Här ett 3 år gammalt rim från tiden då jag ännu inte startat bloggen. Från en andäktig morgon då sönerna och jag avnjöt Luciafrukost i hemmets värme, lyssnandes till SVTs traditionella Luciamorgon. Och en tyst förhoppning väcktes i mig…
Luciamorgon, lite speciellt
Frukost framför TV
Två små gossar tassar snällt
Till sin lussebuffé
Varm choklad och pepparkaka
Gröt och ostamacka
Båda låter det väl smaka
Andaktsfullt de smacka
Sitter tysta som små ljus
Lyssnar till musiken
Inget skrik och inget bus
I lussepubliken
Får en släng av nostalgi
Minns en magisk tid
När man stod där och tog i
I sin vita svid
Där i nattsärk en bit ifrån
Ett par rader framför
Stod det nästan alltid nån
Som man just då brann för
Vänder mig med tårad blick
Till dem med ett bud
Säger att som barn jag gick
I luciaskrud
”Vill ni sjunga i en kör?”
Hör jag mig själv fråga
Inser att jag inte bör
Gossebarnen plåga
Vad jag önskar de ska få
Uppleva i livet
Bygger nog väl mycket på
Det som vart mig givet
Man får varsamt visa på
Saker som man gilla
Ingen särskild lust de få
Om man hårt dem drilla
Att stå bredvid och se på
När de väljer bana
Kan jag redan nu förstå
Är svårare än man ana
Att i tungan bita sig
När de ger sig ut på vift
Denna uppgift blir för mig
Kardinaluppgift
Om man opponerar
Man dem alienerar
Man får håret slita
Och på barnen lita
Men erkännas bör:
Jag hoppas på kör
