Ödets ironi…

Det finns tillfällen i livet då verkligheten skaver
Då en ser något en inte vill se
Som när en kaja och en duva delar på kaninkadaver
Men egentligen, är det inget fel med det

De resurser de utnyttjar in i kretsloppet försvinner
Det är sann hushållning av livsenergi
Men den olja i berggrunden som vi människor utvinner
Med den skapas värsta sortens dystopi

Ändå äcklas inte vi av biltrafik och industrier
Men av djur som ej ger döda amnesti
Och så går vi runt i världen med naiva drömmerier
Och tror att skapelsens krona, det är vi

Om en inte är asket…


Efter åratal av tankar
klev jag nu rakt ut på scen
Vi får se vartåt det vankar
Vad de tycker om idén

Men att bågen våga spänna
Det känns stort och ganska gött
Så viss stolthet jag klart känna
Även om det nu blir dött(?)

Ja, jag hoppas det ska nappa
Hoppas på engagemang
Viss risk finns att jag mod tappa
När det ej kommer genklang

Kanske ingen annan känna
Att det här bär relevans
Då igen jag bågen spänna
Bjuder andra upp till dans

Har en skidskor bör en skrinna
Om en inte är asket
Har en satsat kan en vinna
Har en fegat går en bet

En insikt om nyttan med onytta…


Nyårströtta på oss själva
Nu med kalori vi snåla
Plötsligt fram till klockan elva
Står jag och rostar granola

Kycklingbiff med svampsåsbytta
Fixar jag på samma gång
För vi ska äta med nytta
På nyårseftersäsong

Då ska vi bli starka, slanka
Inför vårens intåg hit
Snart blir det väl Peking-Anka
Smalmat, det är ej kattskit!

I fixandet jag begrunda
Tänker om kosthållning så:
Om vi inte vart osunda
Allt detta vi missat då!

En vision sig uppenbarar:
Från och med nu varje jul
Ska jag äta allt jag klarar
Så att jag blir nyårsful!

Julgransgriftevers


Trettondagsmorgonens ångest är hård
Slut nu på julefriden
Granen som vilat mjukt i vår vård
Ska plötsligt nu gå ur tiden
Frågade ”Är inte känslan bisarr?”
Julgranen stirrade, sa ej ett barr
Stod där så naken och frusen
Saknade juleljusen

Småbarnsföräldralyrik


Småbarnstiden är helt unik
Ingen annan fas i livet är den lik
Tillåt mig vara lite mer specifik:

Det är som en obetald heltidspraktik
Med ständig bakläxa i livspedagogik
Du får som en master i livslogistik
Du får smaka på inkonsekvensens logik
Du får vandra omkring som en levande lik

Du får för lite sömn, desto mer polemik
Du får utsättas ofta för skarp kritik
Du får skulden för allt enligt slug metodik
Du får såriga öron av eviga skrik
Du får öva upp din överlevnadsteknik
Allt för att du fört vidare din genetik

Med det finns också sidor av vacker lyrik
Som att känna dig älskad, beundrad och rik
Som att få en smart och komisk replik
Som att få stå bredvid och agera publik

Och se hur nån utvecklar finmotorik
Och får egenart och karakteristik
Utvecklar empati, humor, etik
Och växer upp och blir helt magnifik

Så trots att det innebär en del dramatik
Och din tillvaro ändras i sin systematik
Och du på några år går från fräsch till relik
Och far i raketfart mot geriatrik
Finns i världen ingen så ljuv musik
Som det ljuva ljudet av dina barns skrik