Fem minuter av eufori

I ett smått desperat försök
Att undvika tröttsamt middagsstök
Jag bjöd in äldste gossen
Att va souschef i trossen
Hjälpa till i matlagningsbesök

Tanken bakom min sluga invit
Var att lura fram lite aptit
”Om han får hjälpa till
Vill han nog sitta still
Så från spring vi kan få vår respit”

Och han mixade en egen sås
Sökte smakgiftermål, symbios
Blanda vår marinad
Blanda våran sallad
Det var trevligt och vi fick umgås

Hävde bröstet, var stolt som en tupp
När jag duka han samla vår trupp
Stolt sa vad han har gjort
Allt gick enkelt, som smort
Jag vårt vin korka och hällde upp

Men sen kom vi till känsligt moment
När vi smakat vi väntade spänt
Stoltheten bortblåst var
Jag och modern satt kvar
Hann knappt sätta oss innan de ränt

Nånstans där övergick vi till tjat
”Kom och sitt ner och ät nu er mat!”
Vägen gick via gnäll
Och till ilska och skäll
Mutor och till sist hot ultimat

Och till slut satt vi ner allihop
Maten åts av båd vuxen och glop
Då var lyckan total
Recensionen dock sval
Men vi brutit vår stökiga loop

Det var högst fem minuter, jag vet
Men det kändes som ljuv evighet
Och vi uppnått vårt mål
Matro fri ifrån skrål
Innan taffeln bröts rätt odiskret

Fem minuter av ren eufori
Med en glimt av hur allting kan bli
Om vi ej resignera
Utan envist ”dressera”
Till slut kanske vi då kan få pli

Och drömbilden som långt borta hägrar
Är att barnen vårt kök stolt belägrar
Och vi kommer till bord
Där vår middag är gjord
Av de som nu stojar och matvägrar

Och vi sätter oss ner och tar upp
Och har trevligt och pratar i grupp
Får bestick, häller vin
Njuter matharmonin
Det är då vi iscensätter kupp:

Springer runt, vägrar sitta och smaka
Säger ”Äckligt”, kladdar, kräver kaka
Står på stolarna, hoppar
Sliter kläder från kroppar
Skapar kaos, ger igen jag och maka! 😊

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.