Minnen…

Våra barn är ena veritabla små minnesmaskiner
Som kan återge exakta filmcitat
Ändå kan de enkelt glömma bort vardagliga rutiner
Sånt som påklädning och handtvätt innan mat

Den jag älskar och har gift mig med har minne av detaljer
Och kan måla vacker episod linjär
Hon minns mammas klänning när de plockade liljekonvaljer
Men hon minns ej vägen till vår mataffär

Själv jag glömmer både saker som har hänt och vad jag kände
Vad jag sagt och vilka filmer jag har sett
Och detaljer runt allt viktigt, och när nu det var det hände
Men minns pinkoder jag hade nittioett

Det är därför som jag känner ett behov att återgiva
Vad som händer uti vardan i mitt liv
Jag försöker fånga minnen när jag sätter mig att skriva
Och så är det ett rätt festligt tidsfördriv

Så om min förmåga ännu mer av ålder skulle sina
Och jag bara sifferföljder kommer håg
Kan jag tänka att små verser väcker minnen som är mina
Nåt att avnjuta i livets epilog…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Ett gubbigt inlägg i debatten inför nyårsnatten


Jag tycker ej generellt
Att kollektiv bestraffning ska va aktuellt
Men det är ingen mänsklig rättighet
Att smälla en raket…
…såvitt jag vet:

Därför lagstadga om pyroteknik
Så folk slipper gå omkring med panik
Ta bort möjligheten för allmänheten
För att stoppa idioter utan samveten
Som gör att rädslan får övertaget
Som göder oron och obehaget
Som gör att hundar skaka
Att oskyldiga får smaka
På terror och hot
Från tanklös idiot
På frustration
Från en generation
i desillusion
Och de vuxna som kunnat förklara
Vad som gäller för att undvika fara
De vill alls inte ansvara
Är i sammanhanget en bristvara
Kan tänkas för andras ungar rädda vara?

Det hävdas ju vara för nöjes skull
Men det argumentet kastar de omkull
När de smäller mot folk
Fyller bägaren med smolk
Och plötsligt ett par dar efter jul
Är det inte längre kul
Så inför nyårsnatten
Förbjud fyrverkerier för katten
Och ge dem istället lite tomtebloss
Det räckte ju gott för oss!

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

I skuggan av en morgon…

I skuggan av en morgon, för ett ögonblick
Mitt i morgonkommersen
En flyktig siluett mot en vägg jag fick
Blev uppsökt av denna versen:

Likt flyktig skugga på solvärmd fasad
Är skeendena i livet
Och saker som visst borde göra en glad
Tar en alltför ofta för givet

Med siktet på allt som ska hinnas idag
Och blicken så långt bort den nå
Och korta och ryckiga andetag
En låter livet förgå

Så går en blasé och avtrubbad runt
Och stör sig på livets detaljer
Med fokus riktat på störande strunt
En trampar ner liljekonvaljer

Så plötsligt en dag, för ett ögonblick
Stod tiden alldeles still
Det kan tyckas prosaiskt vid första anblick
Men var underbart näst intill

Ty just då trädde solen fram
Och sinnesintryck sig förena
Det var som om livet jag just då förnam
Sen åkte vi, för vi var sena…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Om längtan längs livets väg

När en är riktigt liten
Från längtan är en fri
För att få upp aptiten
Krävs synligt stimuli
Sen lär en sig att snacka
Och omvärld smått förstå
Och hoppas på en macka
Delad i tuggor små

Sen börjar en att greppa
En perioditet
På tisda’n redan peppa
För lördagsgottighet
Med raffinerat socker
Som godis, kakor, läsk
En erfar njutningschocker
Effekten är grotesk

En lärt sig då att minnas
Just där i livets färd
Att vissa saker finnas
Som är väl väntan värd
Just då när detta händer
En ny förmåga väcks
Ja, längtan låga tänder
Som sedan aldrig släcks

Och högtider en snappa
En minns att de är kul
En frågar mamma, pappa
”Hur långt är det till jul?”
Och när sen julen händer
Med godis, klappar, flärd
Signaler hjärnan sänder
Att den var väntan värd

Sen bygger hela livet
Och lyckan en del säg
På att en tar för givet
Att vänta är ok
Och luster undergräva
Och visa disciplin
Att slita och att sträva
Och nära fantasin
Om lön för prestationen
Till den som är strävsam
Om gratifikationen
Som hägrar längre fram

En längtar sen att slippa
Från dem som har kontroll
Och navelsträng en klippa
Och tar sig vuxenroll
En börjar även drömma
Om vad en ”kommer bli”
Och sakteliga glömma
Behov att vara fri

En vill slå rot och landa
Och göra karriär
Och sin genpool uppblanda
Med nån en håller kär
Och längtan kulminerar
Just då när ny person
I livet debuterar:
Ens egen lilla klon!

Men där nånstans det vänder
Ny riktning längtan tar
Ja, därefter det händer
Att det som en gång var
Blir föremål för tankar
Blir minnen som förgylls
Som längtans portar bankar
Och ens visioner fylls

Av minnen utav lycka
Där bakom gläntad dörr
En kanske börjar tycka
Att det var bättre förr
En kanske börjar drömma
Om tiderna som var
En blir rädd för att glömma
Ens gamla ungdoms dar

En närmar sig paniken
En vill ej glömma bort
En vill ej bli besviken
Att resan var så kort
Och sen där fram mot slutet
En tappar kompetens
En sitter där förtrutet
Och lider av demens

En kan ej längre skilja
På enkla stimuli
Helt borta är ens vilja
Kvar finns blott nostalgi
Ens livs funktioner sänkta
Och dröm om morgondag
Blott till en sak en längta:
Till sista andetag

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Insättning på minnessparkontot

Pressade föräldrar utan tid för gyckel
Stressat skrammel från ytterdörrsnyckel
Babblande barn bak på en cykel
Vägen till lämning lång och kall

Cykelkorg fylld med ytterkläder
Frenetiskt stressade möder och fäder
Hjälm och så jacka vid dåligt väder
Barn i för stor vintervarm overall

En östlig horisont i skinande rosa
Grind som har öppnats de stänga och låsa
Motvind som retligt i ansiktet blåsa
Tålmodigt småbarnsförälder står pall

Dessa bilder mot näthinna slå
Babbel i bakgrunden från mina små
Svårt, nästan orimligt är att förstå
Att denna tid i mitt liv en gång skall

Vara blott bilder i minnets arkiv
Vara blott återblick från våra liv
Som jag ska minnas som kärt tidsfördriv
Där nånstans i sista resans vänthall

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error