Diktafån

Fyra råttor, en valp och två glin
Och så jag och min fru, Josefin
Delar husrum och mat
Delar glädje och tjat
Delar helger och vardagsrutin

Fyra råttor, en valp och två glin
Svårt att avkräva städdisciplin
Det blir ofta en krock
Mellan lekar och plock
Mellan ordningen och anarkin

Fyra råttor, en valp och två glin
Ger en kort, lättantändlig stubin
Ty med sömn blir det klent
Tidigt upp, somna sent
Städ, tvätt, bajs, kiss, mat, lek, diskmaskin

Fyra råttor, en valp och två glin
Låter nog mysigt i teorin
Men med sju emot två
Kan ni ge er f-n på
Dagligt påslag av adrenalin

Fyra råttor, en valp och två glin
Det må va rena idiotin
Men på nåt konstigt sätt
De nackdelar jag sett
Kompenseras av oxytocin

Att dela sängplats med sitt glin
Är underbart i teorin
Men om sanning ska fram
Är det ej mycket glam
När en upplever empirin

Ty trots att hen är ganska liten
Så vaknar en retlig och sliten
Och kantstött och blå
Av armbågar små
Men utsövd är den lille skiten

I varje familj finns det en person
Som kommit till tvärsäker konklusion
Om den tilltänkta stuvningslogiken
Ifrån diskmaskinsfabriken

I varje familj smyger denna hen
När andra ej ser, att sortera igen
För att disken effektivisera
Och sina tvångsneuroser hantera

I vissa familjer vet alla vem
Som bär detta ansvar i deras hem
I andra är det dolt i mystik
Vem som sköter denna logistik

I min familj är personen jag
Och jag smyger till disken varje dag
Att disken i ordning ställa
Så ej glas och bestick stå och drälla

Så skriver jag nu denna lilla dikt
Om min viktiga, hemliga diskmaskinsplikt
Och borta är plötsligt mystiken
Runt vem som har koll på logiken

Hoppas familjen ej blir besviken…

Att barn är så kassa på fotboll
Det kunde en knappast tro
De springer helt random med noll koll
En kan bara stå där och glo

Och att de är dubbelt så många
Det spelar ej alls någon roll
Ty de har så svårt att fånga
Och hantera rullande boll

Men om de till äventyrs lyckas
Att få över trasan kontroll
Då kan det egentligen tyckas
När motståndet är närmast noll

Att de borde göra sitt bästa
För att denna fångsten behålla
Men då ska de tvungetvis testa
Att springa och passa och bolla

För det har de ej kompetensen
Så de är tillbaka till noll
Och själv får en sväva på gränsen
Och spela en clownaktig roll

Och helst ska de då inte känna
Trots att de en viss ålder nått
Att mostånd som chanserna bränna
Gör detta med mod berått

Så de kan få smaka triumfen
På glädjande, trovärdigt vis
Och känna att de hade trumfen
Och mötte en dålig novis