Att vakna utan dig
Känns tomt och meningslöst
En går och vrider sig
Av och an nervöst
En känner ej hur dagen
Ska kunna få en start
Trots morgontimme slagen
En kan ej tänka klart
Och doften utav java
Den retar gom och svalg
Så mycket det kan skava
Med en saknad detalj
Och hur en leta och titta
Det tjänar inget till
Du fattas mig, Melitta
Ja, utan dig livet står still
Så slås jag av en fundering
Om ditt inre väsen och så
”Du är blott en pappersformering
Det här kan kanske gå!”
Och hushållsrullen på bänken
Som står där så anspråkslöst
Känns plötsligt som gudaskänken
Som änglalikt allting förlöst
Ja, plötsligt en insikt slår mig
Om livets frågor och svar
”Melitta, när du försmår mig,
Är du ganska lätt utbytbar!”
Stolt över uppfinningsförmåga
Och kaffe som smakar ok
Då plötsligt jag slås av en fråga
”Är det lika lätt att ersätta mig?!”