Maktlös och aningslös

Jag är relativt intelligent
Om en nu får ta sig ton
Men det är inte mycket bevänt
Med min kunskap om motorfordon

Jag är därmed totalt medioker
När saker och ting gått på tok
När jag hör konstigt ljud när jag åker
Känner jag mig allt annat än klok

Det blir till att meken ringa
För att utröna vad som står på
I samtalet brukar jag mig tvinga
Att ställa en fråga eller två

För att han ej ska vilseleda
Och hitta på bilen fler fel
Jo, för här är det ordning och reda
”Ja han förstår nog en hel del!”

Men klart att han genomskådar
Att jag inte fattar ett jota
Men mitt engagemang bebådar
Att han inte får salta min nota

Så säger jag när jag lämnar
”Du får slå mig en pling om du ser
Något som ser fel ut, och du ämnar
Att med bilen göra nåt mer!”

Och tro fan att han telefonerar
Och säger nåt jag ej förstår
Om nåt viktigt som inte fungerar
Och ett tvekande ”ja” han får

Sen kommer jag dit och hämtar
Och bilen är åter ok
Jag ser summan på notan och flämtar
Och kör hem och tackar för mig

Och kanske var allt som han gjorde
Nödvändigt för min säkerhet
Ja, kanske att jag faktiskt borde
Vara tacksam för hans noggrannhet

I tysthet jag därför mig nöjer
Med att pröjsa hans nota exakt
Sen hoppas jag att det dröjer
Innan vi åter ska ha kontakt

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En insikt om tröghet

Jag älskar mina barn men lite tröga är de allt
De är knappt en meter höga men ändå räknar de kallt
Med att slå mig i armbrytning, i springtävling, brottningskamp
Med att jag ser mellan fingrarna med alla övertramp
Med att jag ska tro dem när de säger händer fått en tvätt
Med att jag tycker att kurragömma inte är så lätt
Med att när jag pratar kan de enkelt resa sig och gå
Medans de när de vill säga nåt alltid ska lyssnas på
Med att skuld undvikes genom orden ”det var inte jag”
Även när de är mitt uppe i sitt senaste tilltag

Men nånstans kanske de visualiserar framtiden
Kanske redan listat ut att det de säger gäller sen
Ty såklart de kommer en dag vara snabbare än jag
Och utveckling över tid är de blir starka, jag blir svag
Och att jag ska lyssna, inte de en självklarhet ju bli
Om man ser till relationens inbyggda asymmetri
Ty för mig är de det viktigaste, bästa i vår värld
Men för dem är jag en första anhalt på en livslång färd

Så måhända att de verkar lite tröga då och då
Men rätt mycket talar för att de klart mer än jag förstå
Är orakel som har förutsagt en framtidens logik
Som jag ej kan se på grund av vardagsstress och logistik
Och en dag när de har flugit ut och skaffat vuxenliv
Kanske sitter jag och läser gamla rim som tidsfördriv
Kanske fastnar vid just denna vers mitt gamla, trötta öga
Kanske inser jag tillslut att de ej alls var särskilt tröga…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Helgstart

Fredag natt, kvart över ett
Barntassar på vår parkett
I vår säng sen kryper opp
Mellan oss, en liten kropp
Mjuk och mysig, varm och go
Kryper runt, får ingen ro
Söker närhet till nån som
Gör att han kan somna om
Värmer sig hos mamma
Somnar meddetsamma

Klockan noll tre trettiosju
Fot i huvet har jag nu
Lägger gossebarn tillrätta
Somnar om strax efter detta

Senare, vet inte när
Vaknar till med stort besvär
Håller på att ramla ur
Flyttar ungen, somnar sur

Lördag morgon, noll sju tolv
Tassar åter på vårt golv
Går mot soffan resolut
Tydligen är natten slut
Kommer åter, hämtar far
Som hoppats få ligga kvar

Barnkanalen sätts igång
Lägger mig på vår schäslong
Storebror ansluter snart
Dagen har nu fått sin start
Slumrar lite, rimmar vers
Frukostservice nu begärs

Släntrar slött för trappa ner
Börjar inse mer och mer
Dagen är igång
Natten blev ej lång…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Du kära telefondisplay

Melodi: Du käre lille snickerbo

Du kära telefondisplay
Här kommer jag igen
Jag kan inte få nog av dig
Du är min bästa vän
Smartphoneskärmen, hoppfallera
Ja smartphoneskärm, det är nåt för mig
Använder jag timmar var dag
En viktig grej för många, för mig

Till smartphoneskärmen ränner jag
Och får ingenting gjort
Kontakt jag kan med vänner ha
Som finns på annan ort
Smartphoneskärmen, hoppfallera
Ja smartphoneskärm det är nåt för mig
Använder jag timmar var dag
En viktig grej för många, för mig

Vad åt nån halvbekant just nyss?
Jag ser på min iPhone
Jag påverkas av okänd ryss
Som bor långt härifrån
Smartphoneskärmen, hoppfallera
Ja smartphoneskärm det är nåt för mig
Använder jag timmar var dag
En viktig grej för många, för mig

Du kära telefondisplay
Med smart infiltration
Du lyckats att tillskansa dig
En hel generation
Smartphoneskärm, nånstans tänker jag
Att smartphoneskärm det vänder för dig
En vacker dag upptäcker jag
Att det är du som äger mig…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Sonens lilla kråka…

Sonens lilla kråka
Uppå fingret råka
Fastna när det var i näsa
Pappa förespråka
”Släng nu bort din kråka”
Nyfikenhet ville kväsa

Än slank det hit
Och än slank det dit
Och än slank det in munnen

Fingret drogs ut
Av far resolut
Men kråkan den var försvunnen…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂