En insikt om tröghet

Jag älskar mina barn men lite tröga är de allt
De är knappt en meter höga men ändå räknar de kallt
Med att slå mig i armbrytning, i springtävling, brottningskamp
Med att jag ser mellan fingrarna med alla övertramp
Med att jag ska tro dem när de säger händer fått en tvätt
Med att jag tycker att kurragömma inte är så lätt
Med att när jag pratar kan de enkelt resa sig och gå
Medans de när de vill säga nåt alltid ska lyssnas på
Med att skuld undvikes genom orden ”det var inte jag”
Även när de är mitt uppe i sitt senaste tilltag

Men nånstans kanske de visualiserar framtiden
Kanske redan listat ut att det de säger gäller sen
Ty såklart de kommer en dag vara snabbare än jag
Och utveckling över tid är de blir starka, jag blir svag
Och att jag ska lyssna, inte de en självklarhet ju bli
Om man ser till relationens inbyggda asymmetri
Ty för mig är de det viktigaste, bästa i vår värld
Men för dem är jag en första anhalt på en livslång färd

Så måhända att de verkar lite tröga då och då
Men rätt mycket talar för att de klart mer än jag förstå
Är orakel som har förutsagt en framtidens logik
Som jag ej kan se på grund av vardagsstress och logistik
Och en dag när de har flugit ut och skaffat vuxenliv
Kanske sitter jag och läser gamla rim som tidsfördriv
Kanske fastnar vid just denna vers mitt gamla, trötta öga
Kanske inser jag tillslut att de ej alls var särskilt tröga…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Helgstart

Fredag natt, kvart över ett
Barntassar på vår parkett
I vår säng sen kryper opp
Mellan oss, en liten kropp
Mjuk och mysig, varm och go
Kryper runt, får ingen ro
Söker närhet till nån som
Gör att han kan somna om
Värmer sig hos mamma
Somnar meddetsamma

Klockan noll tre trettiosju
Fot i huvet har jag nu
Lägger gossebarn tillrätta
Somnar om strax efter detta

Senare, vet inte när
Vaknar till med stort besvär
Håller på att ramla ur
Flyttar ungen, somnar sur

Lördag morgon, noll sju tolv
Tassar åter på vårt golv
Går mot soffan resolut
Tydligen är natten slut
Kommer åter, hämtar far
Som hoppats få ligga kvar

Barnkanalen sätts igång
Lägger mig på vår schäslong
Storebror ansluter snart
Dagen har nu fått sin start
Slumrar lite, rimmar vers
Frukostservice nu begärs

Släntrar slött för trappa ner
Börjar inse mer och mer
Dagen är igång
Natten blev ej lång…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Sonens lilla kråka…

Sonens lilla kråka
Uppå fingret råka
Fastna när det var i näsa
Pappa förespråka
”Släng nu bort din kråka”
Nyfikenhet ville kväsa

Än slank det hit
Och än slank det dit
Och än slank det in munnen

Fingret drogs ut
Av far resolut
Men kråkan den var försvunnen…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Hujedamej att vara far…

Melodi: Hujedamej sånt barn han var (Emil i Lönneberga)

Hör nu på govänner så ska jag för er berätta
Lite mer om detta att bli en småbarnsfar
När du råkat eller valt att barn till världen sätta
Får du dig inrätta
Och va anpassningsbar

Hujedamej, att vara far
Är inte nåt man kan
Man kämpar på med allt man har
Och lär sig efter hand
Finn du nu dej
Finn du nu dej
I att va en lakej
Det är bara att vänja sig
Hujedajedamej

Hör nu på govänner, det är inte lätt att fatta
Utom när hen skratta
Hur nykomlingen mår
När hen gnäller kan det va i blöjan som det splatta
Kanske ska du natta?
Ja, ingen helt förstår
Efter hand du lär dig lite mer om vad hen gillar
Hur du hunger stilla
Och varje skriknyans
Snart så kan du förutse och stoppa att hen trilla
Att hen gör sig illa
Och skaffa viss distans

Hujedamej, att vara far
Är inte nåt man kan
Men efter några hundra dar
Ni lärt er av varann
Du funnit dej
Allt känns ok
Farsrollen passar dig
Men slappna inte av, tro mig
För allting ändrar sej…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Trollfars aggvisa

När trollfar har lagt sina båda små troll
Och naglat fast dem med blicken
Då verkar det som att de tappar kontroll
Och får värsta blodsockerkicken
De gör ej som han vill
De ligger inte still
Han sitter där i timmar
Fy satan vilket spill

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂