Lappkast

Det är ett svårt besvär
Att leva som man lär
I livets kaos
Helt utan paus
Jag tänker sisåhär:

Resonemanget vänd
Häng med och sätt en trend
Lär som du levt
Båd snett och skevt
Så blir du mindre spänd

Jag för nu i bevis
Min nyfunna devis
Så du får se
Hur gött de é
Med denna exercis

Såhär faktiskt det är
Att mitt träningsbegär
Jag hittat på
För att framstå
Som nyttig allkonstnär

Ja närmre verklighet
Jag börjar att bli fet
Och springer mer
För att gå ner
Ja, så var det med det

Och detta med lyrik
Är en hemlig teknik
Att via rim
Simsalabim
Få mig verka unik

Erkänner också då
Att tid utan de små
Ej implicera
Att jag fundera
Runt vad de hittar på

Och när vi får besök
Vi städar upp allt stök
Så kom ej hit
Surprisevisit
Då blir det angst och bök

Och erkänna jag vill
Att jobbet jag går till
Är en hybrid
Av egentid
Och dagligt tänk och pill

Och initiativ
Som möts av dåligt driv
Är kopplat till
Att jag nog vill
Ha fler alternativ

Och obeslutsamhet
Är min personlighet
Så mitt beslut
Om rimmets slut
Kan ta oändlighet

Men när jag tatt beslut
Jag säger resolut
Goodbye, hejdå
Nu ska jag gå
Tack för att du stod ut!

En sista sensmoral
I detta mitt brandtal
En lögn så vit
Kan skapa skit
Och skeva ideal

Så häng nu gärna me’
På detta ”senaste”
Om allt är skevt
Lär som du levt
Det kommer bli succé!

Och glöm ej var du hört
Det som mot ljus dig fört
Men går det skit
Kom inte hit
Och säg att jag förstört

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Om groll och gnällighet i en samfällighet

Och det hände sig vid den tiden
Att de hade fått invitation
Bindande för grannfriden
Och känslan av dedikation

Det voro en onsdagskvällning
Då grannsämjan skulle stå pall
En farsartad föreställning
Med stundvis rätt pressat tonfall

De samlades i vardagsrummet
En soffa och stolar runtom
Och stegvis avtog sen mumlet
När tiden för mötet kom

En smått decimerad uppslutning
Besviket ett par såg sig runt
För att se vem som ska få åthutning
Nästa gång man med dem pratar strunt

Agendan traditionen ära
Med punkter som krävde ett ”ja”
Redovisning av det pekuniära
Som bevis för att ingen bedra

Och för mötets facilitering
Blev ”sittande” bästa förslag
Frivillig krävdes för justering
Enligt rådande ordning och lag

Redovisning hamnade under luppen
Av noggrann samling lekmän
Element i denna kritiska gruppen
Krävde ”det får beräknas igen”

Det muttrades, munhöggs och trättes
Om allt mellan himmel och jord
Och gubbarnas kunskaper mättes
Om hantverkskunskap och om ord

En kortfattad, tydlig beskrivning:
Nåt fel fanns på allt som var gjort
Och alla förslag från omgivning
Nedröstades svindlande fort

Så samfällighetens årsstämma
Den avnjöts alls inte i dur
När alla sen åter var hemma
Varendaste medlem var sur

Och utkomsten av sammanträde
Var merjobb och inga beslut
Båd gammalt och nytt på ett bräde
I skeptisk ton dömdes ut

Så nu krävs det tid för försoning
För tid att få slicka sina sår
För att gömma sig uti sin boning
Tills vi nästa kallelse får…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Gräsänklingshelg

Gräsänklingsfredagens kväll var slapp
Trötthet i slutet av vecka
Hemmagjord pizza och Netflixapp
Sprallbehov effektivt släcka
Alvin och gänget och mys i puff
Gjorde att kvällen förflöt utan gruff
Strax innan nattens inträde
Kom dock ett argt uppträde

Gräsänklingslördagsstart i harmoni
Med mackor och fil framför skärmen
Redan vid elva skulle vi
Gå på innekonsert, trots värmen
Helt enligt väluträknad kalkyl
Roades alla av Pappa kapsyl
Efteråt bråk, rätt onice
Löstes med merchandise

Gräsänklingslördagen fortsatte så
Att vi skulle handla för kvällen
Löften om hög lördagsgodisnivå
Blidkade äldste rebellen
Besök av kusiner med hamburgergrill
Läsk, bira, godis och film en gång till
Och en påse potatischips
Som i huset spreds ut i ett vips

Gräsänklingssöndagens morgon var bra
Barnen om stök ej var brydda
På chipstramp och stök tröttnade jag
När barn av soffan byggde hydda
Tävlingsanda och sockersug
Banade väg för min plan så slug
”Den som städar bäst får avgöra
Våran fika när vi ut och köra”

Städning gick snabbt och barnen vann
Äventyr väntade vår trio
Lunch lite snabbt vi äta hann
Lämna huset vid tretton och tio
Cykel till stranden för lek och gass
Löfte fick hållas, de valde glass
Men bad ingick inte i planen
”Får bli hemma sen, på altanen”

Gräsänklingsöndagskvällen är fin
Pojkarna leka och bråka
Badklädeskoder hos mina glin
Är minst sagt ekivoka
Sprungit jag har med varmt vatten från kran
Fram och tillbaks mellan kök och altan
Till ljudet av barnens bröl
Jag öppnar en välkyld öl…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Barnen sover…

Barnen sover, barnen sover
har tänkt på refräng
Fredagsmyset färdigt
Genomlevdes värdigt
Hemgjord pizza kvällen snitsa,
långfilm och sen säng

Barnen sover, barnen sover,
makan är ej här
Jag ska nu prestera
Ej prokrastinera
TV nobba för att jobba,
duktig jag väl är?

Barnen sover, barnen sover,
jobba känns ok
Rödvin och kladdkaka
Jag ställt mig att baka
Barn och maka får ej smaka,
detta är till mig!

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Lång fri association som tolkning av annan person

Jag roade mig häromdagen
Betraktandes äldre person
Av minen och anletsdrag
Att dikta hens sanningsversion:

_______________________________

”Titta, en småbarnsmamma
Ser sliten och hålögd ut
Det är för att ”fritt” hon ska amma
Går ständigt med tutten i trut

Annat var det på min tid
Då var matningschema rutin
Och nog var det bättre alltid
Så de ej blev hagalna svin

Och kläder det hade de på sig
Som passade kön och säsong
Ja, ingen kunde förebrå mig
För hur vårt hushåll hölls igång

Och dagis det verkade bråkigt
De stannade hemma hos mig
Och lärde sig av att ha tråkigt
Och att med småsak roa sig

Och gubben han ordnade pengar
Som fick vår familj att gå runt
Så vi kunde köpa små sängar
Vi hade ej råd till nåt strunt

Den dan vi blev make och maka
Vi visste att livet blev lugnt
Och visst fick vi en del försaka
Ja, ansvar för oss vägde tungt

Nu går de på institutioner
Föräldrar kräver ”egentid”
Det kostar väl staten miljoner
Och sätter barn tidigt på glid

Och mamma och pappa de jobbar
Och träffar knappt alls sina små
Karriärslivet gör dem till snobbar
Som ansvaret sitt ej förstå

Och när de sen går hem för dagen
Med luren i högsta hugg
Ja, då kommer fotobidragen
Med småbarn som glor under lugg

Så håller de på hela tiden
Men vem uppfostrar deras gli?
Tar de egentligen striden
Eller curlar de vägen fri?

Så att ungarna deras får lära
Att de duger vad de än gör
Och inte strävsamt ära
Att ”vill” kommer efter ”bör”

Så ska de sen ”jobba med media”
Och ”ha egen youtube-kanal”
Med fokus på att få va lediga
Helt galet gör de sina val

Så vaknar de mitt i livet
Och tänker på mening och så
Och saknar då kollektivet
Dit alla ska dra sitt strå

Ja, ensamhet föds i nutiden
Där alla förverkligar sig
Där fokus är på individen
Och folk knappt ens mer säger hej

Och ingen reser sig på bussen
För ingen ser en gammal tant
Som börjar bli trött uti stussen
Nej, de sitter kvar helt flagrant

Framåtlutade små profiler
Som mitt bland allt folk och ståhej
Plippar på sina små mobiler
Och är ”sociala” för sig

Och livet pågår runt omkring dem
Men inget av det har de sett
För numera har de ju sitt hem
I skärmen, på internet

Ja, kanske att de har fått ”frihet”
Att slå in var oöppnad dörr
Ej räcker familjelivet
Men visst var det bättre förr?!”

_______________________________

Jag gissar att min tankebana
Baserad på det som jag såg
Helt andra idéer frammana
Än det som bak hennes blick låg

Men visst var associationen
Ändå lite kul, eller nej?
Tänk dig då den här situationen:
Att nästa gång ser jag på dig…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂