Helgstart

Fredag natt, kvart över ett
Barntassar på vår parkett
I vår säng sen kryper opp
Mellan oss, en liten kropp
Mjuk och mysig, varm och go
Kryper runt, får ingen ro
Söker närhet till nån som
Gör att han kan somna om
Värmer sig hos mamma
Somnar meddetsamma

Klockan noll tre trettiosju
Fot i huvet har jag nu
Lägger gossebarn tillrätta
Somnar om strax efter detta

Senare, vet inte när
Vaknar till med stort besvär
Håller på att ramla ur
Flyttar ungen, somnar sur

Lördag morgon, noll sju tolv
Tassar åter på vårt golv
Går mot soffan resolut
Tydligen är natten slut
Kommer åter, hämtar far
Som hoppats få ligga kvar

Barnkanalen sätts igång
Lägger mig på vår schäslong
Storebror ansluter snart
Dagen har nu fått sin start
Slumrar lite, rimmar vers
Frukostservice nu begärs

Släntrar slött för trappa ner
Börjar inse mer och mer
Dagen är igång
Natten blev ej lång…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Hjulrim vid nyår

Om humlan nu kan flyga trots en påtaglig rondör
Och vi av vanlig mjölk kan göra både ost och smör

Om vi kan vandra kring på grund av jordens dragningskraft
Och andas för att gasblandning rätt syremängd har haft

Och leva för att solen ligger lagom långt ifrån
Och utvecklats från encelliga till den här nivån

Om nu evolution har lett fram till de vi har blitt
En ras med hjärna stor nog till att tänka ganska fritt

En ras som tagit herravälde över vår planet
En ras som lärt sig bruka jord och elektricitet

Nog kan en tycka då att det helt rimligt vore att
Vår avkomma förstod att en ska sova varje natt

Att fleråriga exemplar väl rimligen förstod
Att mat är näringskälla även när den ej är ”god”

Att för att uppnå önskad standard på livskvalitén
En måste upprätthålla grundläggande hygien

Men priset vi betalar för hög kognitiv nivå
Är att de ungar som föds fram allt detta ej förstå

Att vi får lägga halva livet på att lära ut
Att mat ej slabbas runt med utan ska in i vår trut

Att en gör bäst i att kanalisera aggression
Att språket används för att idka kommunikation

Ja, på ett skrikigt menlöst barn vi lägger all vår kraft
Och får sen aldrig åter all den ork vi innan haft

Och just när vi har lärt avkomman allt det här till slut
De tar sitt pick och pack och utan tack de flyttar ut

Så sitter en där sliten, trött, förvirrad, allmänt mör
Och snart därefter blir en gammal, sjuklig och sen dör

Och avkomman har parat sig och är just då i färd
Att lära upp en ny generation allt om vår värld

Ja livets ekorrhjul det snurrar vidare ändå
Och när nån blivit trött och trillar, nån ny kliver på

Så snurrar hjulet, tiden går, och nya föds och dör
Men någon gång ibland en kan fundera på varför…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Lucka femton, starka tillsammans

Vargen drev framåt men saktade ner
På barnens handling besviken
Vanligen när han sitt byte la ner
Kunde han lukta paniken
Här stod de samlade orädda kvar
Gruppen såg ut att va helt osårbar
Barnen stod samlade tryggt
Chockad tog vargen till flykt

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Lucka sju, många bäckar små

Släden for på över himlavalv
Barnen satt tyst i förundran
Landa till sist med ett kraftigt skalv
Ner på den arktiska tundran
Där på permafrostigt gräs
Bökat av mången renars bläs
De anslöt till stor barnskara
Samlad att jorden försvara

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Orutinerad rutinmiss

Tredje bilden och rimmet i samma serie från föräldraledigheten för två år sen:

Bild nu ifrån dag nummer tre
Nu om dagens vila
Efter lek och lunchpuré
Vi mot spjälsäng kila

Ofta somnar han direkt
Med en napp i munnen
Innan jag ens lampan släckt
Vilofrid är funnen

Allt ska klockas rätt exakt
Ingen tid att spilla
Underskattas vanans makt
Kan det sluta illa

Ett par timmars egentid
Är vad jag kan vinna
Marktjänst, jobb och lite frid
Att min bäring finna

Missade en bagatell
Glömde stänga fönstret
När en hund gav annan skäll
Stördes vilomönstret

Han är pigg nu, jag är trött
Dagsplan i ruiner
Sitter och funderar slött
Är det mina eller hans rutiner?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂