Man inbillar sig att man vet
Allt mera för varje år
Det är riskmedvetenhet
Som av erfarenhet man får
Man ser det lätt på de små
De har ”mycket kvar att lära”
Orädda ger de sig på
Saker som oss vuxna förfära
De tävlar och mäter sin styrka
Och viker inte för nåt
De tänjer på gränser och yrka
På att kunna sånt de inte förstått
Det är riskomedvetenheten
Som gör att de ej kan skrämmas
Det är nyfikenheten
Som än ej hunnit hämmas
Och lärkurvan är brant
När man inte ser några gränser
När vad som helst kan va sant
Och allt är guld som glänser
Sen får de erfarenheter
Som gör dem riskmedvetna
Som gör att deras aktiviteter
Blir vettiga men sketna
Och för detta vi dem berömma
Och säger att de blivit stora
Att de slutar vakendrömma
Att de fantasin förlora
Så står de där vuxna en dag
Och har kommit ur puberteten
Men vad hade hänt, undrar jag
Om vi hyllat naiviteten?
/20 juni 2017