Lååång strandsvada…


En vaknar och tassar
Så tyst upp ur säng
På schemat står strand
För ett otvunget häng

En sätter fram frukost
Och väcker de små
Och solen den skiner
Och himlen är blå

En smörjer lekamen
På vårbleka gli
Och packar en väska
Med handdukar i

En byter till shorts
Med flamingos uppå
Och tar fram en badring,
En fotboll, och då

Är alla helt redo
Att gå emot hav
Och chilla och slappa
Helt utan nåt krav

Sen släpas pinaler,
Vi hittar en spot
Vi badar och kickar
Och havet är blått

Just då när vi slappar
Och har det så bra
Då kommer den smygande,
Lurigt rentav

Ja, där när en äntligen
Kan slappna av
Och ej känna skuld
Och ej känna krav

Då när en ej plågas
Av några samveten
Som brev från Postnord
Kommer den: rastlösheten

Och fotboll det spelas
Vi badar vårt bad
Vi hänger en gubbe
Och kör tre i rad

Men trots detta mys
Ja, trots barnens finess
Jag känner en växande
Ångest och stress

Jg tänker ”hur länge
Ska vi hålla på?
När ska vi nåt göra?
Ja, när ska vi gå?”

Sen börjar jag rimma
Som rekreation
Men fastnar snart i
Monstruös konstruktion

Och kan ej på rimmet
Hitta ett slut
Och verserna de rullar på
Resolut

Och orden de kommer
Och verser fylls på
Och jag börjar undra
Hur detta ska gå

Till slut som i frossa
Jag finner förlösning
På rim utan slut
Jag nu finner en lösning:

Ty barnen de hamnat
I svårlöslig tvist
Och hatet det spirar
Av blodsockerbrist

”Nu lämnar vi stranden
Vi släpper allt hat
Nu får ni bli vänner
Ni måste ha mat!”

Och ingen förstår det
Nej alls ingen vet
Att detta blir boten
För min rastlöshet…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: