Om vuxenkultur och barnslighet

När vuxna människor mötas
Som alls ej känner varann
Ska konversationen skötas
Så artigt vi bara kan

Då inledes konversationer
Om jobb och om vad vi har gjort
Vi undviker gärna friktioner
Och stryker mest medhårs i stort

Och endast om vi blivit vänner
Vi talar om vår preferens
Om hur vi egentligen känner
Om saker med lite essens

Det är kalibrerat samspel
Tyst överenskommen kultur
Försvinnande liten andel
Av möten leder till retur

När barn träffas för första gången
Agerar de mer direkt
Deras nyfikenhet hålls ej stången
Av någon påklistrad respekt

De visar direkt hur de känner
Och vad de vill leka idag
Och oftare blir goda vänner
Trots att deras fokus är ”jag”

Och efter sådär en halvtimma
Kan de kosta på sig konflikt
När deras behov ej helt rimma
Eller de har motsatt åsikt

Sen går de isär och surar
I tio minuter, en kvart
Och river sen snabbt sina murar
Och löser problem eftervart

Och ändå vi så resonera
Att vuxna är de som gör rätt
Trots att barn i mötet briljera
Och har ett klart vinnande sätt

Ja, ändå en rädsla vi nära
Att ”de ej ska sköta sig bra”
Säg borde vi mer av dem lära
Om hur en ny kompis ska va?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.