VAB (Ventilering Av Bitterhet)

Jag håller högt att lägga hit ett rim då och då
Och oftast jag problemfritt något litet kommer på

Men just nu är det svårt att få min tid att räcka till
Och tanken min är splittrad och gör inte som jag vill

Så risk för avbrott nu i flödet, något som sker sällan
Och om ni undrar varför: jo, för livet kom emellan…

Och vill ni ändå veta mer om detta, jag beklagar
Det som kommer nu är ej för folk med klena magar:

VAB är ingen lek
Gossen trött och blek
Host till kräkets rand
Pannan står i brand
Upp och byta lakan
Både jag och makan
Trösta litet knytt
Efter att han spytt

Hostattack och snor
Väcker lillebror
Vaka halva natten
Vakna yr i hatten

Sen ovanpå det
Ska en rodda med
Vårt sjukvårdssystem
En kan få eksem!

För när nån har cancer
Tar de inga chanser
Skickar ambulanser
Ordnar med vakanser
Väloljad maskin
Nära utopin!

De mindre akuta
Väljer de förskjuta
Till, lyssna nu här:
Vård som är ”primär”

Vad är det primära
När de ej besvära
Sin personal med
Ens ett CRP?

Fjorton dagars feber
Träffa sen en streber
Som verkar besväras
Av att en förfäras
Över att ens sons lilla lekamen helt förtäras
Av en infektion
Utan nån pardon

När de små har somnat
Och ens arsle domnat
På en hård träpall
Ladda om en skall

Sköta smått och stort
Jobb en skulle gjort
Hinna med en stund
Med sin vän John Blund
Innan en förskräckt
Plötsligen blir väckt
Av att sjuklingen
Hostar nu igen

VAB är ingen lek
Gossen trött och blek
Och som ni förstå
Det är vi också…

Rapport från sjukstugan

En avtrubbas helt ifrån aversion
När en är hemma med sjuka små knyte
Får rejäl immunförsvarsinjektion
När nån hostar rakt upp i ens plyte

Nattasömn blir en önskedröm
En vaggar omkring som i dimma
I hårfästet är en sliten och öm
En i munnen blodsmak förnimma

Stoppar tankspritt in en alvedon-supp
Efter byte av kissiga lakan
Lite för sent det går för en upp
Att en inte skulle kliat på hakan

Över näringsintag har en ej koll:
Det har varit en misslyckad dag
när havregryn i chokladboll
räknas som näringsintag

Och även om det inte känns rätt
När en måste få allt att fungera
Får en på skärmtid ett nytt synsätt:
Bra hjälp för att kunna prestera

Och så lämnar en dem för att fixa mat
Och de verkar nöjda, gladlynta
När en kommer tillbaka står det klart
Att de lagt lite tid på att ”pynta”

Ja, så löper det på, det är ej romantik
Det är städa och bråka och diska
En får påminna sig i denna tragik
Att snart är vi alla friska

Och att alla besvär en upplever nu
Är alldagliga futiliteter
När allt kommer omkring vet vi ju
Att det blir värre i deras puberteter…

En mötesplats…

I väntrummet på vårdcentral
På förmiddagarna
På stor bakteriefestival
Träffas deltagarna

En del har åkt i småbarn dit
En del suttit i gamla
En del har dödats av handsprit
När de sig skulle samla

Här samlas de i orgie stor
En geggig procedur
Med diarré och host och snor
De plågar sitt värddjur

Och om de hade stoppat där
Då vore det ok
Men känslan som man får tyvärr
Är att de sprider sig

Likt Noak med sin ark de står
”Kom hit i jämna par”
Och alla deras värddjur får
Ett kass immunförsvar

Och patienten sitter där
Och väntar på sin tur
Utöver sina ledbesvär
Av nysning får en skur

Sen går hen därifrån i tro
Att hen fått medicin
Medbärandes ny garnison
Av smittokolonin

En samhällets akilleshäl
Detta vårt sjukbeteende
Bakterier säger ej ”Farväl”
Utan ”På återseende”

Och nästa gång de träffas där
En vecka har då flytt
Då bubblar nyupptäcktsbegär
Då vill de prova nytt…

Två febersjuka piltar

Med två febersjuka piltar
Kan man tro det är såhär:
Man sätter den vid tvn med filtar
Det är det enda de begär

Men med två febersjuka gossar
Med bristande feberaptit
Som i växelverkan frossar
Hinner man ej ett skit

För med två febersjuka pågar
Med växelverkande humör
Är det knappt att man ens vågar
Göra annat än att stå i honnör

Och med två febersjuka grabbar
Som systematiskt sömnen stör
Spenderas tiden då man vab:ar
Med att tygla sitt eget humör

När två febersjuka knattar
Den ene ilsken, den andre sur
Systematiskt en underskattar
Och utövar diktatur

Men med två febersjuka kisar
Finns också en mysig balans
De är som närhetstörstande spisar
Och läggningen går som en dans

Om mått i brist på måtta

När jag var en liten påg var mina kläder små
Passade min lilla kropp som hand i handske då
Efter skolan lekte man och klättra, spela boll
Fredag, lördag på TV-tablån man hade koll
Pulkabacken vi åkte i var Mount Everest
En tablettask var en smaskig lördagsfest
Om man sig en lördagsläsk ur backen kunde få
Kändes den stor nog för oss att dela upp på två

Sen blev jag stor kille, fick jobb och fick en lön
Pulkabacken kändes nu mer som ett litet krön
Bara en tablettask kändes alldeles för smått
En till ville man ha när man läsken hade fått
Nånstans hände det långt efter jag var fyllda åtta
Hela vårt samhälle tappade konceptet ”måtta”:

Pulkabacken är väl lika stor för mina små
Men min syn på socker kommer de aldrig förstå
Läskflaskorna rymmer fem gånger så stor volym
Lördagsgodispåsarna flerdubblat sin kostym
Risken är att denna sockermångdubblingstendens
Leder till en slö generation med korpulens

Feta och missnöjda med humör som skiftar snabbt
Diabetes, kärlsjukdom och buk som hänger slappt
Kort förväntad livslängd trots en otrolig välfärd
Vanligaste dödsorsak: att vara övernärd

Klarar de sig och blir vuxna och får leva på
Negativt är nästan allt som jag kan komma på
Enda positiva jag kan se om det blir så:
Om de nu blir feta kommer de ej orka gå
Därför kommer pulkabacken kännas stor ändå…