Det är därför jag sitter och gråter

En sorgsen vind for förbi
Med bud om att dagen svinna
Smekte min kind i melankoli
Viskade att mörkret ska vinna

Att ängsblommans doft i nattfukt ska dränkas
Att solens strålar ej längre ska nära
Att nattens slöja över dagen ska sänkas
Att koltrastens stämma ej längre ska bära

Att sommardag som varit går mot sitt slut
Att natten föds ur dess falnande kved
Att naturens grönska nu andas ut
Att denna dag nu för alltid tar avsked

Att efter natt en ny morgon ska gry
Att naturen då åter ska vakna
Jag tänkte: Nu när din livslåga fly
Du sommardag, jag kommer dig sakna

Jag satt kvar en stund och vakade
Jag kunde ditt andetag höra
När livet slutligen försakade
Dig som döden kom att hemföra

Budet var att du funnit sinnesfrid
När den sorgsna vinden kom åter
Jag svarade: Jag vet, jag satt invid
Det är därför jag sitter och gråter

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Dan före GDPR-dan…

Det kryllar av korrespondens
Från konton en ej visste fanns
”Vi vill dig ha kvar!
Ok om vi spar
uppgifter av hög relevans?”

Lite som millenniebugg
Förvirrat jag glor under lugg
Till vad tackas ja?
Vad vill de nu ha?
En fattar ju inte ett dugg!

I tid då ett vanligt samtal
Tas upp via öppen kanal
Och en får annons
Om samtal i jons
Rakt ut i media social

Är det svårt att få greppbarhet
Om en har nån integritet
Som med insatt spärr
Ja, GDPR
Försvaras med trovärdighet?

Därför med info av stor vikt
Det är ens rättighet och plikt
Att tänka sig för
Och enkom därför
Jag signerar ej denna dikt…

/Anonym

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Nio pers i mötet…

Melodi: Tio små indianer

En och två och tre pers i mötet
Fyra fem och sex pers i mötet
Sju och åtta, nio pers i mötet
Om ordet de utmanas

Alla har de sina åsikter
Alla uppfyller de sina plikter
Om detaljer tar de konflikter
Frustration kan anas

Timmar går, ja inget att göra
De på Skype kan andra ej höra
Alla har nåt de vill framföra
Beslut kan ej frammanas

Nån där sitter smått irriterad
Söker efter någon lierad
Nån är av mobil distraherad
Nån går helt bananas

Trots att man ej når till besluten
Är sen mötestiden förfluten
Ingen verkar nämnvärt förtruten
För alla nio vill hem

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En sedelärande saga

Grävde lite i de privata arkiven och hittade detta gamla grötrim, skrivet ”på uppdrag” inför en lokalradiosändning i samband med en väns svensexa för ett antal år sen.  Ganska festlig fortfarande tycker jag själv…

En dag i Bayern på 1800-talet
Skedde något konstigt och lite galet
Det föddes en liten xavant
Eller med tuffare ord: en ”mutant”

Wilhelm Conrad Röntgen, som han hette, sa en jul som liten påg
Det där med julklappsinslagning, det är bara båg
Jag ser igenom det…

Wilhelm Conrad växte upp och träffade kungen
Inför synen framför han kände sig tvungen
att utropa ”Kejsaren är naken!”

Wilhelm Conrad var nämligen sån att blicken i hans öga
Av yta och ridåer stördes föga
Han kunde se igenom viss materia

Wilhelm Conrad blev utdömd av konungens män
Att aldrig mer få träffa kungen igen
Ty som de sa ”Mannen lider av hysteria!”

Wilhelm Conrad som av börd var svuren rojalist
Tyckte att denna banna gjorde livet rätt trist
Tills plötsligt en dag han såg
En kvinna sitta naken på ett tåg

Wilhelm Conrads blod i hans ådror rusade
Hans andhämtning blev tung, i öronen det brusade
Och plötsligt som i ett slag
Täckte textilier hennes behag

Det hände därefter Wilhelm Conrad ofta
Att hans köttsliga lustar klädde kvinnor i kofta
Och han började forma en tes:

”Transparensen försvinner så fort mitt jag
Reagerar köttsligt på kvinnors behag.
Men vad händer om jag fotograferar
Innan mina luster dessa kvinnor draperar?”

Han testade sin tes, men kamerans lins
Kunde aldrig fånga dessa nakna kvinns
Så fysiker och rationalist Wilhelm Konrad var
Ville han ändå ha den mer köttsliga bilden kvar

Så Wilhelm Conrad sökte sig till labbmiljön
Och ganska snart såddes hans första frön
Till strålning som skänkte viss transparens
Hans vetenskap blev musik till hans lustars dans

Och under en tid av eufori
Skapade Wilhelm Conrad ljuv pornografi
Men säg den lycka som varar för evigt…

En dag blev doseringen av strålning inte rätt
Och det enda bilderna visade var skelett
Snipp, snapp, snippelidin
Så uppkom radiologin

Borta var erotiken
Wilhelm Conrad blev djupt besviken

Men hur det nu var så fick denna strålningsdos
Av vetenskapskollegorna mindre ris, mer ros
Och Wilhelm Conrad steg i pietet

Och i takt med hyllningskörernas pris
Skiftade Wilhelm Conrads fokus på nåt vis
Faiblessen för det kvinnliga behaget
Förbyttes gradvis i dito inför jaget

Och strålning som tidigare riktats ut
Nu riktades mot den egna kroppen resolut
Med tiden fick det orimliga proportioner
Och genom hans kropp gick för många joner:

Wilhelm Conrad slutade jordelivet
Med alltför hög koncentration millisievert

Vad kan vi då lära av detta?
Jo det ska jag nu berätta:
Hellre se en naken kvinna än kung?
Bördan av kunskap kan vara tung?
De köttsliga lustarna drivet oss ger?
Lagom är bäst, men mycket vill ha mer?

Nej snarare att vår egeninsikts fokus
Ej bör vara för stark på ett enskilt locus

/2011-08-05

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Dagen efter…

Så har en då fått sig en bläcka
Det var ju ett tag sen sist
Numer känns de av en hel vecka
Och angsten har ingen frist

Och tyvärr saknas minneslucka
En minns varje enskild sekund
Hur volym och omdöme en rucka
I takt med att fotsulan blev rund

När alla barn efter lek hade somnat
Och ingen i sinnet var tung
Då självkritik och hänsyn bortdomnat
Och envar kändes törstig och ung

Och hänsyn till avkommans nycker
För en stund åt sidan fick stå
Och vi fyllde våra strupar med drycker
Som tog oss till önskad nivå

Ja, i dryckesromantisk anda
Fram åkte buteljer och krus
Och alla tog för sig och blanda
För att uppnå en känsla av rus

Och det pågick fyra monologer
I dialoglik karaktär
När en berätta ställde övriga frågor
Men med lyssnandet var det sisådär

Och alla ville vi visa
Just vår egen favvo-musik
Som för att varandra bevisa
Att just min egen smak är unik

Ja, långt in på morgonkvisten
Vi drack och vårt lystmäte fick
Och kroppen kändes rätt gisten
När de reste sig upp och gick

Och med påtaglig smak av kadaver
Och en ångest av stark karaktär
Som längs hela ryggraden skaver
En vaknar och tänker såhär:

Det var roligt men jag kommer känna
stark angst hela veckan lång
Men jag får nog ändå bekänna,
Ser fram emot nästa gång!

 

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂