Februarionsdagens kväll är här
Mörkret runt husen är tätt
Sedan åtta jag ensam vaken är
Står här och viker tvätt
Frun och barnen somnade snabbt
Nån lillelördagsstämning finns här knappt
Sån är barnsfamiljsmekanismen
Och den krassa diskbänksrealismen
Står där så grå vid tvättstugedörr
Grå mot en nytvättad driva
Tvekar som många kvällar förr
Vill ej stryka, vill hellre skriva
Tittar mot högen där skrynkliga plagg
Ligger som smärtsam samvetstagg
Lägger ner telefonen besviken
Var är vardagsromantiken?
Prokrastinerar så gott jag förmår
Skriver en tredje vers
Samvetet som en bakfylla slår
Av överjag skärpning begärs
”Passa nu på när du ensam gå
Rimmen får så mycket tid ändå!”
Kan ej längre med rimmade dikter
Undvika vardagliga plikter…