Grötrimliga minnesanteckningar från småbarnslivets mikropauser
Utkast till midsommarordlista:
Krimskrans – midsommarkrans med lite väl mycket utsmyckning
Miss-sommar – midsommar med regn och rusk
Midsomnar – när nån mätt, otörstig och belåten somnar till vid sittande bord under midsommarfesten
Kidsommar – en midsommar präglad av barnens tider och behov
Midsångare – en person som sjunger endast vid midsommar
Gubbröra – midsommarfest med mycket alkohol och många äldre herrar
Fler förslag?
Jobbmorgonen utan glin
Är som en lagrad flaska vin
Efter tålig väntan
En avnjuter räntan
Som en vet är fyllig och fin
Jobbmorgonen utan de små
Som raritet från nåt Château
Nyansrik bouquet
Ger livskvalitet
Och reducerad ljudnivå
Jobbmorgonen helt utan knattar
Nyanser så små en uppfattar
Aromer och kropp
I långsamt utlopp
Men samtidigt kanske ni fattar
Att jobbmorgon med mina små
Jag märkligt nog saknar ändå
Trots så lyxig vibb
Jag saknar min ”BiB”
Och längtar att dem återfå
Med stadens mest svårsövda två
Jag delar min adress
Måste erkänna då
Att det skapar en hel del stress
Det är trots det kul när nån frågar
Och vi tackade ja förstås
Till om grannarnas tvenne pågar
Ikväll kunde sova hos oss
En märkte viss nervositet
Kring om detta skulle gå bra
Det är annorlunda ni vet
Att umgås när det är da’
Och det syntes så smått i gester
Att en osäkerhet sig spred
Kring det där med att vara nattgäster
Allteftersom kvällen led
När vi till slut kom till den tid
Då lek mot vila skulle bytas
En nattgäst låg och sov bredvid
När de andras skärmtid måste brytas
Min förstfödde och storebrodern
Till nattkvarteret lydigt följde
En saknad av fadern och modern
Bak allvarlig min han höljde
Han bökade runt godtyckligt
Och fann till slut sömnposition
En halvtimme senare jag lyckligt
Lämnade rummet i tron
Att de bägge nu törnat in
Och att detta varit en succé
Jag var nöjd och ljus i sinn
Ända tills min son följde med
Och när vi till köket sen vandra
Och min frustration var stor
Då möttes vi av två andra:
Han moder och hans lillebror
Så satt vi där alla fyra
En stund för att samla energi
Sen fick de båda bedyra
Att de nu genast trötta ska bli
Och nu ligger jag bredvid en
Och rimmar frustrerat en vers
Medans modern i nattlampans sken
Med den andre lider samma pärs…
Vissa poeter kan med språket beskriva starka, mörka känslor. Likt dem en kan känna under en lång, tuff läggning efter att en känt att en bjudit på det bästa av sig själv. I-landsproblem, jovisst men likväl äkta känslor i stunden. Ursäkta min banala travesti, herr Lagerkvist, och till dem av er som tolkar bokstavligt, släpp det. Även i detta försök att beskriva ångest finns ett visst mått av självdistans och försök till humor, annars skulle aldrig rimmet hamna här…:
Läggning, läggning är min arvedel
Min uppgift svår
att hjälpa gli på färden
Nu yvar trötta gli
mot nattens grova hand
Nu knaka fogarna
av glinens fröjder
Så argt mot sovrummets
förkrympta valv
jag stirrar kallt,
frustrerat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner sängens vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot hårets slitna testar
Ack, mina naglar biter jag från fingrarna,
mina skinkor river jag såriga, ömma
mot pall av aspeträ,
mot barnstim jag tar spjärn
och mot de många orden!
Läggning, läggning är min arvedel,
Min uppgift svår
Att hjälpa gli på färden
Har nu landat, ca 5h 30 min sent. Tack till er som orkat följa mitt rimmade gnäll. Lämnar er med en sista gnälltravesti 😊
Ja visst gör det ont när flyg är sena
Varför skulle annars resenären gnälla?
Varför skulle all vår längtan hemåt
Bindas inom oss och i bröstet svälla?
Redo var ju kroppen att åka hemåt
Vad är det för strunt som tära och förstöra
Ja visst gör det ont när flyg är sena
Ont för den som gnäller, och för den som måste höra