Om hål i hushållandet med hushållet

Våran hushållssituation är helt unik
Ty vårt hus det följer ej given logik
Ja, jag vet det låter dumt
Men nånting är riktigt skumt
Låt mig exemplifiera vår mystik:

Hallens stengolv för god renhållning må båda
Lättdammsugen, praktisk lätt att överskåda
Men nån form av grusmagnet
Gör det till omöjlighet
Att den blir nåt annat än skräpig sandlåda

Våran trappa har blott tjugo steg att gå
Tro mig detta har jag noga räknat på
Därför jag verkligen undra
Hur de plötsligt kan va hundra
När en lyss till stegen ner från våra små

Trots att huset utav utrymmen är stint
Är det i min värld alls ingen labyrint
Men på uppmaningen sträng
”gå och lägg dig i din säng!”
Känns det ofta som att barnen letar blint

I vår källare tvättstugan är placerad
Här hängs tvätten när den är centrifugerad
Men trots systematiskt slit
Varje gång en kommer hit
Synes ordning och struktur helt utraderad

Mängden jobb i hemmet är ej konsekvent
Trots att båda gör vars minst 60 procent
Finns det alltid smått och stort
Som trots allt ej blivit gjort
Detta gör att läget mellan oss blir spänt

Och trots lån och amortering som vi har
Våra kostnader är mindre än de var
När vi hade lägenhet
Men en oegentlighet:
Inför löning har vi mindre pengar kvar

Och om jag ska formulera teori
Om vårt hushåll och upplevd asymmetri
Mellan insats och avkastning
Om en orimlig belastning
Får jag nog helt enkelt skylla våra gli

För att tid och pengar inte räcker till
För att livet ej är enkelt och står still
För att vi lever i röra
Men en sak vill jag klargöra
Leva utan dem jag aldrig nånsin vill!

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Skilda verkligheter

När en ber nån vuxen att något berätta
Om sin dag, något som varit intressant
Utan förbehåll en brukar förutsätta
Att hen delar med sig av nåt relevant

När en samma fråga ställer till sin telning
Vet en inte riktigt vad som kommer ut
Ty vad hen tycker är relevant för delning
Rätt markant kan skilja sig när dan är slut

Jag är säker på att när de gått i skola
Haft lektioner, rast och fritids efteråt
De har lärt sig saker som är riktigt coola
Även om jag mest får höra vad de åt

På sin lunch, på mellanmål och om snorkråka
Vad de lekt på rasten, vad nåt barn har sagt
Om det hänt något kul, eller om någon bråka
Om nån lek vars syfte verkar rätt abstrakt

Om jag frågan lite mer då precisera
Frågar vad de lärt sig under sin lektion
Oftast resultat blir att hen kort fundera
Och sen åberopar svag minnesfunktion

Men ibland trots att de hellre vore tysta
Det kan komma någon liten episod
Som om en bara har tålamod och nysta
Med en outtröttlig, lugn frågemetod

Kan ge bilder som är djupa och färgrika
Utav intensiva minnen spinns ett garn
Och i dessa bilder som är helt unika
Kan en minnas hur det var att vara barn

När var ny dags upplevda erfarenheter
Krävde en kontext för att förstådda bli
När en inte hade nån hyllkilometer
Av slutsatser dragna i krass empiri

Och först då kan en förstå det givna svaret
”Ahh jag kommer faktiskt inte helt ihåg”
Ty i barnens värld det vuxliga gensvaret
Blir en fantasilöst tradig epilog

Som med regler och förnumstigheter gärna
Missförstår kontexten saker funnits i
Och förgör upplevelsernas sanna kärna
Och kullkastar det som upplevts som magi

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Får en gnälla över att vara förälder?

Får en gnälla över att vara förälder?
Eller måste lyckan alltid va total?
För det innebär ju ständiga avgälder
Och ens tid och energi är ganska skral

Det är lätt att en framstår som lite småsint
När en egentid från glinen önskar få
Och det dåliga samvetet gör sig påmint
Varje gång en inte gläds åt sina små

Och omgivningen för en ständigt påpeka
Att en ska ta vara på varje minut
Och till varje pris ska en med barnen leka
Även när en är utsliten, trött och slut

En ska serva och avleda dem och truga
Även när de är på omöjligt humör
En ska tvätta, städa, laga mat och ljuga
Och förlåta alla dumheter de gör

En ska se dem utveckla sina förmågor
Växa ur sin garderob, cykel och säng
En ska se när de beter sig som odågor
En ska mången gång av sleven få en släng

En ska känna stor oro för deras hälsa
Vara rädd att någon mot dem ska va dum
En ska dem med vinterkläderna påpälsa
Trots att höstvinden blott fläktar lite ljum

En ska också känna stolthet och beundran
När en ser till vem de utvecklas att bli
En ska känna ändlös kärlek och förundran
När de visar fina prov på empati

En ska också känna kärlek som är äkta
Och få känna sig nödvändig och central
Och en dag ska en i saknaden försmäkta
När de flyttar ut och till egen lokal

Sen en dag en kanske ska få chans att skåda
Hur de avlar fram en ny generation
Då ska en tänka ”Det gick ej att bebåda,
När de låg i min famn i babyversion!”

Sen om en har tur när en har blivit gamling
Att de trots ens brister kommer på besök
Kanske sitter de där som en liten samling
Skänker sällskap, dricker kaffe i ens kök

Kanske sen en dag när de i jord en fästa
Och de samlats nånstans för att sörja har
De i sorgen ändå minns det allra bästa
Och en tår de fäller för sin gamle far

Ja det låter ganska fint, en blir smått tagen
Om en låter fantasin långt framåt gå
Men egentligen jag känner denna dagen
Att jag lek och bråk med dem helt tröttnat på

Så trots att jag älskar dem så hjärtat svälla
Just idag jag undrar om det är ok
Att jag över deras bråk och egon gnälla
Utan att ni tar det som en tråkig grej?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Oväntad VAB

Hur får en barnen att minnas
Dagar som den här
När tålamod plötsligt finnas
Och inget är till besvär?

När pannkakor med hemgjord sylt
Är mellanmål för oss
När allt känns fint och förgyllt
Och ingen bråkar och slåss

Hur får en barnen att minnas
En sån här dag, så speciell
När just denna dagen finnas
Mellan andra med bråk och gnäll?

Och hur återskapar en detta
Helt fritt ifrån stress och från gnabb
Jo, det ska jag för er berätta:
Nästa gång det blir oväntad VAB

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Recept för lyckat barnkalas…

…eller i alla fall för minnen därav…

När en går på barnkalas
Föräldrarollen blir knas
För trots en är med
Vill en lämna ifred
Och se barn leka på i full gas

Och för glinen är det också skumt
Och känns nog både udda och dumt
Att ens far ska se på
När en leker och så
Medan han sitter där helt stumt

Så då blir allt som lite teater
För båd åskådare och krabater
Det blir lätt att de tveka
Om hur de då ska leka
Trots att de ju är kamrater

När en sen lägger socker därtill
Så att ingen kan sitta still
Blir det helt ohållbart
Det står tydligt och klart
Att de små inte gör som en vill

En aspekt som då bör föras fram
Och som icke får komma på skam
Är att fotografi
Utav bölande gli
Gör sig dåligt på instagram

För att ansats ej ska va förspilld
I en grupp båd osäker vild
Regissera en bör
Barns och vuxnas humör
Så det ser lyckat ut på bild

Det kan kännas som pärlor för svin
Skattjakt, tårta, ballong, serpentin
När gäst och jubilant
Svinar på helt flagrant
Och ej ser nerlagda energin

Men om bildsessionen rätt fungera
Kan den hjälpa att manipulera
”Kolla här, vilken fest!
För båd dig och din gäst!”
Bilder en lyckad fest vidimera

Genom glorifierad lins
Nya minnen med guldkant spinns
Oetiskt, må va hänt
Men har du nån gång känt
Tveksamhet inför saker du minns😊?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂