Om längtan längs livets väg

När en är riktigt liten
Från längtan är en fri
För att få upp aptiten
Krävs synligt stimuli
Sen lär en sig att snacka
Och omvärld smått förstå
Och hoppas på en macka
Delad i tuggor små

Sen börjar en att greppa
En perioditet
På tisda’n redan peppa
För lördagsgottighet
Med raffinerat socker
Som godis, kakor, läsk
En erfar njutningschocker
Effekten är grotesk

En lärt sig då att minnas
Just där i livets färd
Att vissa saker finnas
Som är väl väntan värd
Just då när detta händer
En ny förmåga väcks
Ja, längtan låga tänder
Som sedan aldrig släcks

Och högtider en snappa
En minns att de är kul
En frågar mamma, pappa
”Hur långt är det till jul?”
Och när sen julen händer
Med godis, klappar, flärd
Signaler hjärnan sänder
Att den var väntan värd

Sen bygger hela livet
Och lyckan en del säg
På att en tar för givet
Att vänta är ok
Och luster undergräva
Och visa disciplin
Att slita och att sträva
Och nära fantasin
Om lön för prestationen
Till den som är strävsam
Om gratifikationen
Som hägrar längre fram

En längtar sen att slippa
Från dem som har kontroll
Och navelsträng en klippa
Och tar sig vuxenroll
En börjar även drömma
Om vad en ”kommer bli”
Och sakteliga glömma
Behov att vara fri

En vill slå rot och landa
Och göra karriär
Och sin genpool uppblanda
Med nån en håller kär
Och längtan kulminerar
Just då när ny person
I livet debuterar:
Ens egen lilla klon!

Men där nånstans det vänder
Ny riktning längtan tar
Ja, därefter det händer
Att det som en gång var
Blir föremål för tankar
Blir minnen som förgylls
Som längtans portar bankar
Och ens visioner fylls

Av minnen utav lycka
Där bakom gläntad dörr
En kanske börjar tycka
Att det var bättre förr
En kanske börjar drömma
Om tiderna som var
En blir rädd för att glömma
Ens gamla ungdoms dar

En närmar sig paniken
En vill ej glömma bort
En vill ej bli besviken
Att resan var så kort
Och sen där fram mot slutet
En tappar kompetens
En sitter där förtrutet
Och lider av demens

En kan ej längre skilja
På enkla stimuli
Helt borta är ens vilja
Kvar finns blott nostalgi
Ens livs funktioner sänkta
Och dröm om morgondag
Blott till en sak en längta:
Till sista andetag

17.45

Sitter efter flyg och tåg på buss som tar mig hem
Måste vara framme senast sjutton fyrtiofem
För att ta en bil till en fritidsaktivitet
Där vår son ska träna upp sin bröstsimkunnighet

Hemifrån jag varit nu i nästan en hel vecka
Det har varit roligt, men nu får det faktiskt räcka
Först hälsa på brodern med sällskap av mina små
Sedan hem och lämna dem för att åter utgå

Upp till samma ställe än en gång för att kampera
För att seminarie om finans facilitera
Hela kvällen satt jag uppe, plugga, läste på
För att kunna hjälpa deltagare att förstå

Gårdagen var fartfylld, ja den kändes helt perfekt
Fram tills nån idag sa ”jag förstod ej dialekt”
Stackarn hade suttit en hel dag men ej sagt till
Hans gårdag onekligen var åtta timmars spill

Därför vi idag bytte till annat tungomål
För att lärpoänger för dem alla ta i mål
Körde på i hyfsat tempo fram till klockan ett
Satte mig i taxi när det var dags för reträtt

Vad kan jag då lära utav denna lilla tur?
Resande i jobbet, det är ingen sinekur?
Att trots länders släktskap och en gammal union
Finns det ingen garanti för kommunikation?
Att med resans mål det ofta finns en tydlig mening?
Att blodtryck på mig går upp vid risk för en försening?
Borta bra men bäst är ju till slut att komma hem?
Särskilt om en hinner innan sjutton fyrtiofem?

VAB-visa för piggt, semisjukt barn inför gräsänklinghelg

VAB-visa skriven på dagen för 2 år sen idag
(mel: Sov lilla Totte)

Sov lilla Frallan
Sluta nu att spela Allan
Slumra och vila nu dig frisk
Pappa tar all disk

När du har somnat
Kommer armen min ha domnat
Då ska jag på allt stök få pejl,
kolla min jobbmail

När du vaknar ska vi äta mat, sen vi hämta hem vår storebrorkrabat
Då ska vi tre leka
Ändå tills i kväll

Runt klockan fyra
Goda råden då bli dyra
Mat ska då värmas rakt från frys
Och sen fredagsmys

Ingen mig klandra
Ni underhåller varandra
På toalett jag gå ifred
Ingen hänger med

Dusch och Bolibompa, vällingstund, sen ni båda två har möte med John Blund
Med en öl vid tv:n
Slocknar nog jag sen

På veckoslutet
Ska vi leka det är gjutet
Om jag rätt dagarna har skött
Somnar ni nog sött

Sen kommer mamma
Tar er i sin famn me’samma
När hon då ger er nattefrid
Får jag egentid

Sen på måndag lämnas du och bror, då när du blitt frisk ska pappa på kontor
Du får träffa vänner, leka hela dan

/21 oktober 2016

Om hål i hushållandet med hushållet

Våran hushållssituation är helt unik
Ty vårt hus det följer ej given logik
Ja, jag vet det låter dumt
Men nånting är riktigt skumt
Låt mig exemplifiera vår mystik:

Hallens stengolv för god renhållning må båda
Lättdammsugen, praktisk lätt att överskåda
Men nån form av grusmagnet
Gör det till omöjlighet
Att den blir nåt annat än skräpig sandlåda

Våran trappa har blott tjugo steg att gå
Tro mig detta har jag noga räknat på
Därför jag verkligen undra
Hur de plötsligt kan va hundra
När en lyss till stegen ner från våra små

Trots att huset utav utrymmen är stint
Är det i min värld alls ingen labyrint
Men på uppmaningen sträng
”gå och lägg dig i din säng!”
Känns det ofta som att barnen letar blint

I vår källare tvättstugan är placerad
Här hängs tvätten när den är centrifugerad
Men trots systematiskt slit
Varje gång en kommer hit
Synes ordning och struktur helt utraderad

Mängden jobb i hemmet är ej konsekvent
Trots att båda gör vars minst 60 procent
Finns det alltid smått och stort
Som trots allt ej blivit gjort
Detta gör att läget mellan oss blir spänt

Och trots lån och amortering som vi har
Våra kostnader är mindre än de var
När vi hade lägenhet
Men en oegentlighet:
Inför löning har vi mindre pengar kvar

Och om jag ska formulera teori
Om vårt hushåll och upplevd asymmetri
Mellan insats och avkastning
Om en orimlig belastning
Får jag nog helt enkelt skylla våra gli

För att tid och pengar inte räcker till
För att livet ej är enkelt och står still
För att vi lever i röra
Men en sak vill jag klargöra
Leva utan dem jag aldrig nånsin vill!

Vad rimmar på tiotusen?

I etern ett år
Jag rim levererat
Nu skryta jag får
Om vad jag presterat
Tvåhundra inlägg
Tiotusen tittar
De ger mig belägg
Att tro att folk hittar
Anledningar att
Till blogg komma åter
Ett och annat skratt?
En del kanske gråter?
Och trots att jag nog
Rätt få influera
Ger siffrorna fog
Att grötrimma mera
En skål jag nu höjer
Med nyöppnad bärs
Skål, för det förnöjer
Med grötrimmad vers!

Tack till alla er som följer mig

fortsätt gärna, och tipsa andra ?