Nyanser

När vi ska renovera
Vi gå runt och fundera
Och tänker i koncept:
Vad funkar, vad är knäppt?

Sen tar min fru en dator
Likt hungrig alligator
Finkammar internet
I jakt på något rätt

Och moodboards levereras
Som flitigt presenteras
Och tratten snävas in
Och lätthet når vårt sinn

Just då, när allt fungera
Och vi ska exekvera
Och vi far ut på stan
Så ändras våran plan

Besluten blir upprivna
Vi båda blir uppgivna
Fogfärg och grånyans
Det sprider dissonans

Minuterna blir långa
Och rösterna blir vrånga
Och allt känns dyrt och fult
Projektet ohemult

Men där, mitt i misären
På väggen i affären
En klinker blinkar till
Som om den oss nåt vill

Och jag ser på min fruga
Att denna kommer duga
Intresset den har väckt
”Du, denna är perfekt!”

Och trots en tydlig vilja
Kan jag ej riktigt skilja
På denna vi ser nu
Och de senaste sju

Men önskan att avsluta
Och detta ej mer skjuta
Får mig att börja le
Och ivrigt hålla med…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Nu har vi skumt…

Melodi: Nu har vi ljus här i vårt hus


Nu har vi skumt, solvarvet runt
Vintern är kommen, hopp vi inget ha
Och ingenting här runtomkring
Kan ge mening
Klanen sitter deppigt uti stugan
Griniga båd jag och barn och frugan
Varje da’ så funderar ja’: ska vi dra åsta’ eller palla?

Vintern, min vän, kom nu igen
Skönt ska det bli att slippa dig en da’
Vämjelse stor, feber och snor liksom i fjor
Tappa gamman, kollra bort balansen
Sjappa samma stund som en får chansen
Men ändå alltid pall vi stå, men si faller en faller alla

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Rakt på mina nerver…


Med springet du har i dina ben
Du springer rakt på mina nerver
Så sitter jag här i timmen sen
Tänker ”är det rimligt att han mig ärver?”

Efter heldag med fokus på dina behov
Och kalas med spring i gympasal
Kan jag icke förstå detta sömnuppskov
Hur kan dagens utdelning vara så skral?

Och istället för soffan med frugan och vin
Där jag trott jag skulle suttit en stund
Sitter jag och jobbar med empatin
Och svär över saknad John Blund

Och i mitt inre rasar en strid
Av frustration kokar blodet
På ena sidan ilska fascistoid
På den andra är tålamodet

Och just som övertaget tydligt blir
För sidan som ej alls får vinna
Märker jag, åh ömme stackars fakir
Att springet i dig börjar svinna

Ty just när invektiven är på väg ut
Så slutar du stånka och snurra
Dina andetag djupnar där till slut
Och vi slipper en fader/son-fnurra

Du somnar in och får inte koll
På att det var i den elfte timma
Aldrig hade du fått veta att jag var nere på noll
Om jag ej fördrivit min tid med att rimma…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error