Lucka tjugoett, happily ever after eller too little too late?

Jag har svårt att bestämma mig mellan två alternativa fortsättningar och slut på denna adventskalender: ska den förbli en söt saga om hur barn räddar världen eller ska den peka mot hur sent ute vi är? Lycklig julsaga eller domedagsprofetia, ni får avgöra, kommentera och rösta gärna på Facebook med önskad väg framåt. Får jag inga kommentarer eller röster bestämmer jag väg själv imorgon. Nu dagens vers:

Men som den gråa figuren sagt
Fanns mycket att reparera
Människans miljöförakt
Jordens resurser dränera
Frågan är om det var för sent
Att börja tvätta samvetet rent?
Du som läser får nu avgöra
Varthän vi vår saga ska föra

Lucka tjugo, en bit på vägen

Följande dagar i världen sig spred
Barnens små initiativ
Små tysta böner om godhet och fred
Ändringen var effektiv
Vuxna såg på och fick inspiration
Omtanke blev till ny jultradition
Kampen de förde var trägen
Tog dem in på bättringsvägen

Lucka nitton, en nystart

Fadern så sakteliga piggna till
Fråga vad de ville göra
”Inte vet vi, men vi inte vill
Våran natur mer förstöra!
Ej äta kött, åka bil eller flyg
Ej köpa kläder av färgat tyg
Sluta tro skräp kan försvinna
Börja att återvinna”

Lucka arton, dröm eller verklighet?

Gossarna plötsligt vaknade till
Sittandes vid tv-skärmen
Bakom dem fadern satt helt still
Dåsande lugnt i värmen
Barnen såg på varandra spänt
”Var det en dröm eller har detta hänt?
Det är nog sant i alla fall,
Varför har vi annars overall?”

Lucka sjutton, ett uppdrag

”Nu ska ni alla bege er hem
Ej mer behöver ni lära
Hjälp nu varandra övertyga dem
Om att vår jord ni bör ära
Lär dem att de inte äger vår jord
Lär dem att deras plikt ej är fullgjord
Förr’n de kan regenerera
Mer än de konsumera”