En lååång fundering om kategorisering…

Som skapelsens ”smartaste” djur
Det ligger i människans natur
Att vi reflekterar
Och kategoriserar
För att i vår värld få struktur

I många fall är det ett sätt
Att urskilja fel ifrån rätt
Att undvika fara
Genomet bevara
För att kunna säkra vår ätt

För varje nyträffad person
Görs snabbt en klassifikation
Av allting skönjbart
När vi klassat klart
I rastret hen fått position

Inordnad i en hierarki
Där hen sedan oftast förbli
Där platsen hen fått
I stort och i smått
Bekräftas genom empiri

På detta vi sedan basera
Vår tolkning av hur hen agera
Vår tro på vårt jag
Gör vår vilja svag
Att slutsatser falsifiera

Och vore det ej för anlag
Att utifrån se på vårt jag
Är jag fast i tron
Att just distinktion
Är det som gett oss övertag

Men denna vår egocentrism
Den skapar en otveklig schism
Vårt tankearbete:
Skilj agnar från vete
Det skapar en sorts dualism

Om jag så snabbt kan döma dig
Vad tänker då du nu om mig?
Är skjortan min struken?
Hur sitter peruken?
Var det jag sa innan ok?

Så går vi omkring med oro
För vad alla andra ska tro
När de på oss ser
Och svårtolkat ler
Vår osäkerheten börjar gro

Osäkerhet föder konflikt
Kan leda till världskrig på sikt
Urskiljningsförmåga
Välsignelse? Plåga?
Det handlar nog mest om jämvikt

Vad det var jag ville få sagt
Jag inte på minnet har lagt
Men jag fördrev tid
Med tankar på glid
Det var nog nåt klokt och abstrakt…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En fundering om vita lögner och gränser…

När familjen är samlad, förenad
Och fokus är på våra glin
Blir stämningen snabbt förorenad
Och de beter sig som svin

Så går en i veckor och bävar
För när den andre reser bort
För hur en möter dessa rävar
När laget är en spelare kort

Och dagen den andre beger sig
En darrar som asplöv i storm
Då börjar de små att bete sig
Och söker snart samarbetsform

De tar på sina egna kläder
De samtalar och hjälper till
Samtidigt som en sig klart gläder
En blir tveklöst lite rådvill

Sen efter ett par dar på resa
Vi återförenar vår grupp
Då uppstår konflikter och nesa
Som söndrar och splittrar vår trupp

Vi vill utopin utöka
Kan vi på nåt sätt komma dit,
Och nå harmonin som vi söka
Med hjälp av en lögn, om än vit?

Om vi, bara rent hypotetiskt
Iscensatt skenseparation
Då skulle vi rent teoretiskt
Få lugnare hemsituation
Eller kanske det ej vore etiskt?
Och kanske nås ej intention?

Nej kanske vi hellre ska njuta
Av samarbetsviljan ändå
Och glädjas åt att de uppskjuta
Konflikter till när vi är två

Ja, kanske vi ska inspireras
Och kopiera det som går
Så slipper vi skensepareras
Då tror jag vi bättre mår

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Folkets val…

Sveriges mest bespottade, betittade program
Lika delar feststämning, sång, dansmusik och glam

Bänkade med öl och saft och godisskål igår
Såg vi resultatet av deltävlingar i år

Bidrag röstats fram av folk och jury kompetent
Inför vad vi såg jag känner mig ambivalent

För vid första anblick tänker jag såsom såhär:
Tog det fem deltävligar att vaska fram det här?

För att stärka startfältet och skapa dramatik
Krävs minst tio deltävlingar enligt min logik

Men sett ur ett tv-underhållningsperspektiv
Vore den utökningen ej särskilt konstruktiv

Så vad är då viktigast på bästa sändningstid
Är det bra musik eller en show som är solid?

Om svaret är ”båda” eller ”ingen” vet jag ej
Men den kompromiss de gjort får väl anses ok

Halvbra show med halvbra nummer ger halvnöjd publik
Godkänt resultat trots att de fått utstå kritik

Trots att ingen tror att en kan tävla i musik
Engagerar mello mer än landets politik

Plötsligt fastnar tanken vid hur dessa två jämförs
Nationella tävlingar som av vårt folk avgörs

Tävlingsbidragen är sånger och partiprogram
Mello är som valet fast med mera skoj och glam

Likheter är många och bedömningsgrunden bli
Lite innehåll men än mer persongalleri

Årets mello vanns ändå av nån med hyfsad röst
Hur det går i politiken får vi se i höst…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Grötrimsprocessen

Det börjar med en strof eller tanke
Som söker min uppmärksamhet
Sen lägger jag en stund och en manke
Kryddat med ambition att bli poet

Ibland tar det fem minuter
Ibland åtta dygn och en kvart
Största delen av tiden jag njuter
Men tröttnar så smått eftervart

Inte sällan är vägs ände oklar
Och jag nystar in mig rätt hårt
I resonemang som sig hopar
Att hitta en klo kan bli svårt

Mitt starkaste verktyg är formen
Med rim och med stavelseram
Nåt tryggt i kreativa stormen
Gör min rappakalja smått stram

Och efter en stunds krumelurer
Då framträder ofta gestalt
Med syfte och klara figurer
Och känsla av linje trots allt

Då brukar jag återfå hoppet
Och känna ”det var rätt beslut!”
Så satsar jag allt på upploppet
Och gläds när abrupt det tar slut

En stund sen jag glatt triumferar
Att jag klarat av denna pärs
Sen går jag tillbaks, redigerar
Och tar ofta bort någon vers…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Tidigt…

Marsnattslågtryckets snö faller tung
Vindrutetorkarna slita
Dagen är ännu otroligt ung
Mörkret hjälps upp av det vita
Kroppen är sliten, stel och slapp
Natten blev lång som en powernap
Barnträngsel i sängen jag sakna
Flera timmar till de ska vakna

Står där så grå vid tågstation
Grå mot den vita driva
Vägen till denna kundinteraktion
Miljösamvetskval tveklöst giva
Bil, tåg, flyg, tåg, bil och samma retur
Möten och workshops, ingen sinekur
I ekorrhjulet en får knata
Allt detta för att få prata…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂