Sagan om barnen som plötsligt somnade på en kvart

Det var en gång en pappa
Som blivit väldigt van
Vid timmeslånga läggningar av sina båda barn
Hade kapitulerat
Och tappat helt sin tro
På att han på en kvart på sina gossar kan få ro

Han gick med trötta ögon
En blick av apati
Och räkna dagar till den tid då vuxna de ska bli
För varje dag han sörjde
Att gossarna de små
Blev lite äldre, klokare och större båda två

Det enda som han kunde
I detta få som stöd
Var just det faktum att en ökad ålder nog påbjöd
Att gossar börja känna
”Nä, nu går vi till sängs
Men det är inte lönt att du är härinne och trängs”

Så kom han då till dagen
Då denna strimma hopp
Helt övergick i sorg över att barnen växer opp
De verkade så pigga
De vägra gå till kojs
Han tänkte ”det blir många ronder nu med mina boys”

Så listigt med en tävling
Han fick dem upp i bädd
Och båda låg där snällt och tyst, om sång blev han ombedd

Han började att sjunga
Och slapp väntad protest
Av äldste sonen fick han höra ”pappa, du är bäst”
Och yngste, oftast sprallig
Låg kvar och lyssnade
Till tonerna av pappans sång de båda tystnade

Och pappan han fick feeling
Och sjöng så glad i sinn
Och på tre sånger båda gossar hade knoppat in
Klentroget han stod kvar där
Och tänkte ”vad apart!
Har dessa huliganer verkligen somnat på en kvart?”

Först fylldes han av glädje
Men sedan kom en tår
Och plötsligt kände han ”tänk om jag aldrig mera får
Va inne hos dem länge
Och hjälpa dem till ro
Och vara tryggheten på vilken båda helt bero”

Och nånstans i sitt inre
Han kunde redan se
Att detta var en början på en stor frigörelse
Det var ju helt naturligt
En smal och självklar sak
Men efter denna kväll han ofta längtade tillbak…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *