I skuggan av en morgon, för ett ögonblick
Mitt i morgonkommersen
En flyktig siluett mot en vägg jag fick
Blev uppsökt av denna versen:
Likt flyktig skugga på solvärmd fasad
Är skeendena i livet
Och saker som visst borde göra en glad
Tar en alltför ofta för givet
Med siktet på allt som ska hinnas idag
Och blicken så långt bort den nå
Och korta och ryckiga andetag
En låter livet förgå
Så går en blasé och avtrubbad runt
Och stör sig på livets detaljer
Med fokus riktat på störande strunt
En trampar ner liljekonvaljer
Så plötsligt en dag, för ett ögonblick
Stod tiden alldeles still
Det kan tyckas prosaiskt vid första anblick
Men var underbart näst intill
Ty just då trädde solen fram
Och sinnesintryck sig förena
Det var som om livet jag just då förnam
Sen åkte vi, för vi var sena…