Grötrimliga minnesanteckningar från småbarnslivets mikropauser
Ett gånget år vi ska fira
Det månde man skratta åt
Och mitt i småtimmesyra
Vi faller helt plötsligt i gråt
Snopna stå vi och stumma
Dumma stå vi och glo
Vi har blivit ett år äldre
Det kunde man aldrig tro
Nyårstävling: klipp diktreferensen och vinn ett kanonår 2019. Skriv din referens på Diktafåns Facebooksida
Gott nytt alla!
Om humlan nu kan flyga trots en påtaglig rondör
Och vi av vanlig mjölk kan göra både ost och smör
Om vi kan vandra kring på grund av jordens dragningskraft
Och andas för att gasblandning rätt syremängd har haft
Och leva för att solen ligger lagom långt ifrån
Och utvecklats från encelliga till den här nivån
Om nu evolution har lett fram till de vi har blitt
En ras med hjärna stor nog till att tänka ganska fritt
En ras som tagit herravälde över vår planet
En ras som lärt sig bruka jord och elektricitet
Nog kan en tycka då att det helt rimligt vore att
Vår avkomma förstod att en ska sova varje natt
Att fleråriga exemplar väl rimligen förstod
Att mat är näringskälla även när den ej är ”god”
Att för att uppnå önskad standard på livskvalitén
En måste upprätthålla grundläggande hygien
Men priset vi betalar för hög kognitiv nivå
Är att de ungar som föds fram allt detta ej förstå
Att vi får lägga halva livet på att lära ut
Att mat ej slabbas runt med utan ska in i vår trut
Att en gör bäst i att kanalisera aggression
Att språket används för att idka kommunikation
Ja, på ett skrikigt menlöst barn vi lägger all vår kraft
Och får sen aldrig åter all den ork vi innan haft
Och just när vi har lärt avkomman allt det här till slut
De tar sitt pick och pack och utan tack de flyttar ut
Så sitter en där sliten, trött, förvirrad, allmänt mör
Och snart därefter blir en gammal, sjuklig och sen dör
Och avkomman har parat sig och är just då i färd
Att lära upp en ny generation allt om vår värld
Ja livets ekorrhjul det snurrar vidare ändå
Och när nån blivit trött och trillar, nån ny kliver på
Så snurrar hjulet, tiden går, och nya föds och dör
Men någon gång ibland en kan fundera på varför…
Melodi: Hej tomtegubbar
Hej jävla gubbe, håll nu truten för annars blir du förskjuten
Hej jävla gubbe, håll nu truten för annars ringer jag snuten
Vi haft det bra
Så nu ska jag
All harmoni från familjen ta
Hej jävla gubbe, håll nu truten vår julefrid är avbruten
När vi har haft det kul och härligt, för jämvikt krävs nåt förfärligt
När vi har haft det kul och härligt, då blir de monster helt ärligt
Då vägrar de
Att spela med
Och det väl ganska naturligt é
Då blir det trist och irriterat, så allt kan bli balanserat
Tidpunkt för denna julegåva såklart är när de ska sova
Tidpunkt för denna julegåva är illa vald vill jag lova
De håller på
Ja, båda två
Men vi blir vänner till slut ändå
Kvar sitter jag och skriver rim och får höra snarkningar dova
1
Decemberlördagsmorgon var grå
Dan innan första advent
Framför tvn sutto de små
Åt risgröt, och tittade spänt
Bakom dem satt deras trötte far
I mobilens skärm han försjunken var
I allmän prokrastination
Och i säsongens rimproduktion
2
Utanför fönstret ett klassiskt ”V”
Av gäss på väg ner mot solen
Tankspritt han glodde och måste medge
Drömmar om vila vid poolen
Bort ifrån vintern mörk och kall
Bort ifrån mössa och overall
I drömmen han börjat packa
När nån plötsligt på dörren knacka
3
Trots att det var åtta grader och tö
Alls ingen julatmosfär
Utanför dörren, en släde på snö
Hur kunde den hamnat där?
Uppståndelsen kring detta var stor
Far sprang in för att väcka mor
Gossarna kände ett kall
Drog på varsin overall
4
Vantar, mössor, stövlar, banan
Aldrig nån varit så rapp
En röst som viskade ”Kom nu barn,
Skynda, tiden är knapp!”
Upp i släden bredvid varann
Snabbt upp de for, över himlen försvann
Kvar på familjens trapp
Låg en liten handskriven lapp
5
Fadern och modern sprang ut på sin trapp
Borta var släde och knattar
Såg genast då på marken en lapp
Läste dess budskap: ”Ni fattar!
Fattar att så som ni vuxna gått på
Världen behöver all hjälp den kan få,
Tog era barn med på färden
Ut för att rädda världen”
6
Mor och far stod där och såg på varann
Tårar i ögonvråna
På något konstigt sätt lappen de fann
Ingen av dem förvåna
”Ja” sa mor ”då har det nu hänt.
Klart att det skulle bli i advent!
Våra gossar ska världen rädda!
Hoppas att de är varmt klädda!”
7
Släden for på över himlavalv
Barnen satt tyst i förundran
Landa till sist med ett kraftigt skalv
Ner på den arktiska tundran
Där på permafrostigt gräs
Bökat av mången renars bläs
Anslöt de till barnskara
Samlad att jorden försvara
8
Storögt såg gossarna sig omkring
”Här måste va flera tusen”
Samlade tätt tillsammans i ring
Så att ingen skulle bli frusen
Upp steg en tärd liten grånad figur
Tystnade gjorde båd’ barn och natur
Stilla låg allt, som i dvala
Plötsligt han började tala
9
”Världens barn, jag har tagit er hit
För att nåt viktigt berätta
Människan blivit en parasit
Vi måste ställa tillrätta
Av jorden, er värd, som näring ger
Kräver ni bara mer och mer
Ni frossar och övergöder
Och biter den hand som er föder
10
Många är djuren som hatar er
För hur ni dem behandlar
Och ni blir bara fler och fler
Som jorden till soptipp förvandlar
Djuren och till och med moder jord
Röstat för att se er ras förgjord
Jag krävde dock en dispens
För att till bättring ge chans
11
Jag försökt att få människan att förstå
Att var handling har tydlig påverkan
Genom tro jag försökt få dem leva så
Att de gör minimal åverkan
Jag försökt med logiska argument
Med bevisning och fakta, men ingenting hänt
Ja, min slutsats tyvärr mig förfära
Människan endast sig själv står nära
12
Det är därför, barn, som vi hämtat er
Det är ni som är huvudpersoner
De vuxna förstår ej alls vad som sker
De behöver er som ciceroner
Om de förstår att vad de nu gör
Chansen till gott liv för er förstör
Kanske de kan ta reson
Och sträva mot absolution
13
Barnen i andakt såg på varann
Kände gemensamt ansvar
Språkbarriärer och hudfärg försvann
Där i stundens allvar
Samtidigt i världen utanför
Människor rusade på som vi gör
Köpte, förbrukade, slängde
Missförstod, hatade, blängde
14
Tankar och frågor var många förstås
Där ibland töser och knattar
”Hur ska vi få dem att lyssna på oss?
Vuxna tror aldrig vi fattar!”
Plötsligt från tundran, kal och karg
Uppenbara sig en hotfull varg
Med siktet inställt på de unga
Snabbt gick de ihop i en klunga…
15
Vargen drev framåt men saktade ner
På barnens handling besviken
Vanligen när han sitt byte la ner
Kunde han lukta paniken
Här stod de samlade orädda kvar
Gruppen såg ut att va helt osårbar
Barnen stod kvar där helt tryggt
Chockad tog vargen till flykt
16
Barnen i klunga stod samlat kvar
Enade starkt mot rovdjuren
”På era tvivel, där ni fick svar!”
Sade den gråa figuren
”Endast tillsammans ni lyckas kan
Omåttlig styrka ger vi varann”
Styrka att människan omdana
Bort från destruktiv vana”
17
”Nu ska ni alla bege er hem
Ej mer behöver ni lära
Hjälp nu varandra övertyga dem
Om att vår jord ni bör ära
Lär dem att de inte äger vår jord
Lär dem att deras plikt ej är fullgjord
Förr’n de kan regenerera
Mer än de konsumera”
18
Gossarna plötsligt vaknade till
Sittandes vid tv-skärmen
Bakom dem fadern satt helt still
Dåsande lugnt i värmen
Barnen såg på varandra spänt
”Var det en dröm eller har detta hänt?
Det är nog sant i alla fall,
Varför har vi annars overall?”
19
Fadern så sakteliga piggna till
Fråga vad de ville göra
”Inte vet vi, men vi inte vill
Våran natur mer förstöra!
Ej äta kött, åka bil eller flyg
Ej köpa kläder av färgat tyg
Sluta tro skräp kan försvinna
Börja att återvinna”
20
Följande dagar i världen sig spred
Barnens små initiativ
Små tysta böner om godhet och fred
Ändringen var effektiv
Vuxna såg på och fick inspiration
Omtanke blev till ny jultradition
Kampen de förde var trägen
Tog dem in på bättringsvägen
21
Men som den gråa figuren sagt
Fanns mycket att reparera
Människans miljöförakt
Jordens resurser dränera
Frågan är om det var för sent
Att börja tvätta samvetet rent?
Du som läser får nu avgöra
Varthän vi vår saga ska föra
22
Nej, än fanns tid det visade sig
Att rädda mänskligheten
Godheten blev en jättegrej
Och spred sig snabbt över planeten
I parlamenten det togs beslut
Om att agera resolut
Utsläppen minskade drastiskt
Ja utfallet var fantastiskt!
23
Bland människorna rådde harmoni
När julen nu var riktigt nära
Allt på grund av alla duktiga gli
Som vuxnas ansvar fått bära
Uppe på tundran, över öppen eld
Den grå figuren satt modfälld
”God insats, men kommer den båta?
Säg kan vi människan förlåta?”
24
Runt honom samlade, många djur
Från all världens hörn
Över alla dessa kreatur
Reste sig strax en björn
”Om deras ungar nu kämpat så
Får vi väl låta dem leva ändå?
Så länge de uppför sig
Tomten, jag står bakom dig!”
Flocken runtom björnen gav ett bifall
Alla stod bakom beslutet
Tomten var nöjd med voteringsutfall
Reste sig oförtruten
”Det mina vänner gjorde mig glad
Nu måste jag genast fara åstad
Ingen tid nu jag mer tappar
Far nu och delar ut klappar”
Runt honom samlade, många djur
Från all världens hörn
Över alla dessa kreatur
Reste sig strax en björn
”Om deras ungar nu kämpat så
Får vi väl låta dem leva ändå?
Så länge de uppför sig
Tomten, jag står bakom dig!”
Flocken runtom björnen gav ett bifall
Alla stod bakom beslutet
Tomten var nöjd med voteringsutfall
Reste sig oförtrutet
”Det mina vänner gjorde mig glad
Nu måste jag genast fara åstad
Ingen tid nu jag mer tappar
Far nu och delar ut klappar”