Diktafån

Om alla gör sitt bästa
Då blir nog allting bra
Så tänker väl de flesta
Men faktiskt inte jag

Ty tänk på Oppenheimer
Och på Alfred Nobel
Ja, utan deras ambition
Det vore mindre smäll

Och tänk om industrier
Som uppnått lönsamhet
La sina energier
Uppå välgörenhet

Och tänk på militärer
I knepig maktintrig
Om de blivit konstnärer
Då blev det inget krig

Och på dem som ej funnit
Nån mening i sitt liv
De kanske finna hunnit
Om de ej haft sånt driv

Då minskade nog stressen
Och färre mådde skit
De odlade intressen
Och fann så sitt gebit

Mer lagom blev förväntan
Mer lagom resultat
Och säkert blev kontentan
Att alla då fick mat

Och när som konsumtionen
Var mera adekvat
Var vi ur farozonen
Att sabba vårt klimat

Och tänk om Diktafånen
Ba’ chillat, tatt en bärs
Då hade ni förmånen
Att slippa så lång vers…

Det finns tillfällen i livet då verkligheten skaver
Då en ser något en inte vill se
Som när en kaja och en duva delar på kaninkadaver
Men egentligen, är det inget fel med det

De resurser de utnyttjar in i kretsloppet försvinner
Det är sann hushållning av livsenergi
Men den olja i berggrunden som vi människor utvinner
Med den skapas värsta sortens dystopi

Ändå äcklas inte vi av biltrafik och industrier
Men av djur som ej ger döda amnesti
Och så går vi runt i världen med naiva drömmerier
Och tror att skapelsens krona, det är vi