Diktafån

Säg var det så när vi var små
Att målet för de stora
Var att julafton skulle gå
Utan att vi humöret förlora?

Eller var det som jag tror mig minnas
Att dagen var helt magisk
Och att denna dag kunde inget finnas
Som gjorde att stämning blev tragisk?

Min känsla som förälder nu
i den årliga jullogistiken
Är att målet är att klockan slår sju
Innan nån hunnit bli besviken

Eller är jag onödigt rädd för schism
För att jag ej vill tappa kontrollen
Kanske är min julcynism
Nåt som följer naturligt med rollen?

Dan före dan före dopparedan
Dags för familjen att hugga en gran
Till ”landet” for jag och de små
För att lantlig upplevelse få

Lånade såg och gick för att fälla
Efter nio meter glinen börja gnälla
De kläder de vägrat ta på
Behövdes tydligen ändå

Tillbaka till bilen, fram med fleecar
Klädda för snöstorm var nu mina kisar
I luften var det sju plusgrader
Därborta stod granar i rader

Försökte förklara den gällande normen
Om täthet av grenar, ideala kon-formen
De lyssnade intresserat
Men verkade ej ha noterat

Att granen bör vara cirka två meter
Med jämn, fin form och utan ojämnheter
Alla deras förslag
Väckte obehag

Antingen krävdes hål i vårt tak
Eller hängde grenen så slak
Eller så saknades täthet
Eller stadga och räthet

De föreslog och jag sa nej
De började störa sig smått på mig
Och bredvid en avhuggen stubbe
De kallade mig ”petig gubbe”

Till slut vi fann den finaste gran
Den visade sig vara lång som fan
Jag sågade i midjehöjd
Ett offer för julefröjd

Gossarna var glada som spelemän
Vi betalde och åkte sen hemåt igen
Och klädde den alla tillsamman
Och kände julens gamman

Och när jag nu tittar på våran trofé
Vars frihet i skogen nu är helt passé
Jag känner djup motivation
Ja, detta får bli tradition!

Här sitter en stolt far
Känslostormen tilltar
Rörd till gråt av sömnbrist, stress och barnkörsrösten sårbar

Skolavslutningsgråten
Är helt klart tillåten
Tajmas väl till försteklassens sång av julelåten

Sprungen ur livsstilen
Öppnas nu ventilen
Gömd bak blåvitt ljus från skärm på filmande mobilen

Stolt över två söner
Som terminen kröner
Stolt att verka i system som ger semesterlöner

Stolt över de båda
Som jag nu beskåda
Måste bara ork till sista arbetsdan uppbåda

När timmen är slagen
Jag lämnar för dagen
Hänger sen med barn och fru ända till trettondagen

Dags att jag då åter
Dagtiden upplåter
Till sommaravslutning då jag än en gång här gråter…