Kapat värde i Kap Verde…

Vi hyrt oss en lyxig retreat
Tog arbetsdag att flyga hit
Måltiderna fria
Öl, vin, läsk, sangria
Och två rum som ligger en suite

Det kostat en ansenlig slant
Att sätta på livet guldkant
Och resans nedräkning
Feber, hosta, kräkning
Oss stressade ganska markant

På helgen strax innan vi for
En bättring hos pojkar och mor
Orolig och bruten
Jag for till akuten
Men lugnades av en helgjour

Sen flög vi och resan gick bra
Och grabbarna var duktiga
Men när vi kom fram
Vårt hopp kom på skam
Ty mulet och blåsigt det va

Nu har vi vart här i tre dar
Och jacka och långbent vi har
Och grabbarna slåss
Och muckar med oss
Och kvar har vi nu fyra dar

Och dagarna räknar vi ner
Till vi ej ska vara här mer
Till dagis och jobb
Till vab och till vob
Till dagar som ljusnar alltmer

Och tycker du jag gnäller nu?
Är jag otacksam känner du?
Ja, verkar jag sur?
Min temperatur
Är trettiåtta komma sju

Och tycker ni detta poem
Är gnälligt och surt som eksem
Jag vill peka på
Att jag klart förstå
Att detta är i-landsproblem

När ingenting går enligt plan
Då blir man lätt gnällig och dan
Då glömmer man bort
Det är ej så hårt
Som vore man Kapverdian

I väntans tider…

I snart fyra timmar jag väntat
Och sett klockan ticka på
Tristessen sig i mig inpräntat
Nu måste jag nått hitta på

Att le i väntrum på akuten
En lek som jag roar mig med
Jag ser, de vill ge mig på truten
Och snabbt åker leendet ner

En läskig lynchstämning råder
Som ständigt får uppåtpisk
Och jag slipper stryk på nåder
För att ingen i mobben är frisk

Så gick iallafall fem minuter
Av denna dagen på glid
Jag ömsom lider, ömsom njuter
Av oro och av egentid

Funderingar vid badkarskanten

Bröders bråk och nationers konflikter
Skrivs sällan in i samma dikter
Ändå får sägas att de likheter har

En gör nåt dumt och den andre markerar:
”Så gör man inte” och sen returnerar
Lägger på ränta, ger hårdare svar

Öga för öga och tand för en tand
Samma principer för bröder och land
Båda tror anfall är bästa försvar

Fokuset ligger på vem som börja
Omvärld får lyssna på skuldgivarsmörja
Medan de trappa upp sina gensvar

Omvärld försöker konflikten uppskjuta
Få fokusskifte till vem som kan sluta
Innan de nått dit där blott en finns kvar

Inte helt sällan tyvärr det dock hända
Att de nått punkt där de inte vill vända
Trots situationen är ohållbar

När jag ser detta på avstånd jag lider
Men också när jag ser två små individer
Som bråkar vilt hemma i vårt badkar

Handfallen sitta, vänta och titta
Hur de varann med sin ilska smitta
Hävdande att det är självförsvar

Hur ska jag tänka, hur ska jag handla
För att med ord deras ilska förvandla
Till kraft som är mera användbar
Så att de ej blir nationers kämpar
Som bråklogiken med vapen tillämpar
Tills jag en dag ingen av dem har kvar?

Vid badkarskanten slikt jag funderar
Medan de skvätter och provocerar
Tydlig blir fadersuppgiften jag har

VAB (Ventilering Av Bitterhet)

Jag håller högt att lägga hit ett rim då och då
Och oftast jag problemfritt något litet kommer på

Men just nu är det svårt att få min tid att räcka till
Och tanken min är splittrad och gör inte som jag vill

Så risk för avbrott nu i flödet, något som sker sällan
Och om ni undrar varför: jo, för livet kom emellan…

Och vill ni ändå veta mer om detta, jag beklagar
Det som kommer nu är ej för folk med klena magar:

VAB är ingen lek
Gossen trött och blek
Host till kräkets rand
Pannan står i brand
Upp och byta lakan
Både jag och makan
Trösta litet knytt
Efter att han spytt

Hostattack och snor
Väcker lillebror
Vaka halva natten
Vakna yr i hatten

Sen ovanpå det
Ska en rodda med
Vårt sjukvårdssystem
En kan få eksem!

För när nån har cancer
Tar de inga chanser
Skickar ambulanser
Ordnar med vakanser
Väloljad maskin
Nära utopin!

De mindre akuta
Väljer de förskjuta
Till, lyssna nu här:
Vård som är ”primär”

Vad är det primära
När de ej besvära
Sin personal med
Ens ett CRP?

Fjorton dagars feber
Träffa sen en streber
Som verkar besväras
Av att en förfäras
Över att ens sons lilla lekamen helt förtäras
Av en infektion
Utan nån pardon

När de små har somnat
Och ens arsle domnat
På en hård träpall
Ladda om en skall

Sköta smått och stort
Jobb en skulle gjort
Hinna med en stund
Med sin vän John Blund
Innan en förskräckt
Plötsligen blir väckt
Av att sjuklingen
Hostar nu igen

VAB är ingen lek
Gossen trött och blek
Och som ni förstå
Det är vi också…

Rapport från sjukstugan

En avtrubbas helt ifrån aversion
När en är hemma med sjuka små knyte
Får rejäl immunförsvarsinjektion
När nån hostar rakt upp i ens plyte

Nattasömn blir en önskedröm
En vaggar omkring som i dimma
I hårfästet är en sliten och öm
En i munnen blodsmak förnimma

Stoppar tankspritt in en alvedon-supp
Efter byte av kissiga lakan
Lite för sent det går för en upp
Att en inte skulle kliat på hakan

Över näringsintag har en ej koll:
Det har varit en misslyckad dag
när havregryn i chokladboll
räknas som näringsintag

Och även om det inte känns rätt
När en måste få allt att fungera
Får en på skärmtid ett nytt synsätt:
Bra hjälp för att kunna prestera

Och så lämnar en dem för att fixa mat
Och de verkar nöjda, gladlynta
När en kommer tillbaka står det klart
Att de lagt lite tid på att ”pynta”

Ja, så löper det på, det är ej romantik
Det är städa och bråka och diska
En får påminna sig i denna tragik
Att snart är vi alla friska

Och att alla besvär en upplever nu
Är alldagliga futiliteter
När allt kommer omkring vet vi ju
Att det blir värre i deras puberteter…