När pojkarna ska sova
Men ej kommer till ro
Just då kan jag dig lova
Påhittigheten gro
Först vill de höra saga
Men benen kämpar mot
De sparka, krypa, klaga
Trots vädjanden och hot
Sen vill de ha en macka
För hungern slagit till
Och efter att de smacka
De något annat vill
Då vill nån gå på toa
För det har runnit till
Den andre sig då roa
Med att ej ligga still
När ettan är tillbaka
och gjort sin ”toa-lov”
Den andre då bejaka
Sina naturbehov
Sen kommer de till rummet
Fortfarande ej still
Jag svär över min dumhet
Min nedrans imbecill
De har ju mig duperat
Det här är inte rätt!
Trots timmen vi spenderat
Vi är på ruta ett
Nu åter dags för saga
Nu börjar jag bli sur
Men fortsätter behaga
Med samma procedur
Sen plötsligt allting vänder
Och en lägger sig pall
Och när då inget händer
Den andre prata skall
Då ber jag honom viska
Och lydnad oftast får
Och strax efter jag fiska
Med handen i hans hår
Och här en stund av lycka
Infinner sig ibland
Ty min hand han då trycka
Uti sin lilla hand
Han ej längre då fumla
Och helt utan protest
På väg i sömn han mumla
”Pappa, du är bäst”