Diktafån

När en ber nån vuxen att något berätta
Om sin dag, något som varit intressant
Utan förbehåll en brukar förutsätta
Att hen delar med sig av nåt relevant

När en samma fråga ställer till sin telning
Vet en inte riktigt vad som kommer ut
Ty vad hen tycker är relevant för delning
Rätt markant kan skilja sig när dan är slut

Jag är säker på att när de gått i skola
Haft lektioner, rast och fritids efteråt
De har lärt sig saker som är riktigt coola
Även om jag mest får höra vad de åt

På sin lunch, på mellanmål och om snorkråka
Vad de lekt på rasten, vad nåt barn har sagt
Om det hänt något kul, eller om någon bråka
Om nån lek vars syfte verkar rätt abstrakt

Om jag frågan lite mer då precisera
Frågar vad de lärt sig under sin lektion
Oftast resultat blir att hen kort fundera
Och sen åberopar svag minnesfunktion

Men ibland trots att de hellre vore tysta
Det kan komma någon liten episod
Som om en bara har tålamod och nysta
Med en outtröttlig, lugn frågemetod

Kan ge bilder som är djupa och färgrika
Utav intensiva minnen spinns ett garn
Och i dessa bilder som är helt unika
Kan en minnas hur det var att vara barn

När var ny dags upplevda erfarenheter
Krävde en kontext för att förstådda bli
När en inte hade nån hyllkilometer
Av slutsatser dragna i krass empiri

Och först då kan en förstå det givna svaret
”Ahh jag kommer faktiskt inte helt ihåg”
Ty i barnens värld det vuxliga gensvaret
Blir en fantasilöst tradig epilog

Som med regler och förnumstigheter gärna
Missförstår kontexten saker funnits i
Och förgör upplevelsernas sanna kärna
Och kullkastar det som upplevts som magi

Får en gnälla över att vara förälder?
Eller måste lyckan alltid va total?
För det innebär ju ständiga avgälder
Och ens tid och energi är ganska skral

Det är lätt att en framstår som lite småsint
När en egentid från glinen önskar få
Och det dåliga samvetet gör sig påmint
Varje gång en inte gläds åt sina små

Och omgivningen för en ständigt påpeka
Att en ska ta vara på varje minut
Och till varje pris ska en med barnen leka
Även när en är utsliten, trött och slut

En ska serva och avleda dem och truga
Även när de är på omöjligt humör
En ska tvätta, städa, laga mat och ljuga
Och förlåta alla dumheter de gör

En ska se dem utveckla sina förmågor
Växa ur sin garderob, cykel och säng
En ska se när de beter sig som odågor
En ska mången gång av sleven få en släng

En ska känna stor oro för deras hälsa
Vara rädd att någon mot dem ska va dum
En ska dem med vinterkläderna påpälsa
Trots att höstvinden blott fläktar lite ljum

En ska också känna stolthet och beundran
När en ser till vem de utvecklas att bli
En ska känna ändlös kärlek och förundran
När de visar fina prov på empati

En ska också känna kärlek som är äkta
Och få känna sig nödvändig och central
Och en dag ska en i saknaden försmäkta
När de flyttar ut och till egen lokal

Sen en dag en kanske ska få chans att skåda
Hur de avlar fram en ny generation
Då ska en tänka ”Det gick ej att bebåda,
När de låg i min famn i babyversion!”

Sen om en har tur när en har blivit gamling
Att de trots ens brister kommer på besök
Kanske sitter de där som en liten samling
Skänker sällskap, dricker kaffe i ens kök

Kanske sen en dag när de i jord en fästa
Och de samlats nånstans för att sörja har
De i sorgen ändå minns det allra bästa
Och en tår de fäller för sin gamle far

Ja det låter ganska fint, en blir smått tagen
Om en låter fantasin långt framåt gå
Men egentligen jag känner denna dagen
Att jag lek och bråk med dem helt tröttnat på

Så trots att jag älskar dem så hjärtat svälla
Just idag jag undrar om det är ok
Att jag över deras bråk och egon gnälla
Utan att ni tar det som en tråkig grej?