovande Frank
Dessa stunder livet berika
Sol, sovande barn, slå dank

Andra dagar ska man hinna med tvätten
Och byta blöjor, handla, laga mat
Ett billigt pris för rätten
Att följa utvecklingen hos en liten krabat

Och på intet sätt vill jag påstå
Att småbarnstiden bara är romantik
Nej sömnbrist och konflikter ingå
Och oändligt svår logistik

Men jag har rätt att ta tid med min telning
Med pekuniär kompensation
Får en mindre skev könsfördelning
Och utmanar skev könstradition

Jag vet att det är poppis att skylla:
”Det är fel att det kallas ledighet”
Men med en kaffe i skuggan vill jag hylla
Socialförsäkringens generositet!

På lekplats med ungar och grannar
Jag kunde gått hem, men jag stannar
Med öron som fat
Jag lyssnar på prat
Dold bakom båd gungor och spannar

Behöver mig alls inte gömma
Så snabbt de mig alla bortglömma
Så sitter jag då
Och lyssnar tyst på
När orden ur munnarna strömma

Jag ser hur de kämpar om makten
Och utan hänsyn sviker pakten
Mot centrum de strävar
Men lurar som rävar
I vilda uppmärksamhetsjakten

Nyfiket jag ser dramatiken
Hur pakt efter pakt snart blir sviken
Det påminner smått
Om såpoperakomplott
Men ock om partipolitiken

Ibland får jag vakta min tunga
Och ej glömma att de är unga
Ej lägga mig i
När de gramse bli
Trots att deras sinnen blir tunga

Och snart ska vi hem för att sova
Få höra små grymtningar dova
Och med mig jag bär
Bild av hur det är
En dos verklighet vill jag lova!