Tankar från busskuren

När bussen är två minuter tidig
Men ändå inte stannar opp
När en vagnstyrande småbarnsförälder
Kommer springande i full galopp

Det är då man börjar begrunda
Och förstå all världens misär
Varför kanoner och bomber dundra
Och vi förstör våran atmosfär

Varför ensamma människor i bilar
Kör korta sträckor var dag
Och koldioxiden ilar
För vår lättja och vårt välbehag

När man står där kvar på en gata
Och ser bussen köra bort
Man förstår varför vi hata
Och döma varandra hårt

Varför länder utvidgar gränser
Och hotar med väpnad konflikt
Varför terror och våldsinfluenser
Har i världen en tyngande vikt

Det är där när min tinning pulserar
Och jag väser bak sluten tandrad
Och om bussolyckor fantiserar
Och är allt annat än glad

Det är då jag förstår konflikten
Som ligger djupt i min själ
Det som skiljer sanningen och dikten
Och som hindrar mig att göra väl

Det är däri man först måste söka
För att finna människogåtans svar
För att vi ska kunna försöka
Vara vänliga mot alla och envar

Om man där söker skolen man finna
Och ge människans godhet en skjuss
-Sådärja, då fick jag tiden att rinna,
Och här kommer nästa buss

/28 maj 2017