Efter en närapå utomkroppslig upplevelse då lillebror med en penna i handen och tusch på både fingrar och i ansiktet skulle förklara att det inte var han som ritat på vårt teak-soffbord, kom jag att tänka på en gammal Ferlindikt som jag ”situationsanpassade” lite:
Ljug mig en saga lillebror
Jag älskar ljugna sagor
Skyll dina hyss på storebror
Gör storyn i nya upplagor
Lägg till din manke, att vi ser
Hur du skulden i handlingen fånga
Sagan gör att vi förstår allt mer
Och får svårare att bli vrånga