Västvärldens människosyn är hård
För den som ej tillhör ”de våra”
”Varför ska DOM ha gratis vård…
när våra finanser är så svåra?”
Flyktingvågen vandrar sin cyniska ban
Alla flyr Syrien och Afghanistan
Styr sin väg åt väster
Hoppas på att få bli gäster
Flyr ifrån skräck och förtryck och död
Hoppas få stanna i trygghet
Kommer till länder i överflöd
Möts av vår skepsis och skygghet
”Det börjar bli en orimlig mängd
Nu måste gränsen vår bli stängd!”
Det som började med empati
Förvandlas till ”dom” och ”vi”
Står där så grå vid gränskontroll
Där hårda bud vi driva
Tittar som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot tåget som löften bär
Stoppas på vägen, vår resenär
Vädjar, fast ej lär det båta
Får sitta kvar och gråta
Nu närmar sig julen med buller och bång
Tända är juleljusen
Gran och klappar, julmat och sång
Gemenskap och värme i husen
På en förläggning, nära vårt hus
Tänder ett ensamt barn ett ljus
Saknar familjen, det är givet
Önskar att de är i livet
/4 December 2016