Kategori: Rimkalender

”Jag har försökt att få människan förstå
Var handling har tydlig påverkan
Genom tron jag försökt få dem leva så
Att de gör minimal åverkan
Jag försökt med logiska argument
Med bevisning och fakta, men ingenting hänt
Ja, min slutsats tyvärr mig förfära
Människan endast sig själv står nära”

”Många är djuren som hatar er
För hur ni dem behandlar
Och ni blir bara fler och fler
Som jorden till soptipp förvandlar
Djuren och till och med moder jord
Röstat för att se er ras förgjord
Jag krävde dock en dispens
För att till bättring ge chans”

”Världens barn, jag har tagit er hit
För att nåt viktigt berätta
Människan blivit en parasit
Vi måste ställa tillrätta
Av jorden, er värd, som näring ger
Kräver ni bara mer och mer
Ni frossar och övergöder
Och biter den hand som er föder”

Testar i år för omväxlings skull, och som en liten adventsutmaning, att skriva min rimkalender som en sammanhängande saga. Har dock insett att det, på en blogg som visar senaste inlägget först, kan vara svårt att få en kontext för dem som kommer in sent i bilden. Har därför beslutat mig för att köra tre uppsamlingsheat a 8 verser. Se det som en julig treenighet om ni så vill…

Här nedan mina åtta första verser

1
Decemberlördagsmorgon var grå
Dan innan första advent
Framför tvn sutto de små
Åt risgröt, och tittade spänt
Bakom dem satt deras trötte far
I mobilens skärm han försjunken var
I allmän prokrastination
Och i säsongens rimproduktion

2
Utanför fönstret ett klassiskt ”V”
Av gäss på väg ner mot solen
Tankspritt han glodde och måste medge
Drömmar om vila vid poolen
Bort ifrån vintern mörk och kall
Bort ifrån mössa och overall
I drömmen han börjat packa
När nån plötsligt på dörren knacka

3
Trots att det var åtta grader och tö
Alls ingen julatmosfär
Utanför dörren, en släde på snö
Hur kunde den hamnat där?
Uppståndelsen kring detta var stor
Far sprang in för att väcka mor
Gossarna kände ett kall
Drog på varsin overall

4
Vantar, mössor, stövlar, banan
Aldrig nån varit så rapp
En röst som viskade ”Kom nu barn,
Skynda, tiden är knapp!”
Upp i släden bredvid varann
Snabbt upp de for, över himlen försvann
Kvar på familjens trapp
Låg en liten handskriven lapp

5
Fadern och modern sprang ut på sin trapp
Borta var släde och knattar
Såg genast då på marken en lapp
Läste dess budskap: ”Ni fattar!
Fattar att så som ni vuxna gått på
Världen behöver all hjälp den kan få,
Tog era barn med på färden
Ut för att rädda världen”

6
Mor och far stod där och såg på varann
Tårar i ögonvråna
På något konstigt sätt lappen de fann
Ingen av dem förvåna
”Ja” sa mor ”då har det nu hänt.
Klart att det skulle bli i advent!
Våra gossar ska världen rädda!
Hoppas att de är varmt klädda!”

7
Släden for på över himlavalv
Barnen satt tyst i förundran
Landa till sist med ett kraftigt skalv
Ner på den arktiska tundran
Där på permafrostigt gräs
Bökat av mången renars bläs
Anslöt de till barnskara
Samlad att jorden försvara

8
Storögt såg gossarna sig omkring
”Här måste va flera tusen”
Samlade tätt tillsammans i ring
Så att ingen skulle bli frusen
Upp steg en tärd liten grånad figur
Tystnade gjorde båd’ barn och natur
Stilla låg allt, som i dvala
Plötsligt han började tala

Storögt såg gossarna sig omkring
”Här måste va flera tusen”
Samlade tätt tillsammans i ring
Så att ingen skulle bli frusen
Upp steg en tärd liten grånad figur
Tystnade gjorde båd’ barn och natur
Stilla låg allt, som i dvala
Plötsligt han började tala