Om längtan längs livets väg

När en är riktigt liten
Från längtan är en fri
För att få upp aptiten
Krävs synligt stimuli
Sen lär en sig att snacka
Och omvärld smått förstå
Och hoppas på en macka
Delad i tuggor små

Sen börjar en att greppa
En perioditet
På tisda’n redan peppa
För lördagsgottighet
Med raffinerat socker
Som godis, kakor, läsk
En erfar njutningschocker
Effekten är grotesk

En lärt sig då att minnas
Just där i livets färd
Att vissa saker finnas
Som är väl väntan värd
Just då när detta händer
En ny förmåga väcks
Ja, längtan låga tänder
Som sedan aldrig släcks

Och högtider en snappa
En minns att de är kul
En frågar mamma, pappa
”Hur långt är det till jul?”
Och när sen julen händer
Med godis, klappar, flärd
Signaler hjärnan sänder
Att den var väntan värd

Sen bygger hela livet
Och lyckan en del säg
På att en tar för givet
Att vänta är ok
Och luster undergräva
Och visa disciplin
Att slita och att sträva
Och nära fantasin
Om lön för prestationen
Till den som är strävsam
Om gratifikationen
Som hägrar längre fram

En längtar sen att slippa
Från dem som har kontroll
Och navelsträng en klippa
Och tar sig vuxenroll
En börjar även drömma
Om vad en ”kommer bli”
Och sakteliga glömma
Behov att vara fri

En vill slå rot och landa
Och göra karriär
Och sin genpool uppblanda
Med nån en håller kär
Och längtan kulminerar
Just då när ny person
I livet debuterar:
Ens egen lilla klon!

Men där nånstans det vänder
Ny riktning längtan tar
Ja, därefter det händer
Att det som en gång var
Blir föremål för tankar
Blir minnen som förgylls
Som längtans portar bankar
Och ens visioner fylls

Av minnen utav lycka
Där bakom gläntad dörr
En kanske börjar tycka
Att det var bättre förr
En kanske börjar drömma
Om tiderna som var
En blir rädd för att glömma
Ens gamla ungdoms dar

En närmar sig paniken
En vill ej glömma bort
En vill ej bli besviken
Att resan var så kort
Och sen där fram mot slutet
En tappar kompetens
En sitter där förtrutet
Och lider av demens

En kan ej längre skilja
På enkla stimuli
Helt borta är ens vilja
Kvar finns blott nostalgi
Ens livs funktioner sänkta
Och dröm om morgondag
Blott till en sak en längta:
Till sista andetag

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Insättning på minnessparkontot

Pressade föräldrar utan tid för gyckel
Stressat skrammel från ytterdörrsnyckel
Babblande barn bak på en cykel
Vägen till lämning lång och kall

Cykelkorg fylld med ytterkläder
Frenetiskt stressade möder och fäder
Hjälm och så jacka vid dåligt väder
Barn i för stor vintervarm overall

En östlig horisont i skinande rosa
Grind som har öppnats de stänga och låsa
Motvind som retligt i ansiktet blåsa
Tålmodigt småbarnsförälder står pall

Dessa bilder mot näthinna slå
Babbel i bakgrunden från mina små
Svårt, nästan orimligt är att förstå
Att denna tid i mitt liv en gång skall

Vara blott bilder i minnets arkiv
Vara blott återblick från våra liv
Som jag ska minnas som kärt tidsfördriv
Där nånstans i sista resans vänthall

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Det är därför jag sitter och gråter

En sorgsen vind for förbi
Med bud om att dagen svinna
Smekte min kind i melankoli
Viskade att mörkret ska vinna

Att ängsblommans doft i nattfukt ska dränkas
Att solens strålar ej längre ska nära
Att nattens slöja över dagen ska sänkas
Att koltrastens stämma ej längre ska bära

Att sommardag som varit går mot sitt slut
Att natten föds ur dess falnande kved
Att naturens grönska nu andas ut
Att denna dag nu för alltid tar avsked

Att efter natt en ny morgon ska gry
Att naturen då åter ska vakna
Jag tänkte: Nu när din livslåga fly
Du sommardag, jag kommer dig sakna

Jag satt kvar en stund och vakade
Jag kunde ditt andetag höra
När livet slutligen försakade
Dig som döden kom att hemföra

Budet var att du funnit sinnesfrid
När den sorgsna vinden kom åter
Jag svarade: Jag vet, jag satt invid
Det är därför jag sitter och gråter

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂