Bilder som får mig att le om jag blundar:
Hussar och mattar som liknar sina hundar
Fullvuxna män på alltför små cyklar
Folk som har snöre runt halsen med nycklar
Barbröstade män som har lyft skrot
Folk som upptäcker att de fått p-bot
Mjukisbyxor till högklackade skor
Ansiktet på föräldrar till barn som glor
Tvångsmässigt rattgrepp när nån övningskör
Blickar som vandrar bland barn i kör:
När körledaren står och dirigerar
Och allt annat barnen distraherar
Folk som möter nån som de känner sådär
Där osäkerheten skapar besvär
Och den ordlösa kommunikationen fallerar
Så den ene i oförändrad takt promenerar
När den andre stannar in enträget
Och utbrister ”Hej, hur är läget?”
Män som förklarar nåt de inte kan
För nån som kan det, men som inte är man
Där finns inte mycket att vinna
Sånt görs rätt sällan av en kvinna
När nån möter en okänd blick i en hiss
För att sen vika ner med förläget fniss
Och sen mumlar ”Hej” och inte får svar
Och angsten sprids och stannar kvar
Såna bilder kan ändra allt på en gång
När pannan veckats och jag blivit vrång
När strumpor som satts på plötsligt kastas bort
Och min morgonstubin blivit onödigt kort
En bild kan då ge mig nödvändig distans
Och hjälpa mig att återfå önskad balans
Så tyck vad du vill om min ironi
Men kom ihåg, det är överlevnadsstrategi
/23 maj 2017