Hjulrim vid nyår

Om humlan nu kan flyga trots en påtaglig rondör
Och vi av vanlig mjölk kan göra både ost och smör

Om vi kan vandra kring på grund av jordens dragningskraft
Och andas för att gasblandning rätt syremängd har haft

Och leva för att solen ligger lagom långt ifrån
Och utvecklats från encelliga till den här nivån

Om nu evolution har lett fram till de vi har blitt
En ras med hjärna stor nog till att tänka ganska fritt

En ras som tagit herravälde över vår planet
En ras som lärt sig bruka jord och elektricitet

Nog kan en tycka då att det helt rimligt vore att
Vår avkomma förstod att en ska sova varje natt

Att fleråriga exemplar väl rimligen förstod
Att mat är näringskälla även när den ej är ”god”

Att för att uppnå önskad standard på livskvalitén
En måste upprätthålla grundläggande hygien

Men priset vi betalar för hög kognitiv nivå
Är att de ungar som föds fram allt detta ej förstå

Att vi får lägga halva livet på att lära ut
Att mat ej slabbas runt med utan ska in i vår trut

Att en gör bäst i att kanalisera aggression
Att språket används för att idka kommunikation

Ja, på ett skrikigt menlöst barn vi lägger all vår kraft
Och får sen aldrig åter all den ork vi innan haft

Och just när vi har lärt avkomman allt det här till slut
De tar sitt pick och pack och utan tack de flyttar ut

Så sitter en där sliten, trött, förvirrad, allmänt mör
Och snart därefter blir en gammal, sjuklig och sen dör

Och avkomman har parat sig och är just då i färd
Att lära upp en ny generation allt om vår värld

Ja livets ekorrhjul det snurrar vidare ändå
Och när nån blivit trött och trillar, nån ny kliver på

Så snurrar hjulet, tiden går, och nya föds och dör
Men någon gång ibland en kan fundera på varför…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

En fundering om mansplaining och influencers…

Var på utflykt på djurpark idag
Mina barn, min hustru och så jag
Och jag kände behov
Av att utan uppskov
På var fråga ge ett svarsbidrag

Mina barns stolthet över mig trissa
Till att svara på frågor ovissa
Men jag axla min roll
Som en vuxen med koll
Även om mången gång jag killgissa

Vart jag såg inom rimligt synhåll
Såg jag män iklädda samma roll
Mången smart kommentar
Om när, hur, vad och var
”Svar direkt” var en samlad paroll

För en stund jag funderade så
Tänk att mammorna lät oss gå på
Men sån är vår kultur
Vi är blott enkla djur
Och vår invanda roll vi utstå

Jag sen tänkte ”Men det är väl fel
Att de små är med i skådespel
Där var okunnig far
Hittar passande svar
För att i rollen känna sig hel?”

Man blir för barn som en influencer
Som utan vettiga referenser
Skriver sponsrad reklam
För publik snäll och lam
Manar fram helt nya preferenser

Skillnaden mellan oss är banal
Frånsett spridning och huvudkanal
Medans jag får ett ”Äsch!”
Tjänar de massa cash
Nä, nu blir jag nog stämd för förtal

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Om längtan längs livets väg

När en är riktigt liten
Från längtan är en fri
För att få upp aptiten
Krävs synligt stimuli
Sen lär en sig att snacka
Och omvärld smått förstå
Och hoppas på en macka
Delad i tuggor små

Sen börjar en att greppa
En perioditet
På tisda’n redan peppa
För lördagsgottighet
Med raffinerat socker
Som godis, kakor, läsk
En erfar njutningschocker
Effekten är grotesk

En lärt sig då att minnas
Just där i livets färd
Att vissa saker finnas
Som är väl väntan värd
Just då när detta händer
En ny förmåga väcks
Ja, längtan låga tänder
Som sedan aldrig släcks

Och högtider en snappa
En minns att de är kul
En frågar mamma, pappa
”Hur långt är det till jul?”
Och när sen julen händer
Med godis, klappar, flärd
Signaler hjärnan sänder
Att den var väntan värd

Sen bygger hela livet
Och lyckan en del säg
På att en tar för givet
Att vänta är ok
Och luster undergräva
Och visa disciplin
Att slita och att sträva
Och nära fantasin
Om lön för prestationen
Till den som är strävsam
Om gratifikationen
Som hägrar längre fram

En längtar sen att slippa
Från dem som har kontroll
Och navelsträng en klippa
Och tar sig vuxenroll
En börjar även drömma
Om vad en ”kommer bli”
Och sakteliga glömma
Behov att vara fri

En vill slå rot och landa
Och göra karriär
Och sin genpool uppblanda
Med nån en håller kär
Och längtan kulminerar
Just då när ny person
I livet debuterar:
Ens egen lilla klon!

Men där nånstans det vänder
Ny riktning längtan tar
Ja, därefter det händer
Att det som en gång var
Blir föremål för tankar
Blir minnen som förgylls
Som längtans portar bankar
Och ens visioner fylls

Av minnen utav lycka
Där bakom gläntad dörr
En kanske börjar tycka
Att det var bättre förr
En kanske börjar drömma
Om tiderna som var
En blir rädd för att glömma
Ens gamla ungdoms dar

En närmar sig paniken
En vill ej glömma bort
En vill ej bli besviken
Att resan var så kort
Och sen där fram mot slutet
En tappar kompetens
En sitter där förtrutet
Och lider av demens

En kan ej längre skilja
På enkla stimuli
Helt borta är ens vilja
Kvar finns blott nostalgi
Ens livs funktioner sänkta
Och dröm om morgondag
Blott till en sak en längta:
Till sista andetag

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Skilda verkligheter

När en ber nån vuxen att något berätta
Om sin dag, något som varit intressant
Utan förbehåll en brukar förutsätta
Att hen delar med sig av nåt relevant

När en samma fråga ställer till sin telning
Vet en inte riktigt vad som kommer ut
Ty vad hen tycker är relevant för delning
Rätt markant kan skilja sig när dan är slut

Jag är säker på att när de gått i skola
Haft lektioner, rast och fritids efteråt
De har lärt sig saker som är riktigt coola
Även om jag mest får höra vad de åt

På sin lunch, på mellanmål och om snorkråka
Vad de lekt på rasten, vad nåt barn har sagt
Om det hänt något kul, eller om någon bråka
Om nån lek vars syfte verkar rätt abstrakt

Om jag frågan lite mer då precisera
Frågar vad de lärt sig under sin lektion
Oftast resultat blir att hen kort fundera
Och sen åberopar svag minnesfunktion

Men ibland trots att de hellre vore tysta
Det kan komma någon liten episod
Som om en bara har tålamod och nysta
Med en outtröttlig, lugn frågemetod

Kan ge bilder som är djupa och färgrika
Utav intensiva minnen spinns ett garn
Och i dessa bilder som är helt unika
Kan en minnas hur det var att vara barn

När var ny dags upplevda erfarenheter
Krävde en kontext för att förstådda bli
När en inte hade nån hyllkilometer
Av slutsatser dragna i krass empiri

Och först då kan en förstå det givna svaret
”Ahh jag kommer faktiskt inte helt ihåg”
Ty i barnens värld det vuxliga gensvaret
Blir en fantasilöst tradig epilog

Som med regler och förnumstigheter gärna
Missförstår kontexten saker funnits i
Och förgör upplevelsernas sanna kärna
Och kullkastar det som upplevts som magi

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Får en gnälla över att vara förälder?

Får en gnälla över att vara förälder?
Eller måste lyckan alltid va total?
För det innebär ju ständiga avgälder
Och ens tid och energi är ganska skral

Det är lätt att en framstår som lite småsint
När en egentid från glinen önskar få
Och det dåliga samvetet gör sig påmint
Varje gång en inte gläds åt sina små

Och omgivningen för en ständigt påpeka
Att en ska ta vara på varje minut
Och till varje pris ska en med barnen leka
Även när en är utsliten, trött och slut

En ska serva och avleda dem och truga
Även när de är på omöjligt humör
En ska tvätta, städa, laga mat och ljuga
Och förlåta alla dumheter de gör

En ska se dem utveckla sina förmågor
Växa ur sin garderob, cykel och säng
En ska se när de beter sig som odågor
En ska mången gång av sleven få en släng

En ska känna stor oro för deras hälsa
Vara rädd att någon mot dem ska va dum
En ska dem med vinterkläderna påpälsa
Trots att höstvinden blott fläktar lite ljum

En ska också känna stolthet och beundran
När en ser till vem de utvecklas att bli
En ska känna ändlös kärlek och förundran
När de visar fina prov på empati

En ska också känna kärlek som är äkta
Och få känna sig nödvändig och central
Och en dag ska en i saknaden försmäkta
När de flyttar ut och till egen lokal

Sen en dag en kanske ska få chans att skåda
Hur de avlar fram en ny generation
Då ska en tänka ”Det gick ej att bebåda,
När de låg i min famn i babyversion!”

Sen om en har tur när en har blivit gamling
Att de trots ens brister kommer på besök
Kanske sitter de där som en liten samling
Skänker sällskap, dricker kaffe i ens kök

Kanske sen en dag när de i jord en fästa
Och de samlats nånstans för att sörja har
De i sorgen ändå minns det allra bästa
Och en tår de fäller för sin gamle far

Ja det låter ganska fint, en blir smått tagen
Om en låter fantasin långt framåt gå
Men egentligen jag känner denna dagen
Att jag lek och bråk med dem helt tröttnat på

Så trots att jag älskar dem så hjärtat svälla
Just idag jag undrar om det är ok
Att jag över deras bråk och egon gnälla
Utan att ni tar det som en tråkig grej?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error