Grötrimliga minnesanteckningar från småbarnslivets mikropauser
Tio spänn på Stockholm C
För morgontoalett
Tycka vad en vill om det
Just nu känns det rätt
Efter att ha fått en blund
Uti tågkupén
Är det gött att få en stund
Att tvätta sig ren
Tio spänn det är det värt
Att få skölja bort
Lukten utav ingrodd fjärt
Efter nattkomfort
Tio spänn och allt är bytt
Nystruken är kragen
Borta är den natt som flytt
Nu redo för dagen
Med nattåget till huvudstan
Jag åker denna kväll
För ärenden imorrn på dan
Tar in på rälsmotell
Med nattåget till huvudstan
Jag startar läroresa
Vars mål är att jag får en plan
För vad andra vill ”lesa”
(…ursäkta Stockholmsnesa)
Med nattåget till huvudstan
Jag åker för att lära
Hur jag på ord endera dan
Ska kunna mig livnära
Med nattåget till huvudstan
Jag börjar fantisera
Om hur jag ska bli rik som fan
På text jag leverera
På nattåget till huvudstan
Jag plötsligt slutar drömma
Och blir då lite mer profan
Och tänker ”jag bör glömma
min orimliga fantasi
Får bli mer lutheran
Och inse att den dröm förbli
På tåg till huvudstan”
Ett tydligt ålderstecken
På mig och på min son
Det kom igår för då han gav
ett första ”åldershån”
Jo, visst han har ju gissat
På åldern min förut
Och med 30 år missat
Men det känts som tribut
Igår var annorlunda
Igår fanns intention
Nu tuffa tider stunda
För min generation
Nu ändrar sig jargongen
Tills nu jag hjälte var
Nu startar jaktsäsongen
På gammal, träig far
Jag ville kvällsmat laga
Och koka torsk i ugn
Som vi skulle intaga
I andakt och i lugn
Jag lät mig imponeras
Utav mitt resultat
Om rätten ska dateras
Är ”ny” ej adekvat
Så jag sa ”jag är mäkta stolt
En traditionell rätt!”
Han såg på mig med busig blick
Och leendet var brett
Förställde sedan rösten
Och gav verbal lavett
”Jag är från 1900-tal
och lagat fisk på gammalt sätt”
Vi alla börja skratta
Båd fru och jag och glin
Jag stolt kunde uppskatta
Klockrena ironin
Stolt över sonens kvickhet
Ja, det var riktigt fräckt!
Det enda som jag saknade
Var tillbörlig respekt ?
Det finns inget så härligt när jag ska till mitt knäck
Som att stanna och pumpa mina sumpiga däck
Och sen glida smidigt fram genom stan
Som en hungrig och starkt fokuserad kajman!
Men adrenalin och en härlig spänst
Och målet inställt på skrivbordstjänst
Ger en kick åt sympatiskt nervsystem
Dåligt anpassat för kontorsproblem
Och sinnet inställt på kamp eller flykt
Frustrerat blir när min ändalykt
Placeras på stol för att skriva och klura
Kan kännas som att jag mitt nervsystem lura
Så det tar tid att komma ner i varv
Och hantera ett dåligt anpassat arv
Med impulser och signalsubstanser
Ej skapade för kontorsseanser
Så trots att jag skröt om morgonkick
Som jag nyss via skyndsam cykeltur fick
Får jag erkänna att denna känsla så härlig
Bör undvikas på morgon om jag ska va ärlig
Nu tvingades jag skriva ett krångligt rim
För att återfå lugnet: simsalabim
Imorgon får jag cykla flegmatiskt
Det är trots allt mer pragmatiskt…
Måla dina minnen i djup akvarell
Med pensel så bred och så mjuk
Låt konturer bli vaga, och ingen färg gräll
Låt harmoni fylla din duk
Det kan vara ett dopp en soldränkt kväll
Då du närmsta familjen samlat
Låt då blekna allt bärande, bråk och gnäll
Låt då blekna att lillebror ramlat
Låt då blekna att sömnbrist intagit ditt sinn
Låt då blekna att strand var nedskräpad
Låt då blekna att solbrännan sved i ditt skinn
Och att du motvilligt blev ditsläpad
Låt då blekna din fuktiga handduks lukt
Låt då blekna att det var kallt
Låt då blekna flugor på halvrutten frukt
Låt blekna att allt smaka salt
Och lyft fram de detaljer som kändes bäst
Lyft fram svalkan som spreds din kropp
Lyft fram solen som sakta gled ner i väst
Och hur du inte ångrar ditt dopp
Lyft fram färger som skänker dig välbehag
Som kan återuppväcka badsuget
Men var noga med dina penseldrag
Så ditt minnesverk ej känns förljuget…