Jaha, då var klockan nio
Och boysen har somnat till slut
Det tog som en fullängdsbio
Innan jag ur rummet gick ut
Jag satt och läste saga
Till ljudet av kiknande skratt
De till storyn fick bidraga
Och skojade om ditt och om datt
Vi pratade om smörgåspålägget
Det var faktiskt riktigt nice
Storebror om hönan och ägget
Och lillebror mest om bajs
När lillebror somnat för natten
Ville storebror i samtal förbli
Han släppte skojet och skratten
För en stund av filosofi
Då kom frågor som är så stora
Om ursprung och oändlighet
Att man kan sig i dem förlora
Ty svaren finns ingen som vet
Och när vi en stund fått resonera
Han valde att vända sig om
Jag satt kvar en stund och fundera
Fram tills hans tunga sömnandning kom
Jag insåg att dessa frågor
På vilka jag själv mycket tänkt
Nånstans längs vägen blivit plågor
Som jag därför ej mer tanke skänkt
Ja, att åren fått nedslipa
Mitt sökande efter svar
Att behovet att världen begripa
Är inget jag orkat ha kvar
Då kom en uppfriskande tanke
Om föräldraskapets logik:
Om jag nu ej lagt till min manke
Att greppa om livets mystik
Så kommer jag inte undan
För nu i föräldraroll
Blir detta som andra rundan
Och nu förväntas jag ha koll!
Så när barnen om livets gåta
Vill prata och söka svar
Kommer ingen mig förlåta
Om jag ej orkar stanna kvar
Och skulle då ni, mina vänner
Ha varit lika lata som jag
Och släppt taget om frågor ni känner
Är svåra och ger obehag
Om ni då kan tänka er vänta
Ni som läser min grötrimslyrik
Så kan ni rätt snart er förvänta
Ett rimsvar på livets mystik