En vaknar och tassar
Så tyst upp ur säng
På schemat står strand
För ett otvunget häng
En sätter fram frukost
Och väcker de små
Och solen den skiner
Och himlen är blå
En smörjer lekamen
På vårbleka gli
Och packar en väska
Med handdukar i
En byter till shorts
Med flamingos uppå
Och tar fram en badring,
En fotboll, och då
Är alla helt redo
Att gå emot hav
Och chilla och slappa
Helt utan nåt krav
Sen släpas pinaler,
Vi hittar en spot
Vi badar och kickar
Och havet är blått
Just då när vi slappar
Och har det så bra
Då kommer den smygande,
Lurigt rentav
Ja, där när en äntligen
Kan slappna av
Och ej känna skuld
Och ej känna krav
Då när en ej plågas
Av några samveten
Som brev från Postnord
Kommer den: rastlösheten
Och fotboll det spelas
Vi badar vårt bad
Vi hänger en gubbe
Och kör tre i rad
Men trots detta mys
Ja, trots barnens finess
Jag känner en växande
Ångest och stress
Jg tänker ”hur länge
Ska vi hålla på?
När ska vi nåt göra?
Ja, när ska vi gå?”
Sen börjar jag rimma
Som rekreation
Men fastnar snart i
Monstruös konstruktion
Och kan ej på rimmet
Hitta ett slut
Och verserna de rullar på
Resolut
Och orden de kommer
Och verser fylls på
Och jag börjar undra
Hur detta ska gå
Till slut som i frossa
Jag finner förlösning
På rim utan slut
Jag nu finner en lösning:
Ty barnen de hamnat
I svårlöslig tvist
Och hatet det spirar
Av blodsockerbrist
”Nu lämnar vi stranden
Vi släpper allt hat
Nu får ni bli vänner
Ni måste ha mat!”
Och ingen förstår det
Nej alls ingen vet
Att detta blir boten
För min rastlöshet…
