Lååång strandsvada…


En vaknar och tassar
Så tyst upp ur säng
På schemat står strand
För ett otvunget häng

En sätter fram frukost
Och väcker de små
Och solen den skiner
Och himlen är blå

En smörjer lekamen
På vårbleka gli
Och packar en väska
Med handdukar i

En byter till shorts
Med flamingos uppå
Och tar fram en badring,
En fotboll, och då

Är alla helt redo
Att gå emot hav
Och chilla och slappa
Helt utan nåt krav

Sen släpas pinaler,
Vi hittar en spot
Vi badar och kickar
Och havet är blått

Just då när vi slappar
Och har det så bra
Då kommer den smygande,
Lurigt rentav

Ja, där när en äntligen
Kan slappna av
Och ej känna skuld
Och ej känna krav

Då när en ej plågas
Av några samveten
Som brev från Postnord
Kommer den: rastlösheten

Och fotboll det spelas
Vi badar vårt bad
Vi hänger en gubbe
Och kör tre i rad

Men trots detta mys
Ja, trots barnens finess
Jag känner en växande
Ångest och stress

Jg tänker ”hur länge
Ska vi hålla på?
När ska vi nåt göra?
Ja, när ska vi gå?”

Sen börjar jag rimma
Som rekreation
Men fastnar snart i
Monstruös konstruktion

Och kan ej på rimmet
Hitta ett slut
Och verserna de rullar på
Resolut

Och orden de kommer
Och verser fylls på
Och jag börjar undra
Hur detta ska gå

Till slut som i frossa
Jag finner förlösning
På rim utan slut
Jag nu finner en lösning:

Ty barnen de hamnat
I svårlöslig tvist
Och hatet det spirar
Av blodsockerbrist

”Nu lämnar vi stranden
Vi släpper allt hat
Nu får ni bli vänner
Ni måste ha mat!”

Och ingen förstår det
Nej alls ingen vet
Att detta blir boten
För min rastlöshet…

Jouren

Midvinternattens köld är mild
Stjärnorna gnistra och glimma
Årstidens typiska julefridsbild
Är i år svår att förnimma
Månen vandrar sin tysta ban
Lyser på lasarettet i stan
Lyser på jourande kraken
Smått utarbetad, men vaken

Står där så grå vid avdelningsdörr
Där nattens pass ska bedrivas
Kommer ej få chans att sitta som förr
Förrän journaler ska skrivas
Tunga flämtanden från varje sal
Tänker att ”Detta är jämmerns dal,
Det är så att en vill gråta
Fast, vad lär det väl båta?”

För sin hand genom slitet hår,
Trött på att alltid maskera
Vill ej summera detta år,
Går för att natten diktera
Slår, som hen plägar, inom kort
Mörka och ledsamma tankar bort,
Sätter sig trött ner och blundar
Tänker på året som stundar

Tänker på solljus och på vaccin
På att få tid att va ledig
Sitta i solnedgång med ett glas vin
Drömmer sig bort till Venedig
Vaknar till covidnatt tyst och kall
Tänker ”snart slutar mitt pass iallafall”
Åter för skydd sig maskera
Går ut att avrapportera

Krisexpertis

I tider av kris, då blir expertis
Ett delat och kluvet begrepp på nåt vis

Vi tarvar en riktning från ämnesexpert
Om ting som till sin natur kan ändras tvärt

”När blir allt som vanligt, när får vi gå ut?
När tar karantän och smittspridningsrisk slut?”

Och svarar de svävande, som väl sig bör
Då fortsätter vi med panikkorsförhör

”OK, du kan inte ge svaren precis
Men nåt kan du säga med din expertis?!”

Och säger de då något mer definitivt
Då granskas de kritiskt och smått aggressivt

”Vad grundar ni regler och riktlinjer på?
I Tyskland får de bara gå två och två!
Ger era åtgärder en tydlig förskjutning?
Hur ser ni på smittkurvans framtida lutning?
Finns det nåt de andra vet, ni inte sett?
Kan ni garantera att ni gör helt rätt?”

Ja, oron sig sprider uti allmänheten
Och mer jobb får snabbt folkhälsomyndigheten

Och tiden går långsamt uti karantän
Vi tänker på sjukdomen och portmonän

Det enda vi vet med nån klar säkerhet
Är att vi vill slippa Covidkrasslighet
Och samtidigt uppnå flockimmunitet
…och kombon är såklart en absurditet

Och dagarna gå, efter klarhet vi tråna
Och oroar oss för varann och Corona

Men en dag ska vi blicka bakåt på detta
Och säga ”experterna gjorde det rätta,
eller åtminstone det bästa de förmådde
under omständigheter som rådde”

Gå och kissa!

Innan denna text publiceras vill jag ta chansen att be berörda text- och musikförfattare, samt övriga vuxna, om ursäkt för denna, inte 100% mogna approach. Jag skyller den delvis på familjekarantän och hemmakontorsarbete…

Melodi: Gå och fiska (Gessle/Gyllene tider)

Ingenting är som det ska
Ändrar sig från dag till dag
Följer inget givet mönster
Tittar ut ifrån mitt fönster
Tomt i utanförmiljö
Äta, jobba, sova, dö

Jag går och kissar
Och tar en tyst minut
Pustar ut, går och kissar
Men toapappret, det är snart slut…

När en läser nyhetsblad just nu
blir en ej särskilt glad
Önskar det var annorlunda
Att vår värld var friska, sunda
Icke så, mitt hjärta svider
Tråkigt med coronatider

Jag går och kissar
Och tar en tyst minut
Pustar ut, går och kissar
Funderar på papperssubstitut

Ingenting är som det ska
Ändrar sig från dag till dag
Alla sitter tysta hemma
Karantän oss alla skrämma
Jag kan bara så ett frö
Värna om din hemmiljö

Gå in och kissa
Det tar högst en minut
Gå och kissa, kissa, kissa
Din chans att andas ut
Låt oss gå och kissa
Och ta en tyst minut
Låt oss kissa, kissa, kissa
Men pappret det får inte ta slut

Julgransgriftevers


Trettondagsmorgonens ångest är hård
Slut nu på julefriden
Granen som vilat mjukt i vår vård
Ska plötsligt nu gå ur tiden
Frågade ”Är inte känslan bisarr?”
Julgranen stirrade, sa ej ett barr
Stod där så naken och frusen
Saknade juleljusen