Det nyss framkommit har
Att på skola jag gick
Fram till nu fick va kvar
En rätt läskig prick
Som man hade på känn
Var en tveksam filur
Han var vuxen men
Ändå ledarfigur
Som tuff kille i klass
Sån som lyda man bör
Som med retorik vass
Kan få folk utanför
Och när det sig begav
Minns jag tydligt och klart
Rykten honom omgav
Av tvivelaktig art
Aldrig såg jag väl nåt
Men, rannsakar jag själv
Borde vi väl förstått:
Ingen rök utan eld
Vi var barn, inte han
Kunde vi tatt itu
Med att det de nu fann
Stoppats då, inte nu?
Och satt stopp för ett sätt
Som vi kände helt klart
Var helt fel, inte rätt
Ja, det var uppenbart
Där han slugt valde ut
Någon ensam utsatt
För att sen resolut
Leka råtta och katt
Bygga upp en tillit
Hos en bräcklig person
För att sen bit för bit
Mana fram affektion
Nån som han ganska snart
Lyckades övervinna
Fastnade i framfart
I hans jakt på ung kvinna
Ja, vad kunde vi gjort
Vi som stod där bredvid?
Detta jag mig nu sport
Och kan inte få frid
Men om jag ärligt ska
Vara mer realist
Då min fråga får ta
En något annan twist:
Kanske var inte vi
Några smarta strateger
Men den värld han fanns i
Den var full av kolleger
Var det ingen som såg?
Var det ingen som hörde?
Fördes ej dialog
Om hur han sig uppförde?
Var fanns deras kurage
När de såg vad som skedde?
Hade han kamouflage
Som han med dem förledde?
Eller var de som vi
Helt livrädda för
Att hans tyranni
Satte dem utanför?
Inget svar lär jag få
Och det är ett problem
Ty snart ska mina små
In i samma system
Som jag vill lita på
Ger dem trygghet och ro
Dessa tankarna då
Ger mig tydlig oro
Att i tjugofem år
Eller klart mer än så
En som han chansen får
Att ostört hålla på
Trots att han blivit sedd
Av så många jag vet
Var och en, feg och rädd
Om grupptillhörighet
Låtit honom va kvar
När vi skulle sagt ”Nej!”
För det här jag som far
Kommer oroa mig…
