VAB-karusellen

Det började helt okej
Men nu kommer det fanimej
Som en smäll på flabben
Ja, nu börjar VABen
Och den drabbar båd mig och min tjej

En vecka av jobb vi fick
Innan äldste sonen gick
Och blev en apat
Som vägrade mat
Med en såsig och sliten blick

I upptakten surna han kvickt
Och startade mången konflikt
Betedde sig dumt
Det verkade skumt
Om varför fanns ej nån insikt

Vår middag var äcklig sa han
Och vägrade den och försvann
Sen satt han och frös
När vi satt och mös
Och klart att hans panna brann

Så nu blir det hemma och VAB
Med febersjuk liten grabb
Fem dar på kontoret
Sen febern och snoret
Kom till oss och skapade klabb

Ja, nu får vi prioritera
Och scheman och möten jonglera
En halvdag i möte
Sen hem till den söte
För att infektionen kurera

Ja, splittrad blir veckomodellen
Man kastas emellan två ställen
Först möten på byn
Sen hem för tillsyn
Sen jobba igen på kvällen
Ty sådan är VAB-karusellen…

Och missförstå inte mitt gny
Om schemaläggningshuvudbry
I detta poem
Beskrivs mitt problem
Men fokus är att han blir kry!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.