Dan före dan före dopparedan
Dags för familjen att hugga en gran
Till ”landet” for jag och de små
För att lantlig upplevelse få
Lånade såg och gick för att fälla
Efter nio meter glinen börja gnälla
De kläder de vägrat ta på
Behövdes tydligen ändå
Tillbaka till bilen, fram med fleecar
Klädda för snöstorm var nu mina kisar
I luften var det sju plusgrader
Därborta stod granar i rader
Försökte förklara den gällande normen
Om täthet av grenar, ideala kon-formen
De lyssnade intresserat
Men verkade ej ha noterat
Att granen bör vara cirka två meter
Med jämn, fin form och utan ojämnheter
Alla deras förslag
Väckte obehag
Antingen krävdes hål i vårt tak
Eller hängde grenen så slak
Eller så saknades täthet
Eller stadga och räthet
De föreslog och jag sa nej
De började störa sig smått på mig
Och bredvid en avhuggen stubbe
De kallade mig ”petig gubbe”
Till slut vi fann den finaste gran
Den visade sig vara lång som fan
Jag sågade i midjehöjd
Ett offer för julefröjd
Gossarna var glada som spelemän
Vi betalde och åkte sen hemåt igen
Och klädde den alla tillsamman
Och kände julens gamman
Och när jag nu tittar på våran trofé
Vars frihet i skogen nu är helt passé
Jag känner djup motivation
Ja, detta får bli tradition!
