Grävde lite i de privata arkiven och hittade detta gamla grötrim, skrivet ”på uppdrag” inför en lokalradiosändning i samband med en väns svensexa för ett antal år sen. Ganska festlig fortfarande tycker jag själv…
En dag i Bayern på 1800-talet
Skedde något konstigt och lite galet
Det föddes en liten xavant
Eller med tuffare ord: en ”mutant”
Wilhelm Conrad Röntgen, som han hette, sa en jul som liten påg
Det där med julklappsinslagning, det är bara båg
Jag ser igenom det…
Wilhelm Conrad växte upp och träffade kungen
Inför synen framför han kände sig tvungen
att utropa ”Kejsaren är naken!”
Wilhelm Conrad var nämligen sån att blicken i hans öga
Av yta och ridåer stördes föga
Han kunde se igenom viss materia
Wilhelm Conrad blev utdömd av konungens män
Att aldrig mer få träffa kungen igen
Ty som de sa ”Mannen lider av hysteria!”
Wilhelm Conrad som av börd var svuren rojalist
Tyckte att denna banna gjorde livet rätt trist
Tills plötsligt en dag han såg
En kvinna sitta naken på ett tåg
Wilhelm Conrads blod i hans ådror rusade
Hans andhämtning blev tung, i öronen det brusade
Och plötsligt som i ett slag
Täckte textilier hennes behag
Det hände därefter Wilhelm Conrad ofta
Att hans köttsliga lustar klädde kvinnor i kofta
Och han började forma en tes:
”Transparensen försvinner så fort mitt jag
Reagerar köttsligt på kvinnors behag.
Men vad händer om jag fotograferar
Innan mina luster dessa kvinnor draperar?”
Han testade sin tes, men kamerans lins
Kunde aldrig fånga dessa nakna kvinns
Så fysiker och rationalist Wilhelm Konrad var
Ville han ändå ha den mer köttsliga bilden kvar
Så Wilhelm Conrad sökte sig till labbmiljön
Och ganska snart såddes hans första frön
Till strålning som skänkte viss transparens
Hans vetenskap blev musik till hans lustars dans
Och under en tid av eufori
Skapade Wilhelm Conrad ljuv pornografi
Men säg den lycka som varar för evigt…
En dag blev doseringen av strålning inte rätt
Och det enda bilderna visade var skelett
Snipp, snapp, snippelidin
Så uppkom radiologin
Borta var erotiken
Wilhelm Conrad blev djupt besviken
Men hur det nu var så fick denna strålningsdos
Av vetenskapskollegorna mindre ris, mer ros
Och Wilhelm Conrad steg i pietet
Och i takt med hyllningskörernas pris
Skiftade Wilhelm Conrads fokus på nåt vis
Faiblessen för det kvinnliga behaget
Förbyttes gradvis i dito inför jaget
Och strålning som tidigare riktats ut
Nu riktades mot den egna kroppen resolut
Med tiden fick det orimliga proportioner
Och genom hans kropp gick för många joner:
Wilhelm Conrad slutade jordelivet
Med alltför hög koncentration millisievert
Vad kan vi då lära av detta?
Jo det ska jag nu berätta:
Hellre se en naken kvinna än kung?
Bördan av kunskap kan vara tung?
De köttsliga lustarna drivet oss ger?
Lagom är bäst, men mycket vill ha mer?
Nej snarare att vår egeninsikts fokus
Ej bör vara för stark på ett enskilt locus
/2011-08-05