Om hur historien skapar oro inför framtiden…

Det nyss framkommit har
Att på skola jag gick
Fram till nu fick va kvar
En rätt läskig prick
Som man hade på känn
Var en tveksam filur
Han var vuxen men
Ändå ledarfigur

Som tuff kille i klass
Sån som lyda man bör
Som med retorik vass
Kan få folk utanför
Och när det sig begav
Minns jag tydligt och klart
Rykten honom omgav
Av tvivelaktig art

Aldrig såg jag väl nåt
Men, rannsakar jag själv
Borde vi väl förstått:
Ingen rök utan eld

Vi var barn, inte han
Kunde vi tatt itu
Med att det de nu fann
Stoppats då, inte nu?
Och satt stopp för ett sätt
Som vi kände helt klart
Var helt fel, inte rätt
Ja, det var uppenbart

Där han slugt valde ut
Någon ensam utsatt
För att sen resolut
Leka råtta och katt
Bygga upp en tillit
Hos en bräcklig person
För att sen bit för bit
Mana fram affektion
Nån som han ganska snart
Lyckades övervinna
Fastnade i framfart
I hans jakt på ung kvinna

Ja, vad kunde vi gjort
Vi som stod där bredvid?
Detta jag mig nu sport
Och kan inte få frid
Men om jag ärligt ska
Vara mer realist
Då min fråga får ta
En något annan twist:

Kanske var inte vi
Några smarta strateger
Men den värld han fanns i
Den var full av kolleger
Var det ingen som såg?
Var det ingen som hörde?
Fördes ej dialog
Om hur han sig uppförde?

Var fanns deras kurage
När de såg vad som skedde?
Hade han kamouflage
Som han med dem förledde?
Eller var de som vi
Helt livrädda för
Att hans tyranni
Satte dem utanför?

Inget svar lär jag få
Och det är ett problem
Ty snart ska mina små
In i samma system
Som jag vill lita på
Ger dem trygghet och ro
Dessa tankarna då
Ger mig tydlig oro

Att i tjugofem år
Eller klart mer än så
En som han chansen får
Att ostört hålla på
Trots att han blivit sedd
Av så många jag vet
Var och en, feg och rädd
Om grupptillhörighet
Låtit honom va kvar
När vi skulle sagt ”Nej!”
För det här jag som far
Kommer oroa mig…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Vi är bästa bröder, du är ett bröd…

De ofta konkurrerar
Om vår uppmärksamhet
Ibland de provocerar
varann med envishet

De gnäller och domderar
Och testar sitt humör
De experimenterar
I nästan allt det gör

De på varandra skyller
Och bråkar med passion
Ja, dagarna de fyller
Med argumentation

De kan i timmar gnata
Och skapa turbulens
De kan varandra hata
Och känna konkurrens

Men sen ibland det händer
När en minst anar nåt
Att plötsligt allting vänder
Som om de har förstått

Att brorsan är den enda
Som alltid följer en
Han är som den utsända
Som alltid är ens vän

Han känt en hela livet
Vart med i ur och skur
Han känner till motivet
Till varför man blir sur

Han vet vad man ej gillar
Och vad man föredrar
Är glad att våra killar
Alltid varandra har

Som sällskap uppå färden
De har sin egen bror
Det är de två mot världen
Ibland mot far och mor…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Vaggvisa från Vredesmodet

Mel: Sov du lilla videung

Sov du lilla Frankieboy
Än så är det vinter
Pappa ligger trött och loj
Sagoläsning slinter
Natten hans blir tung och svår
Om du in till honom går
Sov nu lilla Frallan
Sluta spela Allan

Storebrorsan ovan dig
Ligger där och slaggar
Snurrandet ditt fanimig
Tålamodet naggar
Nu så ska du ligga still
Satans lilla imbecill
Tappar min besinning
Men till vilken vinning?

Skärp dig nu du trötte far
Skingra nu din ilska
Annars kommer lillens svar
Va att mera trilska
Låt nu honom snurra runt
Kortisol är inte sunt
Lägg nu lugnt i backen
Innan hjärtattacken

När du detta listat ut
Stressen slutar stegra
Ditt förnuft ska då till slut
Än en gång får segra
När du stressen blivit kvitt
Du känner att arslet ditt
På en träpall domnat
Gossen han har somnat

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Feberkortet

Gällande barnen drivs jag av plikt
Räds inte någon liten konflikt
När jag vill sitta och ta det lugnt
Tvingar jag sinnet att hålla sig ungt
Tar dem till lekplats i värsta oväder
Trots att jag inte har passande kläder

På solsemester jag skippar solen
För att få vara lekfarbror i poolen
Springer till rummet och hämtar prylar
De ligger kvar vid poolen och ylar

Nu denna gången när vi kommit hit
Fick jag dock feber och tradig bronkit
Hostade, pep och låg där med feber
Tålde ej order från 3-årig streber
Är ännu klen men mår bättre i stort
Njuter av nyfunnet feberkort:

Barnen vill bada trots kyla och blåst
I mina luftrör, skrot och rost
Badbyxor på och jag har mig smort
Ändå drar jag fram mitt feberkort:
Mamma får leka och frysa i poolen
Jag ligger kvar och ”lider” i solen

Barn vägrar sitta vid middagsbord
Grannpensionärers olycka är gjord
Nu krävs det list, måste göra nåt fort!
Dags att dra fram mitt feberkort:
Mamma får lösa allt stök och stim
Jag sitter kvar här och skriver ett rim

Barnen vill inte somna på kvällen
Tvång kommer krävas i sängkarusellen
Enligt tågordning lägga jag bort
Dags att dra fram mitt feberkort:
Mamma med nappar och filtar ila
Jag ligger kvar för rast och för vila

Kortet mig hjälper att vila ut
Måste dess giltighet nån gång ta slut?
Kan jag för alltid kortet ha
Välja med omsorg när det passar bra?

Svaret jag inser är: nej, det ska bort
Giltighetstiden är härlig, men kort
Annars blir arbetsfördelning för sned
Då kommer frugan bli arg och vred
Då har jag ingen att åka på solsemester med

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Kapat värde i Kap Verde…

Vi hyrt oss en lyxig retreat
Tog arbetsdag att flyga hit
Måltiderna fria
Öl, vin, läsk, sangria
Och två rum som ligger en suite

Det kostat en ansenlig slant
Att sätta på livet guldkant
Och resans nedräkning
Feber, hosta, kräkning
Oss stressade ganska markant

På helgen strax innan vi for
En bättring hos pojkar och mor
Orolig och bruten
Jag for till akuten
Men lugnades av en helgjour

Sen flög vi och resan gick bra
Och grabbarna var duktiga
Men när vi kom fram
Vårt hopp kom på skam
Ty mulet och blåsigt det va

Nu har vi vart här i tre dar
Och jacka och långbent vi har
Och grabbarna slåss
Och muckar med oss
Och kvar har vi nu fyra dar

Och dagarna räknar vi ner
Till vi ej ska vara här mer
Till dagis och jobb
Till vab och till vob
Till dagar som ljusnar alltmer

Och tycker du jag gnäller nu?
Är jag otacksam känner du?
Ja, verkar jag sur?
Min temperatur
Är trettiåtta komma sju

Och tycker ni detta poem
Är gnälligt och surt som eksem
Jag vill peka på
Att jag klart förstå
Att detta är i-landsproblem

När ingenting går enligt plan
Då blir man lätt gnällig och dan
Då glömmer man bort
Det är ej så hårt
Som vore man Kapverdian

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂