En sorgsen vind for förbi
Med bud om att dagen svinna
Smekte min kind i melankoli
Viskade att mörkret ska vinna
Att ängsblommans doft i nattfukt ska dränkas
Att solens strålar ej längre ska nära
Att nattens slöja över dagen ska sänkas
Att koltrastens stämma ej längre ska bära
Att sommardag som varit går mot sitt slut
Att natten föds ur dess falnande kved
Att naturens grönska nu andas ut
Att denna dag nu för alltid tar avsked
Att efter natt en ny morgon ska gry
Att naturen då åter ska vakna
Jag tänkte: Nu när din livslåga fly
Du sommardag, jag kommer dig sakna
Jag satt kvar en stund och vakade
Jag kunde ditt andetag höra
När livet slutligen försakade
Dig som döden kom att hemföra
Budet var att du funnit sinnesfrid
När den sorgsna vinden kom åter
Jag svarade: Jag vet, jag satt invid
Det är därför jag sitter och gråter