Möjliga avtryck av uttryck för inre övertryck?

Jag förstått att passiv aggressivitet
Är en tydlig del av min personlighet
Jag är inte särskilt stolt
Men gör ej heller revolt
Mot min introverta explosivitet

Om dess ursprung har jag nog hyfsad insikt
Det är resultat av rädsla för konflikt
Parad med en envishet
Och en tro på att jag vet
Rätt och fel och delar med mig av ren plikt

Om jag inte höjer rösten då och då
Risken är att lagret sakta fylles på
Så jag agg mot världen hyser
Och att frustrationen pyser
Så jag gnäller onödigt på mina små

När de vår morgonrutin ej respekterar
Vägrar borsta och klä på sig, obstruerar
Schemat hamnar lätt på glid
Så vi ej kommer i tid
Jag frustrerad står och hyperventilerar

Till slut kräver psyket nån form av ventil
För att hålla denne individ stabil
2-åringen får utstå
Resultat av stressnivå
Och min ton i gnället är rätt infantil

”Nu när du ej hjälper till är det ditt fel
Att det ej blir frukost för din brorsas del!”
Ordens svåra innebörd
Lämnar honom oberörd
Jag får hjälpa till och släppa mitt utspel

När han sen i bilen utan gnäll och gråt
Tittar på mig och uttalar snällt ”Förlåt”
Utav samvetskval jag lider
Och en tanke i mig svider:
Hur påverkas de av hur jag bär mig åt?

Ska de lida av sin faders oförmåga
Att få utlopp för sånt som mitt inre plåga?
Ska mina klimpar av guld
Växa upp och känna skuld
För att jag mitt inre inte möta våga?

Det kan hända att jag är alltför dramatisk
Denna fråga för mig är dock problematisk
Och att jag skriver på vers
Om min inre kontrovers
Den approachen är för mig rätt symptomatisk…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Ett okonventionellt föräldraskapstips

När jag behöver avdramatisera
En situation då fadersroll känns tung
Då brukar jag en smula fantisera
Och höja åldern på nån som är ung:

När äldste sonen krånglar när vi äter
Och vägrar ha bestick och obstruerar
Jag humor våran situation tillmäter
Om tjugo år till åldern jag adderar

När yngste sonen ber en komma kolla
När han har bajsat uppå toalett
Efter hans ålder lägger jag en nolla
Och tycker det blir roligt på nåt sätt

När gossebarnen vägrar att klä på sig
Och får utbrott över missad sekvens
För att ej frustrationen ska förta mig
Jag plötsligt höjer deras åldersgräns

Och även om det ej löser konflikter
Så gör det att jag huvet håller kallt
Det hjälper mig klara föräldraplikter
Och ger åt livet humor framför allt

Och detta trick jag tipsar er att testa
Nån gång när inte allt går som det ska
Och se om det till skratt er också fresta
Och hjälper er en tung, frustrerad dag

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Läggningsparadoxen

När barnen verkar trötta
När klockan slagit sju
Då tittar vi glatt på varann jag och min kära fru
Sen går vi in och lägger
Och upptäcker rätt snart
Att barnen ej kan somna trots vi boken har läst klart

När de tvärtom är pigga
Och ej lagda vill bli
Vår ögonkontakt då har inslag av melankoli
Sen tas initiativet
Och barn får hänga på
Och innan nån vet ordet av de sover båda två

Jag stundom har funderat
Om varför det är så
Är vi helt värdelösa på att känna av dem två?
Eller så kan det vara
Att vi har känt helt rätt
Men att de jävlas för att de vår ögonkontakt sett?

Vad som är rätt och riktigt
Har ingen konklusion
Kass omdöme känns inte bra, jag tror konspiration!

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂