Så har en då fått sig en bläcka
Det var ju ett tag sen sist
Numer känns de av en hel vecka
Och angsten har ingen frist
Och tyvärr saknas minneslucka
En minns varje enskild sekund
Hur volym och omdöme en rucka
I takt med att fotsulan blev rund
När alla barn efter lek hade somnat
Och ingen i sinnet var tung
Då självkritik och hänsyn bortdomnat
Och envar kändes törstig och ung
Och hänsyn till avkommans nycker
För en stund åt sidan fick stå
Och vi fyllde våra strupar med drycker
Som tog oss till önskad nivå
Ja, i dryckesromantisk anda
Fram åkte buteljer och krus
Och alla tog för sig och blanda
För att uppnå en känsla av rus
Och det pågick fyra monologer
I dialoglik karaktär
När en berätta ställde övriga frågor
Men med lyssnandet var det sisådär
Och alla ville vi visa
Just vår egen favvo-musik
Som för att varandra bevisa
Att just min egen smak är unik
Ja, långt in på morgonkvisten
Vi drack och vårt lystmäte fick
Och kroppen kändes rätt gisten
När de reste sig upp och gick
Och med påtaglig smak av kadaver
Och en ångest av stark karaktär
Som längs hela ryggraden skaver
En vaknar och tänker såhär:
Det var roligt men jag kommer känna
stark angst hela veckan lång
Men jag får nog ändå bekänna,
Ser fram emot nästa gång!