Testar i år för omväxlings skull, och som en liten adventsutmaning, att skriva min rimkalender som en sammanhängande saga. Har dock insett att det, på en blogg som visar senaste inlägget först, kan vara svårt att få en kontext för dem som kommer in sent i bilden. Har därför beslutat mig för att köra tre uppsamlingsheat a 8 verser. Se det som en julig treenighet om ni så vill…
Här nedan vers 9-16, håll till godo
9
”Världens barn, jag har tagit er hit
För att nåt viktigt berätta
Människan blivit en parasit
Vi måste ställa tillrätta
Av jorden, er värd, som näring ger
Kräver ni bara mer och mer
Ni frossar och övergöder
Och biter den hand som er föder
10
Många är djuren som hatar er
För hur ni dem behandlar
Och ni blir bara fler och fler
Som jorden till soptipp förvandlar
Djuren och till och med moder jord
Röstat för att se er ras förgjord
Jag krävde dock en dispens
För att till bättring ge chans
11
Jag försökt att få människan att förstå
Att var handling har tydlig påverkan
Genom tro jag försökt få dem leva så
Att de gör minimal åverkan
Jag försökt med logiska argument
Med bevisning och fakta, men ingenting hänt
Ja, min slutsats tyvärr mig förfära
Människan endast sig själv står nära
12
Det är därför, barn, som vi hämtat er
Det är ni som är huvudpersoner
De vuxna förstår ej alls vad som sker
De behöver er som ciceroner
Om de förstår att vad de nu gör
Chansen till gott liv för er förstör
Kanske de kan ta reson
Och sträva mot absolution
13
Barnen i andakt såg på varann
Kände gemensamt ansvar
Språkbarriärer och hudfärg försvann
Där i stundens allvar
Samtidigt i världen utanför
Människor rusade på som vi gör
Köpte, förbrukade, slängde
Missförstod, hatade, blängde
14
Tankar och frågor var många förstås
Där ibland töser och knattar
”Hur ska vi få dem att lyssna på oss?
Vuxna tror aldrig vi fattar!”
Plötsligt från tundran, kal och karg
Uppenbara sig en hotfull varg
Med siktet inställt på de unga
Snabbt gick de ihop i en klunga…
15
Vargen drev framåt men saktade ner
På barnens handling besviken
Vanligen när han sitt byte la ner
Kunde han lukta paniken
Här stod de samlade orädda kvar
Gruppen såg ut att va helt osårbar
Barnen stod kvar där helt tryggt
Chockad tog vargen till flykt
16
Barnen i klunga stod samlat kvar
Enade starkt mot rovdjuren
”På era tvivel, där ni fick svar!”
Sade den gråa figuren
”Endast tillsammans ni lyckas kan
Omåttlig styrka ger vi varann”
Styrka att människan omdana
Bort från destruktiv vana”
