Småbarnsliv i tidsperspektiv

Idag har jag varit ensam med Frank
För första gången på länge
Det är så att en blir kärlekskrank
Av vårt far-och-son-umgänge

Och tydligt det blir att tiden går
När en ser på den lille krabaten
Det känns som om det var igår
Jag till honom puréade maten

Nu babblar han på om ditt och om datt
Och ska tvunget allt själv bestämma
Trots det har han nära till härligt skratt
Och han gläder oss alla därhemma

Ja mycket har hänt under detta år
Vår bebis har blivit en grabb
Nypa sig smått i armen en får
För att förstå utveckling så snabb

Ja ett år är en kvart i mitt pappaliv
Jag ser gossarna växer och frodas
Jag själv lunkar på utan större driv
Färdigväxt får väl förmodas?