Med stadens mest svårsövda två…

Med stadens mest svårsövda två
Jag delar min adress
Måste erkänna då
Att det skapar en hel del stress

Det är trots det kul när nån frågar
Och vi tackade ja förstås
Till om grannarnas tvenne pågar
Ikväll kunde sova hos oss

En märkte viss nervositet
Kring om detta skulle gå bra
Det är annorlunda ni vet
Att umgås när det är da’

Och det syntes så smått i gester
Att en osäkerhet sig spred
Kring det där med att vara nattgäster
Allteftersom kvällen led

När vi till slut kom till den tid
Då lek mot vila skulle bytas
En nattgäst låg och sov bredvid
När de andras skärmtid måste brytas

Min förstfödde och storebrodern
Till nattkvarteret lydigt följde
En saknad av fadern och modern
Bak allvarlig min han höljde

Han bökade runt godtyckligt
Och fann till slut sömnposition
En halvtimme senare jag lyckligt
Lämnade rummet i tron

Att de bägge nu törnat in
Och att detta varit en succé
Jag var nöjd och ljus i sinn
Ända tills min son följde med

Och när vi till köket sen vandra
Och min frustration var stor
Då möttes vi av två andra:
Han moder och hans lillebror

Så satt vi där alla fyra
En stund för att samla energi
Sen fick de båda bedyra
Att de nu genast trötta ska bli

Och nu ligger jag bredvid en
Och rimmar frustrerat en vers
Medans modern i nattlampans sken
Med den andre lider samma pärs…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Läggning, läggning är min arvedel

Vissa poeter kan med språket beskriva starka, mörka känslor. Likt dem en kan känna under en lång, tuff läggning efter att en känt att en bjudit på det bästa av sig själv. I-landsproblem, jovisst men likväl äkta känslor i stunden. Ursäkta min banala travesti, herr Lagerkvist, och till dem av er som tolkar bokstavligt, släpp det. Även i detta försök att beskriva ångest finns ett visst mått av självdistans och försök till humor, annars skulle aldrig rimmet hamna här…:

Läggning, läggning är min arvedel
Min uppgift svår
att hjälpa gli på färden

Nu yvar trötta gli
mot nattens grova hand
Nu knaka fogarna
av glinens fröjder
Så argt mot sovrummets
förkrympta valv
jag stirrar kallt,
frustrerat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner sängens vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot hårets slitna testar

Ack, mina naglar biter jag från fingrarna,
mina skinkor river jag såriga, ömma
mot pall av aspeträ,
mot barnstim jag tar spjärn
och mot de många orden!

Läggning, läggning är min arvedel,
Min uppgift svår
Att hjälpa gli på färden

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Stödhjul för balans…?

För hantering av tidsbrist och stress
För balans och mindfulness
En svåranvänd nyckel:
Stödhjulsförsedd cykel
Det kräver en leanad process

Du tycker det låter för lätt?
Ok då, du har kanske rätt:
En skarp mötestid
En stark individ
Och där är vår övning komplett?

Nej, lägg till att vakna tidigt
Nu tänker du ”det är väl smidigt?”
Men där fick du tji
Ty följderna bli
Att morgonrutiner du vridit

Ty trots frukost blivit serverad
Av lek glin blivit distraherad
Så macka halväten
Har blivit förgäten
Och tidsplan blivit korrumperad

Och du har fyllts av frustration
Och fått en klart hårdare ton
Du dig irriterar
Och luften vibrerar
Och pressad är er relation

Så det att få på hjälm och skor
På fyraårig lillebror
Det skapar konflikt
Och grogrund för dikt
Och stressen i ditt inre gror

Och morgonens rusningstrafik
Är nära att uppnå sin peak
Och har en stödhjul
Är det ganska kul
Att stanna och trotsa logik

Och vänster och höger och så
Det är överkurs för de små
Det är upp till dig
Att allt är ok
Så du till slut jobbet kan nå

Om du under denna tur
Kan helt undvika att bli sur
Och skapa distans
Och finna balans
Krävs ej mindfulness-litteratur

Nej, har du en sån inre glöd
Sånt fokus, sånt lugn och sånt stöd
Och når harmoni
Min slutsats får bli
Att du kanske redan är död?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Om hur valet av media i hemmet är självcensurerande

Att välja en film med mina små
Är lite av en parodi
Ty allteftersom åren gå
De förfinat sin strategi

Först tar de plats, och tv:n slås på
Sen utreds kategori
”Blir det en ”riktig” långfilm då?”
Inget timmeslångt skit det får bli!

Vid sjuttio minuter gränsen gå
Allt kortare struntar vi i
Att sen hitta något som passar båda två
Det kräver diplomatiskt geni

Ty hittar en nåt som den ene tror på
Framkallas akut allergi
Den andre kan orimligen sig förmå
Att till förstes förslag falla bi

”Allt utom den kan vinna få!”
Här sker inget självförräderi
Och visst kan en ej dem förebrå
Att de månar sin autonomi

Sen är det igång, och det håller på
Allt sker med direkt demokrati
Först om du varit där kan du förstå
Mening med ordet ”misantropi”

In kliver despoten i mig då
Och en piska viner förbi:
”Om ni inte er till ett val kan förmå,
Ingen film ikväll det kan bli!”

En gemensam fiende plötsligt de få
Och en känsla av fait accompli
Och fortare än en kunnat förstå
De försatt sin match i remi

Hemligheten, mina vänner: då först då
Jag lägger min energi
På att för dem båda föreslå
Den film det tillslut får bli…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Lortgrisar

Melodi: Morsgrisar är vi allihopa

Lortgrisar är de våra glopar,
Gräver gropar, handtvätt slopar
Grovmotorik de åberopar,
Och vi sopar idag med,
igår med, idag med…

Lortgrisar är de våra grabbar
Torkar labbar, kläder sabbar
Går kring som ena kladdeflabbar
Våra grabbar gör det
Kan ej rå för det…

Lortgrisar är de, må så vara
Men så rara, underbara
Det är det faktum som förklara
Som försvara dem två
Tur då, för dem två

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error